SEMIFINAL 1

Första halvan	Andra halvan
Finland	Tjeckien
Grekland	Cypern
Moldavien	Österrike
Ungern	Estland
Kroatien	Azerbajdzjan
Nederländerna	Montenegro
Armenien	Island
San Marino	Bosnien och Hercegovina
Ryssland	Malta

SEMIFINAL 2

Första halvan	Andra halvan
Lettland	Slovenien
Polen	Rumänien
Schweiz	Bulgarien
Israel	Danmark
Vitryssland	Ukraina
Serbien	Norge
Irland	Georgien
Makedonien	Albanien
Litauen	Belgien
Australien

FINALEN

Frankrike	Spanien	Sverige
Italien	Storbritannien	Tyskland

ALLA LÄNDER I BOKSTAVSORDNING

Albanien

Artist: Eneda Tarifa
Låt: Fairytale (tidigare Përrallë)
ESC-historia: 2003 var Albanien äntligen redo att göra debut i Eurovision. Tyvärr fanns det inte plats för dem då, så de fick vackert vänta till året efter. Och tur var kanske det, för vinnaren av Festivali i Këngës (den urgamla musiktävling som sedan debuten också fått vaska fram landets ESC-representant) var 2004 den charmiga Anjeza Shahini, som lyckades ge det debuterande landet en hedrande 7:e plats. Denna sjundeplats lyckades de faktiskt först toppa 2012 när Rona Nishliu primalskrek Suus till en snygg femteplats i finalen. Däremellan har de bara kommit till final fyra gånger (med inte särskilt imponerande placeringar som följd) och de två åren efter femteplatsen i Baku kom de inte till final heller. I fjol halkade Elhaida Dani in på ett bananskal som nummer tio från sin semi, och slutade på plats 17 i finalen.
2016: Två semifinaler ledde fram till en final när albanerna som vanligt plockade fram sitt bidrag genom Festivali i Këngës. Sju personer i en jury valde 33-åriga Eneda, på hennes tredje försök i tävlingen.
Tidigt omdöme: Den första versionen var en (helt okej) albansk skrikfest som vi trodde kunde låta helt annorlunda när den kom till Stockholm.
Omdöme (Ken): Den var ingen större hit i min bok på albanska, men på engelska blir den helt anonymiserad och fullständigt menlös. Nä, inte min grej alls.
Omdöme (Ronny): För mig är det helt obegripligt att ett land kan skicka sånt här. Så totalt menlöst, icke-kom-ihågbart och blaha.

LYSSNA PÅ ALLA ALBANIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Armenien

Artist: Iveta Mukutjian
Låt: LoveWave
ESC-historia: Armenien har, med några få undantag, ett väldigt fint facit i tävlingen. Man steg in festivalen 2006 med låten Without Your Love och kom på åttonde plats. Därefter lyckades man inte bara kvalificera sig till final vartenda år, utan även aldrig hamna sämre än plats tio (Inga & Anush 2009)! Bästa placeringen är hittills en silvermedalj i semifinalen 2008, som Sirusho sedan förvaltade till en fin fjärdeplats i finalen, med Qélé, Qélé.
2011 gick det sämre; för första, och hittills enda gången, lyckades man inte ta sig till final, då boxande Emmy och hennes Boom Boom hamnade på en delad plats 11 i sin semi, 2012 ställde man inte upp alls då tävlingen arrangerades av ärkefienderna i Azerbajdjzan, och 2013 hamnade gruppen Dorians bara på en, möjligen rättvis, 18-plats i finalen. 2014 gjorde man dock en storstilad uppryckning då Aram Mp3 var favorittippad ända in på mållinjen och tillslut hamnade precis bakom Sverige utanför pallen på en fjärdeplats. Armenien tangerade därmed sin bästa finalplacering från 2008. I fjol hamnade Genealogy på en inte så imponerande 16e-plats i finalen.
2016: Sångerskan, modellen och skådespelerskan Iveta valdes redan i oktober internt ut av det Armeniska TV-bolaget. Iveta föddes i Armenien, växte upp i Hamburg i Tyskland, men bor nu i hemlandet igen, där hon bland annat valts till Armeniens sexigaste person. Hon har både kommit femma i armeniska Idol och kommit en bra bit i tyska The Voice. Efter att Iveta valts internt skickade man ut en öppen förfrågan om en låt, och bidrag kom in från en mängd olika länder, bland annat Sverige. I slutändan valde man ändå en låt skriven av mestadels armeniska låtskrivare.
Tidigt omdöme: Men VEM kom på att tre år efter Loreen så skulle alla skicka en uppsjö av märkliga danslåtar i samma anda? Fast Armenien går ju alltid till final. Tydligen valde Iveta mellan en svenskskriven låt och en inhemsk. Kudos att hon valde något armeniskt (fast hur armenisk är Euphoria)?
Omdöme (Ken): Årets andra låt där man glider på ordet ”you”. Känns inte det så ”förra gången Sverige hade Eurovision”? För mig är detta mest enormt gapigt ”hittepå” (även om jag gillar den där armeniska flöjten) långt ifrån något jag skulle lyssna på. Det kan säkert komma en bit med ett mäktigt nummer, men jag säger nej tack.
Omdöme (Ronny): Jag hatar sån här pretentiös Eurovision-smörja med en skrikande artist. Just grejen att sjunga som om man tar i från tårna fastän låten inte kräver det. Verkligen asdåligt.

LYSSNA PÅ ALLA ARMENIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Australien

Artist: Dami In
Låt: Sound of Silence
ESC-historia: Steg som bekant in i tävlingen i fjol, utbytte tolvor med Sverige och hamnade på en snygg femteplats med Guy Sebastians Tonight Again.
2016: Det fanns en period när vi följde Australian X-Factor ganska slaviskt, och en av våra absoluta favoritvinnare genom åren där var nu 27-åriga Dami In. Hon var helt överlägsen sitt år, och i år valdes hon – och låten – alltså ut internt för att följa i Guy Sebastians (tidigare domare just i X-Factor, men inte Dami Ins år) spår som landets representant i ESC.
Tidigt omdöme: Snyggt jobbat i år igen, Australien! En modern ballad i Sias fortspår som utan problem kommer defilera till final och ha chans att återupprepa förra årets höga placering.
Omdöme (Ken): Refrängen kunde varit starkare om jag skulle kunna få önska något, men det här är utan tvekan årets mest moderna och mäktigaste ballad, med en sådan där röst som aldrig misslyckas i den här tävlingen. Australien kan ta hem det här på sitt andra försök.
Omdöme (Ronny): Grymt andra-försök från Australien med en artist som jag faktiskt hade lite koll på (spana in hennes låt Gladiator i remix-version, grymt härligt pop). Den här låten satte sig på en gång för mig, även om jag önskat mer av verserna så är det en topp10-låt för mig i år, och faktiskt, kanske den vinnare vi letar efter i år.

LYSSNA PÅ ALLA AUSTRALIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Azerbajdzjan

Artist: Samra
Låt: Miracle
ESC-historia: 2008 gick Azerbajdzjan in i tävlingen med Elnur & Samir utklädda till ängel & djävul. Låten var skriven av inhemska upphovsmän och kom sexa i sin semifinal och åtta i finalen. Det var enda gången hittills Azerbajdzjan valt låtskrivare till 100% från det egna landet. Därefter har man valt att varje år köpa in alla sina bidrag från Sverige, och resultaten började enastående. Aldrig sämre än tvåa i sin semifinal, aldrig sämre än femma i finalen. Mellan 2009 och 2013 kom man trea, femma, etta, fyra och tvåa – en nästan overkligt bra resultatsvit. 2014 året hände det dock något. Dilara Kazimova halkade med nöd och näppe till final som nia i sin semi med låten Start a Fire, och väl där hamnade hon på, för ett land som aldrig varit sämre än åtta, en förkrossande kass tjugoandraplats! Samma sak i fjol. Smått förhandstippade, återvändande Elnur halkade in i finalen som tia i sin semi och slutade tolva (att EBU de här senaste två åren börjat med hårdare tag mot telefonfusk och börjat redovisa jurygruppernas röster öppet är säkert en tillfällighet och inget vi ska ta upp här).
2016: Ännu en gång skickar azererna en svensksskriven låt till Eurovision (denna gången ligger Amir Aly, Jakke ”T.I Jakke” Erixson & Henrik Wikström bakom). Både artist och låt valdes (som vanligt) helt internt, och Samra har erfarenhet från både den inhemska och turkiska varianten av The Voice.
Omdöme (Ken): Snygg ballad som doftar Melodifestivalen. Kommer säkert spelas en hel del i mina lurar, och jag sorterar nog ändå in den i toppskiktet av ”kvinna-med-ballad”-balladerna i år, men Azerbajdzjan har skickat långt mycket starkare kort till Eurovision.
Omdöme (Ronny): Hej schlager! Jag är lite förvånad över den enkelhet som Azerbajdzjan satsar på i år. Deras låtar brukar ha lite mer finess, både på gott och ont. Nu tycker jag att denna dussinschlager i balladform var ungefär tusen gånger bättre än många andra låtar i den här tävlingen men det är inget jag kommer lyssna på utanför tävlingen. Godkänt.

