Jag satt i juryn i fyra år mellan 2011-2014. Guld och Gröna Skogar var (som SVT avslöjade i veckan) inskickad varje år och kom alltid väldigt nära att komma med. Utan att lyckas. Förrän jag hoppade ur juryn. Då jävlar.
Och inte mig emot. 1983 var jag på en konsert med min nya idol Carola på Stortorget i Karlskrona. Då var Hasse Andersson (och Kikki by the way) kvällens andra stora namn och förmodligen anledningen till att mina föräldrar tog med mig på konserten överhuvudtaget. Och han låter (och ser ut – bara lite vitare i skägget) typ precis som då. Och han har en ”Änglahund” på gitarren! Så klart.
Kungen av svensk dansbandscountry plockar bokstavligen med sig en lövad dansbana upp på scen, tar med sig en snygg fiolspelerska och låter sex dansare i pilsnerfilmsklänningar bränna igenom allt från bugg- till hambosteg under sina festliga, varma tre minuter. Han missar lite kameror dock – killen tillhör ju den gamla skolan där kameran brukade hitta artisterna och inte tvärtom – men det kommer säkert sitta tills det är skarpt läge på lördag.
Svårbedömt. Men visst borde det finnas en liten plats i finalen för ett sådant här oironiskt härligt bidrag? Nu när den äntligen fick vara med.
