Himmelstalundshallen är den minsta arenan hittills i år, pressrummet ligger en bussresa (!!) från arenan, arenan en bilresa från stan och det är blaskig snö överallt. Välkommen till Norrköping!!
Först ut: Sveriges egen Stella Mwangi SaHara.
Alltså, det här är en rätt härlig början. SaHara ser ut som Petra Marklund under September-tiden och känns stensäker både på sig själv som artist och på att ta kameror (något inte många förstagångare klarar på ett första rep i den här tävlingen).
Däremot så tröttnar man ju på den här låten snabbare än någon hinner säga Lejonkungen. Den och numret är en glad och kul öppning i ungefär en minut och sen kommer den minuten två gånger till. Och då är den inte riktigt lika kul.
Den är lite som ett party i musikalen The Book of Mormons för er som sett den. Man bara liksom väntar på ett Hasa Diga Eebowai.
En vecka med mindre partyhits, en vecka full med mörka coola radiohits, då hade jag varnat för den här. För glädje är alltid ”farligt” här. Den är absolut inte dålig. Jag är rätt glad att den är här. Barnen kommer nog gilla. Men just nu känns det här längre bort från topp fem än Tanzania.