LYSSNA PÅ ALLA AZERBAJDZJANS BIDRAG GENOM TIDERNA

Belgien

Artist: Laura Tesoro
Låt: What’s the pressure
ESC-historia: Belgien har varit med i Eurovision ända från starten, de har bara missat tre tävlingar (94, 97 och 01) och deras medaljskörd består av ett guld (självklart Sandra Kim 1986) och tre silver (56, 78 & 03). Däremot har de kommit sist hela åtta gånger, och de har bara lyckats ta sig till final två gånger på de senaste elva åren sedan semifinalerna infördes. De gånger de gått vidare så har det å andra sidan gått ganska bra. Tom Dice vann sin semi och blev slutligen sexa i finalen 2010, i Malmö kom Roberto Bellarosa på en godkänd 12e-plats, två snäpp framför Sveriges Robin Stjernberg, och i fjol glänste Loïc Nottet genom att komma tvåa i sin semi och fyra i finalen (landets bästa placering på 12 år).
2016: Belgarnas uttagning är kanske den mest övertydliga i hela Europa. I första semin sjöng de fem deltagarna varsin gammal ESC-låt (och publiken röstade till ingen nytta alls). I den andra semifinalen introducerades tävlingslåtarna, men med ett ganska enkelt scen-nummer. Även här röstade tittarna till ingen nytta, men var övertygade om att Laura Tesoro var bäst med sin What’s the Pressure.
I finalen slogs sedan dessa fem låtar först om att komma till en ”superfinal” med bara två låtar, och här röstade dels publiken och en internationell jury (även Christer Björkman och turk-belgiska Hadise fick kommentera varje bidrag utan att rösta). Publiken hade precis som i Sverige lika mycket att säga till om som juryn tillsammans, men det hade inte så stor betydelse eftersom alla tyckte Laura var bäst igen. Och, föga förvånande, när Laura ställdes i ”superfinal” mot Tom Frantzis så tyckte folket – för tredje gången i Belgiens uttagning – att hon och hennes What’s the pressure skulle till Stockholm.
19-åriga Laura är förresten redan ett känt namn i Belgien; hon kom tvåa i tredje säsongen av The Voice van Vlaanderen och har en roll i såpan Familie som gått på Belgisk TV i över 20 år.
Tidigt omdöme: En genre som sällan lyckats i ESC, men en artist som har långt mycket mera energi och utstrålning än sin låt.
Omdöme (Ken): Min initiala skepsis till den här låten finns kvar, men jag måste ge den att den står ut genremässigt i resten av startfeltet (trots sin menlöshet), och att man i nya videoversionen ändå gett den ett ganska ungt, lekfullt uttryck som ökat dess chanser.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA BELGIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Bosnien och Hercegovina

Artist: Dalal Midhat Talakić, Fuad Backović Deen, Ana Rucner & Jasmin Fazlić Jala
Låt: Ljubav je
ESC-historia: Efter tre års frånvaro, senast Bosnien och Hercegovina tävlade var med Maya Sar i Baku, är landet tillbaka. De gick in i tävlingen 1993 och har sedan dess gått till final varje gång de varit med och tävlat (de fick inte vara med 98 och 00 pga för dåliga placeringar åren innan). Bäst gick det 2006 när Hari Mata Hari tog bronset med Leijla, när Regina tog ett semi-brons med Bistra voda 2009 och i Düsseldorf 2011 när Dino Merlin kom sexa med Love in Rewind.
2016: Efter tre års frånvaro är landet tillbaka i tävlingen efter att Tempo Production Studio och deras chef Almir Ajanović lovat betala för hela kalaset med hjälp av ett helt gäng sponsorer. Tempo Production Studio valde ut både artister (presenterades under hösten 2015) och låt internt och bidraget framfördes för första gången i TV-programmet BH Eurosong Show 2016 i februari.
Tidigt omdöme: Det är väldigt många olika saker man vill försöka trycka in under de här tre minuterna… Balkanballad. Cellokonsert. Rap. Många kockar, etc etc. Men visst finns här små element av bra grejer och visst är det balkan-drama så det räcker och blir över.
Omdöme (Ken): Om de bara hållt sig till att låta det här vara en modern balkanballad så hade jag tyckt det var riktigt bra tror jag. Nu blir det bara hittepå, med mängder av olika låtar sammanfogade till en – och inte speciellt skickligt sammanfogade heller.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA BOSNIEN & HERCEGOVINAS BIDRAG GENOM TIDERNA

Bulgarien

Artist: Poli Genova
Låt: If Love Was A Crime
ESC-historia: Stackars Bulgarien har ett förskräckligt facit i ryggsäcken när de nu återvänder efter två års frånvaro. På nio försök (man debuterade med gruppen Kaffe 2005) så har man bara lyckats ta sig till final en endaste gång – 2007 när Elitsa & Stoyan kom femma i finalen med Water. Sist landet var med (i Malmö 2013) lyckades samma par bara nå en tolfteplats i sin semi.
2016: 29-åriga Poli träffade vi redan i Düsseldorf 2011 när hennes Na Inat representerade Bulgarien (men slogs ut i semifinalen). Både hon och låten (som delvis har svenska låtskrivare) valdes internt av TV-bolaget.
Omdöme (Ken): En glad överraskning för mig. Modern pop med svaga etnoinslag som inte känns inkvoterade för en gångs skull. Poli var väldigt när att gå till final i Düsseldorf (att Witloof Bay kom före är ett hån) och nu borde det väl äntligen vara dags. I mina öron det bästa landet har skickat (fast konkurrensen har inte varit stenhård i ärlighetens namn – tror detta är min Bulgariska favorit).
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA BULGARIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Cypern

Artist: Minus One
Låt: Alter Ego
ESC-historia: Cypern har varit med alla år i ESC sedan 1981, med undantag för 1988 (då man diskade sig själva för att vinnaren brutit mot en intern uttagningsregel), 2001 (då man inte fick delta på grund av för kassa resultat tidigare år), och 2014 då man stod över på grund av den ekonomiska situationen i landet. Cypern har heller aldrig nått medaljplats, utan har tre femte-placeringar (82, 97 och 04) som bästa resultat. De har dock bara kommit sist en enda gång; 1986. På senare år har landet dock haft väldigt svårt att ta sig till final. Bara tre gånger på nio försök har man fått sjunga i finalen. Sveriges tolva, Ivy Adamou och hiten La La Love, fick nöja sig med en 16e-placering i finalen 2012, och Jon Lilygreen & The Islanders (2010) och Giannis Karagiannis i fjol fick båda nöja sig med snöpliga 22 respektive 21-placeringar efter att de tagit sig till final.
2016: Minus One kom trea i Cyperns uttagning förra året. I år valde TV-bolaget ut dem internt och skickade dem till Skövde för att skriva och producera en låt tillsammans med G:son. Resultatet blev Alter Ego.
Tidigt omdöme: Jamen det här funkar ju. Eurovisionrock från Skara-slätten. Bör ta Cypern till final.
Omdöme (Ken): Schlagerrock som är så generisk att den skulle kunna ställa upp för i princip vilket land som helst. Visst, vi har hört det förut, men det lär nog inte stoppa Europa i från att ta detta till final. Men där borde det vara chanslöst.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA CYPERNS BIDRAG GENOM TIDERNA

Danmark

Artist: Lighthouse X
Låt: Soldiers of Love
ESC-historia: Danmark fick en snygg start på sitt Eurovision-tävlande då man lyckades knipa bronset redan med debuten, placera sig topp 10 de följande fem åren, och sedan vinna med Dansevise 1963.
Efter det var det dock slut på sötebrödsdagarna, och efter en 14:e plats 1966 blev DR sura, la ned MGP (den danska Melodifestivalen) och drogs sig ur från tävlingen i tolv (!) år på grund av att de inte ansåg det var ”kvalitétsunderhållning” längre. 1978 kom de dock plötsligt tillbaka (och startade upp MGP igen), fick en snöplig 16:e-plats, men bet ihop och fortsatte under några år att hamna på nedre halvan av resultatlistan fram till början av åttiotalet (undantaget trefaldige representanten Tommy Seebachs klassiska debut Disco Tango 1979 som kom 6:a). Men på 80-talet startade istället en andra glansperiod i Danmarks ESC-historia, den mellan 1984 och 1990, då danskarna hamnade topp fem fyra gånger (två av dessa bronspengar) och aldrig sämre än 11:a. Noterbart är att Schlagerprofilerna-favoriterna Kirsten & Søren, eller Hot Eyes som de kallade sig, representerade Danmark tre av dessa sju åren. Därefter var det mörker igen. Under den del av nittiotalet då bra resultat eller förhandskval krävdes för att få tävla, missade Danmark finalen fyra gånger, och enda ljuspunkten var Aud Wilkens femteplats 1995 med Fra Mols to Skagen. År 2000 vände det igen. Bröderna Olsen vann i Globen och året efter kom Never Ever Let You Go med Rollo & King tvåa på hemmaplan. I stort sett har denna tredje glansperiod varat ända fram tills i fjol, med undantaget deras första och enda sistaplats 2002 som gjorde att de inte ens fick vara med 2003, och självklart toppat med Emmelie de Forest seger i Malmö 2013. Förra året misslyckades dock landet för första gången på åtta år att ta sig till final med Anti Social Medias The Way You Are.
2016: Tio bidrag utgjorde som vanligt danska MGP. Med hjälp av hälften juryröster (fem personer) och hälften tittarröster vaskades tre bidrag fram till en ”superfinal” där bara tittarröster avgjorde – och överraskande nog så vann det bidrag av de tre som var minst förhandstippat.
Tidigt omdöme: Danmark, Danmark, Danmark… Vad är det med er och era lättglömda trallar? Ni får lita på grabbarnas utseende för att detta ska ta sig från semin – och det där med en tredje vinst på svensk mark kan ni glömma…
Omdöme (Ken): Mitt tidiga omdöme står kvar: Det här är fan VM i menlöshet.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA DANMARKS BIDRAG GENOM TIDERNA

