Det känns som om Christer Björkman gjort det här med startordningar tidigare…
Efter Samir & Viktors unga, hittiga reklamradio-pop om att bada nakna på Sergels Torg så kommer Pernilla Andersson i en mogen P4-ballad om moderskapet. Där S&V är fart, fläkt, vatten och pyro så står Pernilla stilla framför en gigantisk tavla (nej, tyvärr inte den vi trodde) och som enda ”effekt” en harpa på scen.
Kontrasterna kunde inte vara större.
Det här är välgjort.
”Fint”.
Och Pernilla sjunger ju bra och är säkert en härlig människa.
Men själv tröttnar jag halvvägs in i låten.
Och det här med sångerska med ett band på har vi ju zzzzzzzzzzzzzzzzzzz….
Förlåt. Nickade till.
Men om inte Cajsa-Stina Åkerström kom någonstans med sin låt 2014 (vilket i stort sett är samma låt, men med en artist med mer karaktäristisk röst) och Caroline af Ugglas floppade med sin comeback 2013 (för att hon kom tillbaka med en svagare låt) så verkar tycker jag det verkar väldigt otroligt att det här ska ta sig någonstans i tävlingen. Det enda man hört om Pernilla sedan Desperado är väl dessutom att hon skilt sig från Dregen?
Kan säkert få ett liv efteråt på Svensktoppen, men här i Göteborg gissar jag på plats 6 eller 7.
PS. Starten med harpan låter som en av de där alarmsignalerna som finns på en iPhone. Varje gång låten startar känns det som jag måste stiga upp, käka gröt och gå till jobbet. Ingen bra känsla alls.
