Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan ett av Sveriges mest berömda ”schlagerbarn” (om ni inte vet att Benjamins föräldrar träffades när de framförde i tävlingen Piccadilly Circus 1985 så vet jag inte hur ni har hittat hit) skulle dyka upp i Melodifestivalen, och när han nu gör det så är det med all den medfödda och hårt ihop-arbetade talang och professionalism man förväntar sig.
Det här är rakt igenom snyggt skrivet, sjunget, producerat och framfört. Typ klass. Benjamin börjar själv i vad som ser ut som magsäcken på Alcazars discokula, och sedan så adderas husdansarna i en snygg koreografi signerad Daniel Koivunen.
Om man ska beskriva lite vad det det är för typ av låt så ta och kombinera en STOR dos Justin Timberlake med den här (och jag menar detta som något positivt och inte som att nå’n snott/kopierat något):
Helt klart topp tre, men eftersom Benjamin är ny i tävlingen och publiken därhemma älskar nya, unga ansikten med radiohits, förmodligen dessutom det bidrag som säkrast kan packa sina väskor och packa upp dem i Solna efter lördag.
Jag gillar ju verkligen sån här typ av musik, men tycker det låter mer Stevie Wonder än Timberlake, alltså inte lika fräscht och kaxigt som Justin alltid känns, utan mer daterat…men har ju bara hört en minut. Sen har jag lite problem med hans röst, vet inte riktigt varför, för nasal kanske, så tycker han ska fortätta skriva åt andra, inte framföra själv. Men troligtvis en säker finalist, med Mariette eller Lisa, resten kan vi glömma…
Ja, Stevie Wonder är också bra! 🙂