Estland

Artist: Jüri Pootsmann
Låt: Play
ESC-historia: Estland är ett av alla de många nya länder som ville vara med redan 1993 (några år efter murens fall) men som då vackert fick vänta efter eftersom de inte klarade kvalet. Starten var trög – de hamnade näst sist – men redan året efter small det till, då Maarja-Liis Ilus & Ivo Linna sjöng Kaelakee hääl och knep en femteplats. Därefter följde en rad fina topp tio-placeringar de närmaste åren, en svit som såklart kröntes av segern i Köpenhamn 2001, då Tanel Padar & Dave Benton lite oväntat gick och vann med Everybody och när svenska Anna Sahlene plockade en bronsmedalj på hemmaplan året efter. Sen blev det mörkt. Väldigt mörkt. Året efter Sahlene kom Ruffus bara på plats 21 och när sedan semifinaler infördes året efter var det tvärstopp för Estland som under flera år inte lyckades komma till final en enda gång). Botten var på många sätt nådd när Kreisiraadio framförde Leto svet med bikinidamer och lök-skyltar 2008. Så vad göra? Det Estniska TV-bolaget ETV bestämde sig för att skrota sitt uttagningsprogram Eurolaul (som huvudsakligen via juryröster valt ut bidraget sedan 1993) och istället satsa på det nya konceptet Eesti Laul. Ett koncept med mer fokus på publikröster och med mer fokus på estnisk musik och musik som kanske inte var direkt designad för Eurovision. Resultatet lät inte vänta på sig. Redan första året skickade Estland Urban Symphony med Rändajad, tog brons i sin semifinal och kom sexa i finalen, en bedrift som sedan återupprepades 2012 då den välhängde favoriten Ott Lepland blev sexa med Kuula. I fjol hamnade landet på en väldigt fin sjundeplats (de var telefonröstarnas femte-favorit) med lika fina Elina Born & Stig Rästa och Goodbye to Yesterday.
2016: Eesti Laul 2016 bestod av två semifinaler med tio bidrag dit fem bidrag gick från varje med hjälp av 50/50 jury- och tittarröster. På samma sätt vaskades topp tre i finalen fram, men därefter tog en omgång med bara tittarröster vid, och de valde, precis som grannlandet Lettland, att skicka ”en låt skriven av förra årets deltagare, nu istället sjungen av en 21-årig man”.
Tidigt omdöme: En väldigt snygg låt lite i samma linje som deras bidrag förra året (en av låtskrivarna heter mycket riktigt Stig Rästa) men som för oss svenskar kanske mest påminner om Weeping Willows. Estländarna borde inte ha några som helst problem att ta sig till final i år heller.
Omdöme (Ken): En av mina favoriter i år, som jag lyssnar massa på. Estland är verkligen ett av mina absoluta favoritländer i den här tävlingen (sedan 2008). Sticker ut på helt rätt sätt och jag hoppas på topp tio.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA ESTLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Finland

Artist: Sandhja
Låt: Sing It Away
ESC-historia: Finland har verkligen inte haft det lätt i Eurovision. Deras första år i tävlingen var 1961, och efter det har de deltagit så gott som varje år, förutom 1970 (då många länder stod över på grund av att fyra länder vunnit året innan) och fem år runt millennieskiftet då de tvingades avstå på grund av för kassa tidigare resultat. Resultatet? De har bara en enda sistaplats mindre än Norge (nio stycken) och bara en enda mindre ”nul points” (tre stycken, 63, 65 & 82). Norge har ju dessutom tre segrar, men stackars Finland bara en. Den kom som bekant 2006, när hårdrockarna i Lordi surfade hem segern till Finland och Helsingfors året efteråt. För fyra år sedan missade Finland finalen när Pernilla Karlsson för andra gången i historien (första var med gruppen Beat som kom sist 1990) representerade landet med en låt på svenska. Året efter tog sig Mello-aktuella Krista Siegfried till final, men hamnade trea från slutet med sin lesbiska flirt Marry Me, medan 2014 innebar en liten, liten uppryckning då grabbarna i Softengine kom trea i sin semifinal och hamnade på en elfteplats i finalen i Köpenhamn med sin Something Better. I fjol cashade dock in ännu en sistaplats. Då i sin semifinal där rekordkorta låten Aina mun pitää med Pertti Kurikan Nimipäivät bara fick 13 poäng (tredje sämst totalt).
2016: Tre semifinaler (ledda av Krista Siegfried) med sex låtar i varje skickade vidare totalt nio kandidater till en final i februari. Här gav man i år juryn mycket mera makt, kanske efter att folket skickat en ESC-jumbo i fjol, vilket skulle visa sig vara avgörande. Juryn, som fick hälften av makten, bestod av (saxat från UMKs hemsida): ”Eurovision experts, musicians, the media, YouTube personalities, Finland Swedes, LGBT, members of parliament, asphalt constructors, children and bloggers”. Dessa hade en skyhög favorit i 24-åriga Sandhja, och det hjälpte det inte att tittarna bara hade henne trea. Med bara sex poängs marginal till tittarfavoriten Saara Aalto så tog hon hem segern.
Tidigt omdöme: Gapig schlager-soul är verkligen inte vår favorit-genre – och frågan är om det är någons mer än den finska juryns? Om de inte rycker upp det här några pinnhål så tippar vi att de kommer få det svårt i Stockholm.
Omdöme (Ken): Jag förstår inte det här överhuvudtaget. Det är sådant här som var utfyllnad i Melodifestivalen redan för 15 år sedan när det inte fanns tillräckligt med artister att fylla 32 platser. När ESC-fansen placerar det här typ tjugo platser över Frans på sina favoritlistor så förstår jag en gång för alla att de och jag aldrig kommer vilja skicka samma saker till Eurovision någonsin mer.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA FINLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Frankrike

Artist: Amir
Låt: J’ai Cherché
ESC-historia: Trots att de varit med i alla tävlingar utom två sedan starten, så hade Frankrike aldrig någonsin kommit sist förrän 2014 när Twin Twin endast fick två poäng (varav en från Sverige) och hamnade toksist i finalen i Köpenhamn. Kanske låg det lite i luften dock, de hade ändå hamnat på plats 22 med Anggun 2012 och på plats 23 med Amandine 2013. Lite roligare då kanske att nämna att landet har fem guld, det senaste fick de 1977, fyra silver (det mest berömda är kanske det som Amina fick nöja sig med när Carola snodde hem guldet 1991 på grund att vi hade samma poäng, lika många tolvpoängare, men Sverige hade flera tior) och sju brons. Under nittiotalet så satsade Frankrike, efter ett medaljfattigt åttiotal, ganska hårt på att föra fram musikaliska och folkliga minoriteter i tävlingen, något som förmodligen fick stora konsekvenser på vad som sedan kom att skickas in från olika länder. Resultaten lät inte vänta på sig och första halvan av nittiotalet hamnade Frankrike konstant på topp tio (Serge Gainsbourg-pennade White and Black Blues som kom tvåa 1990 med Joëlle Ursull är bara ett bra exempel av många på detta). 2000-talet började också med en boom för Frankrike med två vackra ballader som båda var favorittippade och hamnade topp fem – men sedan var det tvärstopp. Fram till 2008 hade den forna stormakten väldigt svårt att få någon uppmärksamhet i en tävling som dominerades allt mer av hungriga nya länder. Intresset på hemmaplan stendog. Efter år av mörker mörker så kom Sébastien Tellier och intresset vände tillbaka. Plötsligt insåg franska artister att det gick att lansera sig i det där programmet som ingen längre brydde sig om, och 2009 stod superstjärnan Patricia Kaas plötsligt i ESC och sjöng Et s’il fallait le faire till en åttondeplats. Efter att starkt favorittippade Amaury Vassili bara kom på plats elva i Düsseldorf med sin operalåt Sognu, så verkar det dock som luften gick ur landet igen, något som alltså befästes med sistaplatsen i Köpenhamn och förra årets tredje-från-slutet-med-bara-fyra-poäng-plats med Lisa Angell. Bakom spakarna hände dock något mellan 2014 och 2015. TV-kanalen France 2 tog över från France 3, och ny luft vädras nu av ett nytt peppat gäng och högre tittarsiffror.
2016: Den franska TV-kanalen France 2 valde årets franska bidrag helt internt, och valet föll på den 32-årige Israel-Franske sångaren Amir Haddad. Amir är egentligen tandläkare, men han deltagit både i israeliska och franska talangtävlingar, och i Frankrike är han mest känd för att ha kommit fyra i The Voice 2011. Låten är ett spår från hans kommande debutalbum som redan var släppt i landet när den valdes ut att bli Eurovision-bidrag.
Tidigt omdöme: Precis som Robin Stjernberg och Molly Sandén så framför Amir en låt vars hook glider på ordet ”Yoooooooouuuuu”. En ganska härlig upptempolåt med handklapp vars främsta minus (skulle vi säga) är det märkliga språkbytet mellan vers och refräng. Men Frankrike kommer inte alls göra bort sig i Stockholm.
Omdöme (Ken): Som jag sagt innan: Att sjunga “yoooouoooou” är SÅ förra Eurovision i Sverige…och språkbytet i refrängen är så vansinnigt onödigt! Varför? Franska är ett underbart språk att sjunga på! MEN! Med det ur världen, så är det här en av mina favoriter i år. Härlig glad pop som känns på riktigt – och det här att det framförs av en snygg snubbe skadar aldrig.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA FRANKRIKES BIDRAG GENOM TIDERNA

