Linus Svenning – Första Repetitionen

Linus Svenning är den första artisten i år som startar ute i publikhavet. Först på årets (ganska oansenliga) catwalk, sedan på pucken mitt i havet och avslutar sedan på scen. Eftersom det är dag ett på vecka ett innebär det en hel del teknikstrul första gången och inte en kamera eller lampa är rätt (det är därför man repeterar om någon undrar) vilket gör att stackars Linus kommer helt av sig till en början…

När det strulet är över kommer dock både Linus och låten till sin rätt. Och vet ni – det här är verkligen låten att hålla ett öra på den här veckan!

När Fredrik Kempe gör Stiftelsen-pop som sjungs av en artist som ser ut som Håkan Hemlins snygga son – och som dessutom har en djupt personlig text – så känns det som det finns få faktorer som ska stoppa det Takida-tokiga Sverige att kasta sig över telefonerna.

Det här är en låt som sätter sig direkt i skallen, men som också har en text som träffar dig direkt om du förlorat någon (och det behöver inte vara en bror) och jag må vara en översentimental människa med för mycket kaffe i mig, men när det dyker upp svartvita bilder på Linus riktiga brorsa (och en hundvalp – EN HUNDVALP!) på skärmarna på slutet så får jag allt pressa tillbaka en tår.

Cyniskt? Manipulativt? En genre jag egentligen brukar avsky? Säkert. Men jag tror inte jag är ensam om att köpa det här (och jag gör mer än så – jag älskar det). Jag kommer äta upp min ackreditering om inte det här är en av de fyra i topp på lördag.

Fredrik Kempe ”one down, three to go” skulle jag våga säga.