First things first: Det här är mera en återkomst för dansbandsmusiken i Melodifestivalen än för den så kallade ”Linda Bengtzing-schlagern”. Låten känns helt enkelt lite FÖR mycket nittiotalsschlager och dansbandsmossa för att bli en ny Jag Ljuger Så Bra eller Hur Svårt Kan Det Va’… Nä, schlagerbögarna i oss lapar inte alls i oss detta som en törstig igelkott vid ett obetänksamt utplacerat mjölkfat. Tyvärr. Det är långt mycket mera dansband är Elisas Linjen i min hand, för er som är bekanta med Körslaget-vinnarens backlog.
Med det sagt så är allting annat i det här numret fläckfritt. Elisa är precis den unga schlagerstjärna som behövs för att genren ska kunna återfödas och hon är stensäker på scen från ruta ett. Sång, koreografi, kameror – allt sitter. Den dyrare varianten av Swedish Housewives guldtrappa är tillbaka blinkandes i takt på scen och sex hunkiga dansare blir den smaksatta grädden på toppen av detta dansbandsmos. Och ja, guldkonfetti såklart!
När dansband/schlagerpubliken äntligen får sitt så brukar det kunna rassla till i telefonerna därhemma, men vi tror det kommer bli tufft för Elisa att få det att hända i det här knippet låtar. Som bäst femma? Men Elisa får gärna komma tillbaka med en rejäl MODERN schlager nästa år. Artsiter som henne har saknats!
(fast okej, nu kom jag på mig själv med att sitta här och sjunga med…vem är jag?)