Georgien

Artist: Nika Kocharov & Young Georgian Lolitas
Låt: Midnight Gold
ESC-historia: Georgien gjorde debut i Eurovision Song Contest så sent som 2007, då Sopho hamnade på 12e plats med Visionary Dream. 2009 stod man över ett år, dels för att man låg i krig med Ryssland, och dels för att EBU inte tillät att man skickade låten We don’t wanna put in. Efter det har man varit med varje år, men allt som allt har Georgien alltså bara åtta starter i tävlingen, och efter 2010 har man bara lyckats ta sig till final vartannat år. 2014 fick man sin hittills sämsta placering då man kom tok-sist i sin semifinal med The Shin & Marikos hippeblues-flummiga Three Minutes to Earth, men i fjol var man tillbaka i bättre form när Nina Sublatti kom fyra i sin semi och elva i finalen.
2016: Young Georgian Lolitas valdes först och därefter lades fem låtar med bandet ut på YouTube i elva dagar i februari. I en väldigt snabb final (ca tio minuter) i landets nyhetsprogram gav fyra domare poäng från 1-5 (alltså maxpoäng 20 från juryn, vilket ingen låt dessutom fick) – och sedan addes antal spelningar på YouTube under dessa veckor. Midnight Gold vann med ca 1300 poäng…
Tidigt omdöme: Hej kanonmat i semin.
Omdöme (Ken): Årets andra rockbidrag som Thomas G:son varit inne och pillat i – och oj, vad det hänt någonting för mig sedan jag hörde det första gången. Innan hörde jag absolut ingenting här. Avskydde det. Nu slängs jag tillbaka till mitt brittpoppiga nittiotal, får Oasis-vibbar – och när det där helt oväntade elektrobreaket kommer så blir jag bara sugen på att plocka fram den där Babylon Zoo-singeln från 1996. Japp. Jag gillar’t.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA GEORGIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Grekland

Artist: Argo
Låt: Utopian Land
ESC-historia: Från att under trettio år ha varit en av Eurovision Song Contests största strykpojkar (en tredjeplats med Antique 2001 och några spridda femte- och åttondeplatser var allt man hade) exploderade Grekland plötsligt till en av festivalens största favorit-nationer i och med införandet av delfinaler 2004. Efter det har man en vinst (och två delfinal-vinster), tre brons och fram till 2012 hade man inte en enda låt placerad utanför topp tio i finalen på nio år! Förstå därför chocken när Eleftheria Eleftheriou bara hamnade på plats 17 i Baku, när Freaky Fortune feat. RiskyKidd, med grekiska mått mätt fullkomligt bombade med sin 20e-plats för studsmattehärliga Rise Up i Köpenhamn i 2014 och när Maria Elena Kyriakou bara kom på plats 19 med One Last Breath förra året. Grekland är inte inne i någon bra period i ESC heller.
2016: Det grekiska TV-bolaget gick redan i början av februari ut och berättade att man valt sexpersoners-gruppen Argo (som fram tills dess hetat Europond och haft sju medlemmar) skulle representera Grekland i Stockholm, och att man för första gången sedan 2004 även tänkte välja låten internt. Utopian Land – som i sina grekiska delar sägs handla både om den ekonomiska krisen och om flyktingkrisen (min grekiska är lite svag, så jag litar bara på wikipedia) – presenterades i mars.
Omdöme (Ken): Alltså…nä. Inte ens en video med en bar överkropp kan rädda denna soppa av Grekisk etno, grekisk rap och generisk, engelsk refräng. Verkligen inte min typ av tzatziki alls.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA GREKISKA BIDRAG GENOM TIDERNA

Irland

Artist: Nicky Byrne
Låt: Sunlight
ESC-historia: Irland är Eurovision Song Contests mest framgångsrika nation (även om vi med vinsten i fjol nu flåsar dem i nacken). De har lyckats vinna sju gånger, där fyra av dem skedde inom loppet av fem år på nittiotalet (vilket såklart också är rekord precis som deras tre vinster i följd är ännu ett rekord). De har dessutom fyra silver och en bronsmedalj i bagaget, och faktum är att under sina första 35 år i tävlingen (mellan 1965-2000 då de bara missade 1983 på grund av en strejk på hemmaplan) kom de bara utanför topp tio sex gånger! Dessutom har de som bekant Johnny Logan – killen som är den ende som lyckats vinna tävlingen två gånger som artist och en tredje som låtskrivare. Ett väldigt svårslaget CV i den här tävlingen.
Men efter kulmen med ett extremt framgångsrikt nittiotal (fyra guld och två silver) drabbades den tidigare så ohotade ESC-nationen Irland av en riktig baksmälla. 2001 kom Gary O’Shaughnessy på 21e plats i Köpenhamn, landets sämsta placering dittills, vilket tvingade landet att stå utanför tävlingen året efter. 2007 såg gruppen Dervish till att ge landet dess första sistaplats och redan 2013 var det dags igen då Ryan Dolan kom på plats 26 i Malmö. 2014 och 2015 gick Can-Linn feat. Kasey Smith och Molly Sterling inte ens vidare till final, vilket gör att Irland under kvalåren har missat finalen fem gånger, gått vidare sex, men aldrig varit bättre än Jedwards åttondeplats i Düsseldorf.
2016: För första gången någonsin valde irländska TV-bolaget RTÉ både artist och låt internt ( 1974, 1975, 2006 och 2007 valde man artisten internt, men folket valde låten) och valet föll på den 37-årige före detta medlemmen i Westlife. Nicky är dock inte helt främmande när det kommer till Eurovision – de senaste tre (!) åren har han delat ut de irländska poängen i finalen.
Tidigt omdöme: Generisk text, men en helt okej låt i samma radiogenre som Heroes.
Omdöme (Ken): Möjligen årets största Måns-wannabe, utan att egentligen vara speciellt lik. Har inte växt en centimeter sedan jag hörde den första gången. Nästan lika menlös som Danmark.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA IRLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Island

Artist: Greta Salóme Stefánsdóttir
Låt: Hear Them Calling
ESC-historia: Island kom inte med i EBU förrän 1985 och kunde därför inte vara med och tävla innan starten 1986. Därefter har deras framgångar i Eurovision varit lite berg-och-dalbaneartade, två sistaplatser (1989 (noll poäng) & 2001), två silvermedaljer (1999 & 2009), en fjärdeplats, en sjundeplats och en åttondeplats – och så en hel drös placeringar mellan 12-20. Efter att ha missat finalen de tre första kvalåren (med Silvia Night och de tidigare deltagarna Selma och Eiríkur Hauksson), sportade man till sig sju finalplatser på raken, där senast de färgglada killarna i Pollapönk kom på plats 15 med sin No Prejudice i Köpenhamn. I fjol bröts dock segersviten när María Ólafsdóttir bara kom på plats 15 i sin semi.
2016: För att slutligen skicka Greta på hennes andra Eurovision (hon deltog 2012 tillsammans med Jónsi och duetten Never Forget) hade Island två semifinaler med sex bidrag i varje, där tre bidrag gick vidare till final med hjälp av telefonröster. I semifinalerna var alla låtar på isländska, men i finalen hade fem av sex valt att byta språk till engelska. Med hjälp av hälften juryröster och hälften telefonröster vaskades två bidrag fram till en superfinal. I det läget var Greta bara tvåa bakom Alda Dís, men när 100% tittarröster avgjorde i finalen så vann slutligen Hear Them Calling.
Tidigt omdöme: Greta verkar ha spanat en del på Loreen när hon var i Baku och tävlade senast… Låten har mycket av Euphorias konstnärliga uttryck – men numret tar hjälp av projiceringar a’ la’ Måns. Verkar som islänningarna missat att det lättaste sättet att inte vinna ESC är att härma en tidigare vinnare…
Omdöme (Ken): Island vill så gärna vara Of Monsters and Mens Little Talks, men ESC-pimpar både låten och numret med så mycket Loreen och Måns att jag tappar bort Greta på vägen. Om de strippar bort en del av det så kan det nog gå bra i Stockholm, jag skulle till och med inte bli förvånad om Island överraskar rejält i år, men i mina lurar och på min spellista på Spotify känns det lika rökt som det där Lost-monstret i Gretas mage i videon.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA ISLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Israel

