Jamen hur mycket ”äntligen” är inte det här för mig. För så många anledningar som jag inte ens kan skriva här.
Jag älskar att Martin Rolinski är tillbaka i tävlingen. Jag älskar att någon gjort en sådan här Modern Talking-doftande popkaramell till bara mig (jo, jag känner så – hands off). Jag älskar att han startar i en bur i taket (han verkar ju trivas så) och sedan sänks ner i det här yoghurtinfernot ni redan läst om överallt. Jag älskar att jag lite glömt bort vilken jäkla lampa den här killen kan slå på när han vill och vad bra han kan sjunga när det gäller.
Jag har däremot inga förhoppningar om att detta ska gå vidare på lördag. Jag skulle aldrig våga hoppas på att svenskarna röstar på sådant här före Ravaillacz. Men i min lilla musikaliska värld så är detta nummer ett.
”Roligt, färgglatt och gärna med yoghurt”. Hm. Borde skriva det som presentationstext på Grindr.
Tillägg: Budgeten har verkligen gått upp sedan BWOs tid. Den här buren är Saade gånger åtta – upphängd i taket! Fast ska vi inte se Lay Your Love on Me igen?
