Första repetitionen: Mariette

Dags för repetitionen av vad jag tycker är veckans klart bästa låt: Mariette och hennes A Million Years.

Och bara en kort inledande kommentar: FY FAN VAD BRA DETTA ÄR.
Jo, jag vet att man ska inte höja folks förväntningar allt för mycket. Det är trots allt ”bara en låt” och för mycket hajp är aldrig bra. Men…men…jag älskar ju det här så mycket!

Artisten: Jag älskar Mariette. Hon sjunger verkligen fantastiskt. Hon är skitsnygg och vrålcool och liksom bara utstrålar värme och att hon äger hela situationen.
Låten: Alltså jag VET att man aldrig, aldrig ska blanda in Euphoria i en rep-text för det ger orimliga förväntningar och nä, det låter verkligen INGENTING som den. MEN vad jag menar är att det är samma klockrena symbios av artist och låt. Av indie-uttryck och skamlös radiohit. Att det doftar Eurovision-värdigt. Det är DET jag menar.
Numret: Enkelt och samtidigt något vi inte sett innan. Fyra dansare hänger i bungyjump-band från taket, men det blir ALDRIG ”nycirkus” över det hela, utan i stället känns de som de flyger omkring i ett hav av tungrök. Sjukt snyggt.

Ååååhhhh. Snälla, snälla Sverige. Jag vet att Ajax och Ingrosso är yngre och har flera fans, och jag VET att Christer Björkman har lurat er i flera år med att bästa låtarna kommer sist, men det ÄR INTE SÅ denna veckan och ni KAN inte göra annat än att skicka detta till final på lördag. Snälla, snälla, snälla!!!

Fan det här är inte en ”startnummer-ett”-låt nånstans. Detta är en ”gå-ut-som-nummer-12-i-finalen”-låt! Jag VET att vi alltid pratar om att startnummer är oviktigt, men när det står mellan tre låtar och de andra två ligger sexa och sjua så blir jag NERVÖS över hur svenskarna uppfattar det hela.

Jag vill dessutom inte bara ha detta i final – jag vill ju åka till Kiev med Mariette!
Självklart mest för artist, låt och nummer – men det vore också en dröm för QX att åka med ett öppet homo (det blir första gången vi skickar någon som är det) till ett så konservativt, kristet land som Ukraina. DRÖM!!