Artist: Hovi Star
Låt: Made of Stars
ESC-historia: På knappt 40 år har Israel vunnit tre gånger (man är dessutom ett av de få länder som lyckats vinna på hemmaplan och då med en av festivalens allra största hits någonsin; Hallelujah 1979) och man har också knipit två silver och ett brons. Man har dessutom aldrig någonsin kommit sist. Snyggt! Däremot hade man innan i fjol haft det lite stökigt med att träffa rätt. Landets guldålder låg någonstans från slutet av sjuttiotalet fram till millennieskiftet då man bara missade topp tio fyra gånger på 17 år, men sedan delfinalerna infördes hade man haft väldigt lite att skryta med: Man missade finalen sex gånger sedan deltävlingarna infördes, och innan Nadav Guedjs härliga Golden Boy i Wien var man inne på fyra hela fiaskoår på raken. Men för förtsa gången sedan Harel Skaat sjöng i Oslo 2010 gick man alltså till final 2015, knep bronset i sin semi, och hamnade på en snygg niondeplats i finalen.
2016: För andra året i rad valde landet sin representant från TV-programmet HaKokhav HaBa (The Rising Star) – i år med tillägget “…for Eurovision”, för att visa att man till skillnad från 2015 även tänkte välja låten (och inte bara artisten) genom programmet. 16 finalister möttes i dueller. Åtta + ett wildcard gick vidare. Dessa nio delades in i tre grupper om tre, där topp två gick vidare. De sista sex möttes i tre dueller och tre + ett wildcard gick vidare till finalen. Där möttes de fyra i två dueller, där de sjöng varsin cover. TV-tittarna (bara app-röster) plus en jury röstade vidare två vinnare (och ni har gissat rätt + ett wildcard) till en final med tre deltagare. Här fick de varsin originallåt…eller två av dem fick samma låt, vinnarbidraget Made of Stars, och en fick en annan. Vann gjorde 29-åriga Hovi Star (märklig synk med låtnamnet), som tidigare synts i israeliska Idol, och pysslat med dubbning av film.
Tidigt omdöme: Random ballad som börjar i Rise Like a Phoenix-skolan, och sedan gasar på mot den typ av musik som bara finns i den här tävlingen…
Omdöme (Ken): Bra remake, Israel! Det västa Eurovision-smiket är avkletat sedan uttagningen och istället har det blivit en snygg Idol-vinnare-ballad av det hela. Kan räcka för final.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA ISRAELS BIDRAG GENOM TIDERNA

Italien

Artist: Francesca Michielin
Låt: Nessun grado di separazione
ESC-historia: Italien var med redan i den allra första tävlingen 1956, och de har genererat en hel del hits genom åren, där bronsplatsen Nel blu, dipinto di blu 1958, är en av de största hits som festivalen fått fram. Italien har förutom det bronset varit trea ytterligare fyra gånger, vunnit två gånger och plockat hem silvret två gånger. Senast var när landet återvände till festivalen 2011 efter nästan 20 års frånvaro, då Raphael Gualazzi snodde silvret framför näsan på Eric Saade i Düsseldorf, och såklart i fjol när Il Volo var telefonröstarnas etta, men fick nöja sig med en bronsmedalj eftersom jurygrupperna älskade Sverige. Absolut sist har man bara kommit en enda gång 1966, men utöver det hade man aldrig kommit sämre än plats femton förrän 2014 då Emma hamnade på en jobbig 21:a-plats med La mia città. I Italien bryr sig dock väldigt få människor om Eurovision Song Contest, låtarna blev inte ens på Waterloos tid några större hits i landet, och allt fokus i Italien har alltid legat på den anrika, inhemska San Remo-festivalen, musiktävlingen som en gång var förebilden för Eurovision. Det är också från den tävlingen som Italien valt sina artister alla år sedan de kom tillbaka (eller alla år utom 2014 när 21a-plats-Emma valdes internt, efter att ha gjort succé i San Remo två år tidigare). Och eftersom det 2011, 2012, 2013 och 2015 gett Italien riktigt fina placeringar, och antagligen eftersom ingen annan skulle bry sig om en annan uttagningsprocess, så kör man vidare på det konceptet.
2016: I år gick San Remo-festivalen som vanligt av stapeln en vecka i februari, och vann gjorde gruppen Stadio, en grupp med fyrtio år på nacken bestående av fyra äldre gentlemän. På grund av vinsten erbjöds de en plats i Eurovision Song Contest, men tackade artigt nej då de kände sig för gamla och redan hade en inbokad turné. Frågan gick då till tvåan, den tjugoåriga X-Factorvinnaren Francesca Michielin, som nu tar (en förkortad version av) sitt silverbidrag hela vägen till Stockholm.
Tidigt omdöme: Jag (Ken) älskar det här. Låten träffar mig direkt och jag tycker den är den perfekta blandningen av truligt introvert känsla och utåtriktad hittighet. Dessutom gillar jag länder som skickar låtar som är hits på hemmaplan, och i skrivande stund ligger Francesca etta på Spotify i Italien.
Omdöme (Ken): Som jag skrev innan: En av mina absoluta favoriter i år! Detta känns otroligt äkta, det är (som jag också skrev för några månader sedan) en stor hit hemma, och italienska är ju ett så fantastiskt vackert språk. Förmodligen den låt jag lyssnat på mest av årets ESC-låtar och jag skulle bli galet glad om den vann. Det är väl dessutom lite deras tur efter juryblåsningen på segern i fjol? Min stora favorit jämte Frans just nu.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA ITALIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Kroatien

Artist: Nina Kraljić
Låt: Lighthouse
ESC-historia: Efter att fyra år på raken inte lyckats ta sig till final sa Kroatien tack och adjö 2013 och har nu när de återvänder inte setts till i en ESC-final på sex år. Innan dess hade man dock varit där varje år (utom 2007) sedan man gick in i tävlingen 1993 (som första ex-Jugoslaviska land efter kriget) med Put och låten Don’t Ever Cry. Bästa placering? Två fjärdeplatser 1996 (Maja Blagdan med underbara Sveta ljubav och 1999 (schlagergolvsklassikern Marija Magdalena med Doris Dragović).
2016: Efter två års frånvaro valde Kroatien internt sin artist (24-åriga The Voice-vinnaren Nina Kraljić) och låten Lighthouse, skriven av samma österrikare som skrev sitt lands bidrag Shine till Malmö-tävlingen 2013.
Tidigt omdöme: Emmelie de Forest möter Ellie Goulding i denna ganska ljumma Eurovision-ballad. Kan nog räcka för att få tillbaka Kroatien i tävlingen, men det blir nog tyvärr inte Zagreb 2017 heller.
Omdöme (Ken): Jag börjar förstå varför det här anses vara en utmanare till segern på betting-listorna. Dels vill jurygrupperna säkert hälsa Kroatien välkomna tillbaka (vem vill inte åka på ESC i Zagreb?) och dels så vann ju Emelie de Forest med precis en sådanhär ESC-macka-med-influenser-från-hitlistorna efter Svenskarnas seger med något modernt förra året. Precis som Ryssland är det ”ett lagom steg tillbaka – fast låtsas vara modernt”.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA KROATIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Lettland

Artist: Justs
Låt: Heartbeat
ESC-historia: 2000 debuterade Lettland i Eurovision och fick ett av det årets största hits (i alla fall i Sverige) med Brainstorms My Star. Två år senare överraskade de alla då Marie N i sin herrkostym surfade hem tävlingen till Riga med sin lättrallade salsa I Wanna. Därefter var det länge tvärstopp för de lettiska framgångarna. En fin femteplats blev det i och för sig med Walters & Kazhas gitarrballad The War is Not Over 2005, men annars var det mest mörker. Under sex år mellan 2009 – 2014 kom de inte till final en enda gång, och de kom dessutom sist i sin semi tre av de gångerna. Förra året ändrades dock detta. Efter att ha gjort om uttagningsformatet på hemmaplan och vaskat fram grymma Aminata med snyggt annorlunda Love Injected gick man inte bara till final, man kom dessutom tvåa (efter Måns) i sin semi och hamnade på en riktigt fin sjätteplats tillslut.
2016: För andra året i rad valdes Lettlands vinnare ut med formatet Supernova – och för andra året vann Aminata (fast nu som låtskrivare). I två semifinaler valde TV-tittarna ut två bidrag och en jury valde ut två. Samma procedur användes på dessa åtta låtar i semifinalen, vilket gav en final med fyra bidrag. I finalen röstade bara tittarna, både via telefon och via internet, och plötsligt var deras tidigare storfavorit Just inte en lika stor favorit längre. Men efter en tät strid med det andra publik-bidraget (40,3% vs 36,8%) vann han tillslut med finalen tack vare internetröstarna.
Tidigt omdöme: En av våra absoluta favoriter! Kommer självklart ta landet till final igen, och kan till och med slåss om vinsten.
Omdöme (Ken): Lätt (Lett?) en av mina absoluta favoriter i år, möjligen den största tillsammans med Italien. Snygg elektro där Aminata kombinerar sitt egna uttryck från förra året med låten som vann sex placeringar framför henne. Love it! 12p från mig!
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA LETTLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Litauen

