Om tittarna fortsätter rösta som de gjort de tidigare veckorna så borde den här svenska versionen av Procol Harums A Whiter Shade of Pale (med en touch av ledmotivet från Skål och R.Kelly‘s The World’s Greatest) vara mera rökta än ett paket cigaretter i Mad Men. En äldre (jag använder detta uttryck VÄLDIGT ironiskt här – jag är fem månader yngre än Martin Stenmarck) artist med en lugn, nostalgisk låt på svenska borde få vartenda tippningslarm att tjuta PERNILLA ANDERSSON!!
Men det är ganska många här i arenan som gillar Martins låt märker jag när det viskas i bänkraderna (jag förstår den inte alls ska jag säga direkt – jag sitter och spelar Candy Crash redan i andra omgången – men Ronny älskar den) och Martin själv är ju en stjärna som är kolugn, rutinerad och som denna gången har en aura av ”jag älskar den här låten och jag skiter i vad ni tycker eller hur det går”-lugn över sig. Så vem vet. Det kanske inte är så stensäkert sist som det ser ut på pappret.
Numret då? Tja, på LED:arna ser vi gamla Super 8-filmer som väl ska symbolisera det nostalgiska i texten (som handlar om att tänka tillbaka på den första kyssen osv), på scen står en stor strålkastare modell enorm och vid kanterna finns tre glasskärmar som kamerorna filmar igenom då och då för att få till en lite skön blurr-effekt. Det är inte riktigt Ace Wilder vi pratar om alltså. Fast det
Nä. Lite Candy Crush, kanske?