Artist: Donny Montell
Låt: I’ve Been Waiting For This Night
ESC-historia: Litauens bidrag i ESC är verkligen ingen tsunami av kvalité. Bara en sådan sak att deras bästa placering genom tiderna är LT Uniteds outhärdliga We are the Winners (6:a 2006)? Och att de är skyldiga till andra styggelser som Nomads in the Night 2008, You Got Style 2001, Eastern European Funk 2010, och C’est ma vie 2011? Historiken säger att de gick med 1994 – och kom sist med en av de där klassiska nollpoängarna – och kom därför sedan inte tillbaka förrän 1999. Förutom 2000 och 2003 har de sedan varit med alla år, kommit sist ytterligare en gång, bara kommit över plats 20 fyra gånger, men ändå lyckats ta sig till final från semin lite drygt hälften av de gånger de ställt upp. Förra året var en av de gångerna, när pussande Monika Linkytė & Vaidas Baumila kom på plats 18 i finalen med sin This Time.
2016: I tio veckor håller litauerna på innan de valt sin vinnare. De har totalt 28 bidrag (som vi i Sverige) men det är bara de första tre veckorna det serveras nya artister och låtar. Därefter gör man små, små utrensningar (gjorda av jury och TV-tittare) varje vecka. Man ältar låtarna utan och innan, fram och tillbaka, tills slutligen åtta möts i en final. När allt detta var gjort i år hade man – precis som till Baku 2012 – valt 28-årige Donatas Montvydas, alias Donny Montell. I Baku körde han med ögonbindel, hjulade på en arm och sjöng att kärleken var blid. I år bad han sin manager om en helt svenskskriven låt (eftersom han tyckte Sverige var så bra på pop). Budet gick till okända Jonas Thander och Beatrice Robertsson som skrev ihop I’ve Been Waiting For This Night, som nu ska representera Litauenpå låtskrivarnas hemmaplan.
Omdöme (Ken): Jag störde mig något otroligt på Donny sist (och kommer säkert göra det nu igen…det är bara att kolla in alla ticsen och RÖKHOPPET (!) i liveframträdandet) men kan ändå inte låta bli att gilla det här. Visst, det låter supermycket som något generiskt vi hört i Melodifestivalen 1000 gånger – men jag kan köpa det. Motvilligt förtjust.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA LITAUENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Makedonien

Artist: Kaliopi
Låt: Dona
ESC-historia: Det har inte gått speciellt lysande för Makedonien sedan de steg in tävlingen 1998. Bästa placeringen är en 12:e-plats 2006, och sedan semifinalerna infördes har de tagit sig till final mindre än hälften av gångerna, och då som antingen 10e och sista, eller nästsista bidrag. Just nu har de bara varit i final en endaste gång på åtta år! Lite intressant ESC-trivia är att de märkligt nog både 2008 och 2009 föll offer för den dåvarande regeln som sa att jurygrupperna fick välja ett bidrag utanför topp 10 att plocka in i finalen på bekostnad av det stackars land som hamnat tia – och detta land var alltså Makedonien två år i rad (ett av länderna var för övrigt Sverige och Charlotte Perrelli 2008). Faktum är att det inte gick speciellt bra för Makedonien redan innan de gjorde debut i tävlingen heller. Makedonien var det enda land som aldrig lyckades vinna den interna uttagningen i det forna Jugoslavien, och en artist från Makedonien fick därmed aldrig chans att representera det gamla östlandet. De försökte dessutom, under egen flagg och faktiskt med Kaliopi, komma med redan 1996, men då klarade inte deras låt förkvalet, så de fick vackert vänta till 1998. I fjol kom Daniel Kajmakoskis Autumn Leaves på femtondeplats i sin semi.
2016: 49-årige Kaliopi som tog Makedonien till final 2012 med Crno I Belo valdes internt av det makedonska TV-bolaget. Hon är den ende som tagit landet till final de senaste åtta åren.
Tidigt omdöme: Helt okej midtempo-rock som sticker ut lite då den framförs på makedonska. Inget vi rasar igång på i 180, men den borde ändå ha en liten, liten chans att ta landet till en efterlängtad finalplats igen.
Omdöme (Ken): Det är något i Kaliopis röst som gör att jag köper detta rakt av som ”äkta” fast jag inte har en aning om vad hon sjunger om. Klassisk Eurovision-rockballad med stor diva som jag ändå tycker ligger en bit över mycket annat i midtempoträsket i år.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA MAKEDONIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Malta

Artist: Ira Losco
Låt: Walk on Water (tidigare låten Chameleon)
ESC-historia: Malta debuterade i Eurovision 1971 sjungandes på maltesiska. Det gick inte så bra, och Joe Grech kom sist. Samma sak upprepade sig året efter. Malta bestämde sig då för att lämna tävlingen, gjorde en kort comeback i Stockholm 1975, men när Renato då bara kom på plats 12 var måttet rågat och Malta drog sig ur tävlingen – och var borta i 16 år! Det ska sägas att man ville komma tillbaka under senare delen av åttiotalet, men regeln om att bara 22 länder fick vara med satte stopp för detta. När de tillslut kom tillbaka 1991 (en plats blev ledig då Holland stod över) blev resultatet något annorlunda. Under de följande 12 åren lyckades tävlingens tredje engelskspråkiga land klocka in 11 topp tio-placeringar (och en 15:e plats) och man fick två silver (Ira Loscos 7th Wonder 2002 och Chiaras Angel 2005) samt två brons (samma Chiara sju år tidigare 1998 och Mary Spiteri 1992). Vi kan ju också nämna att Maltas egen G:son, Philip Vella, skrev hälften av landets låtar under 00-talet. 2006 vände lyckan, när Fabrizio Faniello vid sitt andra tävlingstillfälle lyckades ge landet dess tredje sistaplats, och de fem åren därefter misslyckades landet med att ta sig till final varje år utom ett. Efter tre finalplatser på raken tog det stopp igen förra året då Amber föll på målsnöret och kom elva i sin semifinal med Warrior.
2016: 20 låtar tävlade i Maltas semifinal, och hela 14 av dem gick till final. Fem internationella jurymedlemmar hade var och en lika mycket att säga till om som hela den röstande TV-publiken, men i slutet spelade detta ingen roll då både juryn och publiken (med 40% av rösterna!) ville skicka 34-åriga Ira Losco till Stockholm. Ira kom som sagt tvåa med låten 7th Wonder 2002, och är ju därmed (tillsammans med Chiara) den som lyckats bäst för Malta i Eurovision Song Contest.
Dock var Ira väldigt missnöjd med den låt hon röstats fram att tävla med. Hon gick ut offentligt och berättade att hon kollat om hon kunde få byta låt, och i början av mars avslöjades att hon helt bytt bort kameleonten mot ett nytt svenskskrivet bidrag. Låtskrivarna visade sig vara inga mindre än Lisa Desmond, Tim Larsson, Tobias Lundgren och Molly Pettersson Hammar!
Tidigt omdöme: (om Chameleon) Årets första fanwank? Ingen annan kan väl älska detta?
Omdöme (Ken): Detta låter otroligt mycket som ”Hunger, part II”, eller som någon twittrade: ”Om detta var ett alternativ till Molly i MF är jag glad Björkman ledde henne rätt”, och är väl inte alls min påse. Otroligt mycket bättre och modernare än Chameleon, absolut, men långt ifrån den vinnarkandidat vissa ESC-fans påstår.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA MALTAS BIDRAG GENOM TIDERNA

Moldavien

Artist: Lidia Isac
Låt: Falling Stars
ESC-historia: Moldaviens Eurovisionhistoria är ganska kort. De debuterade 2005 och kom då sexa i finalen med gruppen Zdob şi Zdub och deras mormor som slog på trumman, vilket också är också landets bästa placering hittills. Sedan har de varit med varje år och kvalificerat sig till final varje år utom tre (olyckligt nog de två senaste – Eduard Romanyuta kom 11:a i sin semi i fjol) så man är inte riktigt inne i något vinnarhål. En rolig Moldavisk statistik-detalj är att hälften av sina kvalificeringsår så har de gått vidare som sista land, d.v.s. varit nummer tio i sin semifinal.
2016: En liveaudition (i december) och två semifinaler (som hölls i samma vecka som finalen) företrädde årets final av O Melodie Pentru Europa. Där tävlade 16 bidrag om tv-tittarnas och juryns gunst, och efter en jämn final knep tittarfavoriten (och jurytrean) – den 22-årige Lidia Isac – biljetten till Stockholm.
Tidigt omdöme: Undra hur långt ner i byrålådan Gabriel Alares (som vann i två olika länder samma kväll) hittade det här stycket standarpop-för-Eurovision-i-svallvågorna-efter-Måns-och-Loreen. Kan kanske bli något i ny kostym, men just nu känns det verkligen som en av alla de här bidragen som sållas bort i semifinalerna.
Omdöme (Ken): Fyra år efter Loreen är vi kvar med låtar som det här som försöker piffa upp sina generiska refränger med lika generiska dansbeats. Provocerande lättglömt.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA MOLDAVIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Montenegro

Artist: Highway
Låt: The Real Thing
ESC-historia: 2014 året blev det äntligen ändring på Montenegros förbannelse att aldrig (sedan första försöket 2007) gå till final, när Sergej Ćetković sjöng den klassiska balkanballaden Moj svijet hela vägen till en nittondeplats i finalen i Köpenhamn. Förra året gick man på samma linje, ringde upp balkanballadens obestridlige mästare Željko Joksimović (tvåa 2004, trea 2012 och med ytterligare ett brons och en sjätteplats som låtskrivare i tävlingen) och fick låten Adio som Knez sjöng till en 13:e-plats i finalen – landets bästa placering någonsin.
2016: Redan i oktober berättade Montenegro att gruppen Highway skulle representera landet. Vi lånar lite fakta om dem rakt av från utmärkta Pierres Schlager: ”Highway slog igenom när de slutade fyra i förra årets upplaga av X Factor Adria vilket sedan följdes upp av en tredjeplats i nykomlingsklassen i musikfestivalen Sunčane Skale. Då var de en trio bestående av Petar Tošić, Marko Pešić och Luka Vojvodić. Inför eurovisiontävlandet blev gruppen i vintras en kvartett då sångaren och keyboardisten Bojan Jovović anslöt. Jovović har tidigare representerat Serbien Montenegro i Eurovision Song Contest som en av medlemmarna i No Name som tävlade 2005 med Zauvijek Moja.”
Tidigt omdöme: Rätt introvert rock med visst inslag av Depeche Mode. Inte helt oävet, även om inte är riktigt säkra på att det kommer fungera speciellt bra i Stockholm.
Omdöme (Ken): Efter två år med framgångsrika balkanballader i tävlingen, så går Montenegro tillbaka till (ungefär) det sound de hade i Sverige senast med Igranka 2013. Jag är inte helt negativ till det här ”Depeche Mode under Songs of Faith and Devotion perioden”-soundet, men gillade Who See & Nina Žižić-grejen bättre. Det här är lite för omelodiskt för en pop-kille som undertecknad.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA MONTENEGROS BIDRAG GENOM TIDERNA

Nederländerna

Artist: Douwe Bob
Låt: Slow Down
ESC-historia: Holland har fyra segrar i Eurovision, den senaste skedde i Stockholm 1975 när Teach-In sjöng Ding-A-Dong. Faktum är att de under de fem första ESC-åren på femtiotalet lyckades vinna två av åren – och komma sist två av dem. Corry Brokken representerade landet tre år i rad de här åren, och hann med att både komma 7:a, etta (Hollands första seger 1957) och sist med ynka ett poäng (året därpå). Efter vinsten i Sverige 1975, och innan Malmö 2013, finns det annars inte jättemycket kul att säga om Holland. De har kommit hyfsat genom åren (de har tävlat alla år utom fyra sedan starten), lite mindre än hälften av starterna har hamnat på topp tio, men de har också fem sistaplatser och har dessutom det tvivelaktiga rekordet i att vara det land som missat finalen flest gånger. Åtta år på raken missade de finalen, senast med Joan Frankas indianfjädrar 2012.
Genom att tänka om 2013, genom att välja sin artist internt istället för via en uttagning, och genom att låta det bli Anouk, en av Nederländernas absolut största artister, fick man inte bara sin finaste placering på fjorton år, utan också ett självförtroende som resulterade i The Common Linnets och deras semivinst och finalsilver med Calm After the Storm 2014. Hat-tricket uteblev dock, när Trijntje Oosterhuis misslyckades att gå till final 2015 och blev 14:e i sin semifinal.
2016: Redan i september 2015 avslöjade det nederländska TV-bolaget att man valt den 23-årige countrysångaren (och talangtävlingsvinnaren) Douwe Bob att representera landet i Eurovision. I början av mars presenterades låten, bland annat skriven av artisten själv.
Tidigt omdöme: Holländarna försöker med country igen efter andraplatsen 2014, men det här saknar all den magi som Calm After the Storm hade. Standardcountry, sådan som aldrig funkade innan 2014 i Eurovison. Frågan är om den gör det nu?
Omdöme (Ken): Alldeles för lättviktig trall-country för att falla mig i smaken. Det ska bli intressant att se om det här fungerar efter Calm After the Storm-country och Avicii/Måns-country(vibb). Det gjorde aldrig det innan.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA NEDERLÄNDERNAS BIDRAG GENOM TIDERNA

Norge

Artist: Agnete
Låt: Icebreaker
ESC-historia: Norge, vår utskrattade lillebror som – precis som i den verkliga världen utanför Eurovision – växte upp och fick större självförtroende och framgång. Detta land som på samma gång innehar rekordet i flest nollpoängare (fyra stycken), flest sistaplatser (hela elva stycken – den senaste med Tooji 2012) och samtidigt rekord både i att vinna med högst poängsumma och i att ha vunnit med störst marginal till tvåan (allt dessa så klart Alexander Rybak 2009). De gick in i tävlingen 1960 och fick en snygg fjärdeplats, men de kommande dryga tjugo åren skulle de hinna med sex sistaplatser (varav tre på 0 poäng och en på en poäng) – men också ett brons genom Åse Kleveland 1966 – innan de slutligen tog sin första av tre segrar med Bobbysocks 1985. Nittiotalet innebar både guld och silver (men också ytterligare två sistaplatser varav ytterligare en nolla) och sedan delfinalerna infördes har de tagit sig till final varje år utom två (Guri Schanke 2007 och Stella Mwangi 2011) med Rybacks guld och Margaret Bergers fjärdeplats 2013 som främsta meriter. I fjol kom Mørland & Debrah Scarlett på en fin åttondeplats med sin musikalballad A Monster Like Me.
2016: Årets norska MGP blev en ganska ospännande historia, tio bidrag blev som vanligt fyra där 21-årige Agnete totalkrossade sina tre motståndare i Gullfinalen.
Tidigt omdöme: Vi kommer ju aldrig att acceptera att norrmännen inte ens tog vidare Hungry Hearts (en av våra största NF-favoriter i år) ens till Gullfinalen. Istället skickar man en ballad som är Euphoria i verserna och Sia-ballad (som man också ”lånat” sitt nummer ifrån) i refrängen. Mycket, mycket märkliga tempoväxlingar…men ändå en säker finalkandidat från vårt grannland. Svenske ESC-veteranen Gabriel Alares är en av låtskrivarna.
Omdöme (Ken): Nä, nä, nä. Nån måtta får det vara. Sådan här hittepå med tre låtar sammanfogade till en köper jag bara inte, och Euphoria-grejen i versen är bara FÖR tydlig. En snygg Sia-refräng som inte alls sitter ihop med den ännu snyggare bryggan hjälper inte. Det här är allt det jag vill få bort från den här tävlingen. Låtsasmusik som bara finns här och som ingen skulle komma på tanken att skriva någon annanstans. Bakläxa för Alares, vars A Million Voices jag dyrkade i fjol och som jag fortfarande spelar.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA NORGES BIDRAG GENOM TIDERNA

Polen

Artist: Michał Szpak
Låt: Color of Your Life
ESC-historia: Polen hoppade in i tävlingen 1994 och gjorde stor succé direkt när Edyta Górniak knep silvermedaljen redan premiäråret med sin To nie ja! en placering man inte ens varit i närheten av sedan dess. Faktum är att man bara kommit topp tio en enda gång efter det, och det var 2003 då Ich Troje sjöng en låt om fred och en gränsfri värld på både polska, ryska och tyska. Efter sex missade finalplatser av sju möjliga, och efter två år utanför tävlingen, kom Polen tillbaka 2014 med full kraft när de lät Donatan & Cleo framföra My Słowianie med både tvätterskor och smörkärnare på scen. Resultatet blev en fjortondeplats i Köpenhamn, vilket utan konkurrens är det bästa resultat Polen fått sedan semifinalerna infördes. Faktum är att man bara gått till final två gånger innan dess, en gång som direktkvalificerad 2004, och sen 2008 när Isis Gee kom på delad sistaplats med Storbritannien i finalen. Förra året tog man också sig vidare, men Monika Kuszyńska fick nöja sig med en 23:e-plats väl i final.
2016: Ett tag i februari/mars var Polen den stora favoriten till att dra hem hela Eurovision, i alla fall om man skulle tro vadslagningsfirmorna. Anledning? Det svenskskrivna (lätt Rihanna-influerade) bidraget Cool Me Down med Margaret som fick otrolig respons efter att en animerad video släppts på YouTube. Vad man glömt att tänka på var att polackerna inte valt sin vinnare än, och när Krajowe Eliminacje 2016 hade en segrare så hette hen varken Margaret (hon blev i stället tvåa) och inte ens Edyta Górniak, utan i stället Michał Szpak. En 25-årig tvåa från polsak X-Factor.
Tidigt omdöme: När man kommit över den initiala besvikelsen över vad Polen valde, så får man väl åtminstone ge grabben att han har en rätt bra röst och en tillräckligt smäktande, generisk ballad ett fattigt ballad år för att åtminstone ha en rätt hyfsad finalplats.
Omdöme (Ken): Alltså… Jag gillar faktiskt det här. Det är extremt klassikt, på gränsen till mossigt, i den här tävlingen, men låten har ändå en så stark melodi att jag inte riktigt kan värja mig. En liten guilty pleasure. Oväntat. OCH! Vem gillar inte en snubbe som lägger upp SÅDANAHÄR klipp på sin YouTube-sida?
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA POLENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Rumänien

Artist: Ovidiu Anton
Låt: Moment of Silence
ESC-historia: Få länder har fått en sämre start i tävlingen än Rumänien. De ville vara med 1993, men låten klarade inte förkvalet och man fick stå över till 1994. Då placerade man sig så illa (plats 21) att man inte fick vara med året efter. När man sen fick vara med igen 1996 så blev man ännu en gång utslagna i för-kvalet, och eftersom resultaten nu varit så knapra, fick man inte vara med 1997 heller då återigen urvalet gjordes på grund av tidigare meriter. 1998 fick man äntligen vara med igen, hamnade 22:a – och fick därför stå över 1999. Nytt försök i Stockholm 2000, en 17:e plats och hepp: portade från 2001 och välkomna tillbaka först till Tallin 2002. Då lyckades man dock rycka åt sig en niondeplats, och därefter har man stannat i finalen varje år (vilket är en ganska bra bedrift för då kom ju ”det riktiga” delfinalkvalandet igång), vilket är ett rekord man delar med Ryssland. De senaste fyra åren har i tur och ordning somriga Mandinga, opera-vansinniga Cezar, återvändande bronsmedaljörerna 2010 Paula Seling & Ovi och förra årets sång om ensamma barn från gruppen Voltaj kommit på plats 12, 13, 12 och 15 i finalen.
2016: I Rumänien klarade man i år av sina uttagningar i formatet Selecția Națională ganska snabbt: Först en semifinal med 12 bidrag en fredag i mars, och sedan en final med sex bidrag på söndagen efter. De sex bidragen plockades ut från semifinalen genom att man tog juryns fyra favoriter och publikens två favoriter (efter att juryns favoriter plockats bort). I finalen röstade sedan bara TV-publiken, men de visade sig ha samma favorit som juryn: 33-åriga Ovidiu Anton (till stort förtret för 2006-års rumänske ESC-deltagare Mihai ”Tornero” Trăistariu som hade hoppats på comeback, men nu kom näst sist)! Det här var femte försöket för Ovidiu i Selecția Națională, som när han inte är artist pysslar med att föda upp hundar.
Omdöme (Ken): Rumänien har inte missat finalen en enda gång när de varit med, och det lär de förmodligen inte göra nu heller. Inte för att jag tycker det är bra. Inte alls. En rumänsk Meatloaf med en dålig Bond-låt är kanske det jag minst av allt vill lyssna på i mina lurar. Men förmodligen kommer de bränna av värsta Game of Thrones-showen och ta sig vidare på samma galenskapskonto som de fick vidare Cezar på i Malmö. Suck.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA RUMÄNIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Ryssland

Artist: Sergej Lazarev
Låt: You are the Only One
ESC-historia: 1994 kom Ryssland med i EBU och genast blev det Eurovision-premiär. Den gamla supermakten var dock väldigt trevande och stapplande i sina första försök att slåss med nittiotalets Irlands-dominerade sångtävling. Detta trots att de skickade inhemska storheter som Philipp Kirkorov och Alla Pugacheva. 94, 95 och 97 var de med, kom 9:a, 17 och 15 – och sedan stannade de hemma i tre år, funderade och kom tillbaka som ett helt nytt Eurovision-land. För när Ryssland kom tillbaka 2000 var det med ett helt nytt självförtroende, och under det kommande decenniet skulle man sopa hem en seger (Dima Bilan 2008), två silver (samma Bilan och Alsous Solo 2000) och två brons (tjejgrupperna t.A.T.u och Serebro). Ryssarna har dessutom aldrig missat att ta sig till final via en delfinal. Imponerande. Många vill skylla på diasporan (mängder av ryssar bor såklart kvar i de gamla röstande östländerna) men man kan inte neka till att Ryssland väldigt ofta efter comebacken 2000 skickade stora artister med moderna låtar. Efter vinsten 2008 började dock försöken ett tag kännas allt mer halvhjärtade, och droppen kom 2011 när Alex Sparrow bara kom nia i sin delfinal och på en pinsam 16:e-plats i finalen – landets näst sämsta placering någonsin. Året efter var de dock tillbaka i gammal god form och gummorna i Buranovskiye Babushki surfade lätt hem andraplatsen efter Loreen i Baku med näst mest publikröster, och i fjol var man på vippen att vinna när Polina Gagarina sjöng A Million Voices till vinst i sin semi och en silverplats i finalen. Hon var också den första artist någonsin att få över 300 poäng i en final – och ändå inte vinna.
2016: 32-årige Sergey Lazarev är en enorm stjärna på hemmaplan där han kickstartade sin karriär som medlem pojkbandet Smash!! – en sorts motsvarighet till 80-talets Wham! i väst. Därefter gick han solo, har dominerat de ryska listorna och vunnit flera musikpriser. Han kom även fyra i den inhemska uttagning som vanns av Dima Bilan 2008.
Tidigt omdöme: Alla som trodde ryssarna skulle bli det land som skickade nästa stora schlager till Eurovision räcker upp en hand!? Det här är musik som det lät i tävlingen runt slutet av 00-talet när Sakis dominerade tävlingen. Som schlagerprofiler har vi ju svårt att motstå en sådan där refräng, videon vittnar om att det kan bli snyggt på scen och det är klart ryssarna kommer högt i finalen när de satsar. Men vinner en sådan här låt 2016? Vi skulle ju kastas bakåt i ESC-tiden lika långt som deras politik gjort…
Omdöme (Ken): Men halllå, har jag någonsin verkat vara någon som kan motstå en sådan här svulstig schlager med extra allt? Visst skulle det kasta tillbaka Eurovision tio år tillbaka i tiden om det vann – och vi skulle inte kunna åka på nästa ESC för landet har lagar som kastat dem 100 år tillbaka i tiden – men det skulle förmodligen öppna de i Sverige efter i år så igenlimmade dörrarna för genren i Melodifestivalen. Är Sergej den svenska schlagerns hjärt- och lungräddning? Ohotat i final och säkert topp tre.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA RYSSLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

San Marino

Artist: Serhat
Låt: I Didn’t Know
ESC-historia: San Marino är Eurovision Song Contests senaste tillskott men de har förutom år 2014 inte lyckats ta sig till final en enda gång inte sedan debuten 2008. Debutåret kom de dessutom sist i sin semi, så inga välkomströster första året där inte. I rättvisans namn ska det ju sägas att de sedan struntade i att vara med 2009 och 2010 och återvände först 2011 – för att då misslyckas ännu en gång. 2012 klädde 37-åriga Valentina Monetta ut sig till tonåring och inledde tävlingens första hat-trick i deltagande sedan Udo Jürgens på sextiotalet. Efter tre försök gick det äntligen vägen 2014, då Maybe ramlade till final som sista låt från sin semi och hamnade tredje sist från slutet i final. Plats 24 i finalen blev därmed landets främsta placering i tävlingen någonsin! Förra året var allting tillbaka som vanligt, dock. Barnen Michele Perniola & Anita Simoncini kom näst sist i sin semi ochlandet missade återigen finalen.
2016: I år valde San Marino bort tyska Ralph Siegel för den turkiske 51-årige programledaren för turkiska Jeopardy, Ahmet Serhat Hacıpaşalıoğlu (eller kort och gott Serhat). Ett trevligt sätt att få tillbaka saknade Turkiet i tävlingen – och kanske en inte så lite förhoppning på diasporans röster. När första versionen av låten släpptes så gick det en våg av besvikelse genom ESC-fansen, och landet parkerade sig stadigt på botten av odds-listorna. Som ett försök att blidka de arga massorna släppte man en om-mixad discoversion av låten på YouTube, och röster på Twitter började genast kampanja om att man skulle välja den istället. Och i San Marino lyssnar man på fansen! Så i slutet av mars togs beslutet: Ut med DEN HÄR och in med Baccara-discon i Eurovision igen!
Tidigt omdöme: (Om första låten) Småväsande, sexstönig mansmusik i Leonard Cohen-anda är verkligen inte vår kopp te. Usch. Bort, bort. Och det här av samme man som skrev underbara Şarkım Sevgi Üstüne? Skämmes!
Omdöme (Ken):Det här luktade SÅ sist i sin semi i sin ursprungsversion…och det gör det kanske fortfarande. Men nu är det i alla fall roligt. Istället för Leonard Cohen har Serhat blivit Christer Sjögren i I Love Europe-mode. Och vem kan tacka nej till det? Fortfarande dåligt, men nu ser man ju i alla fall fram emot att se det på scen. Jag hoppas på plymer, discobollar och rullskridskor!
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA SAN MARIONS BIDRAG GENOM TIDERNA

Schweiz

Artist: Rykka
Låt: The Last Of Our Kind
ESC-historia: Schweiz är ett av de äldsta deltagarländerna i Eurovision och (en då 32-årig) Lys Assia vann 1956 den allra första tävlingen någonsin tävlandes för just Schweiz. De har sedan 1956 varit med alla år utom fyra; 95, 99, 01 och 03. Dessa år fick man helt enkelt inte vara med på grund av för kassa resultat tidigare år, och det ska väl kanske sägas att det är inget glimrande facit som alplandet visar upp, trots sin långa medverkan: På 53 starter har man vunnit två gånger (andra gången med Celine Dion 1988), tagit tre silver och håvat in lika många brons. Man har däremot kommit sist i finalen fem gånger och sist i sin delfinal tre, senast i fjol då Mélanie René bara fick ynka fyra poäng, vilket var absolut sämst av alla bidrag 2015. Man har bara lyckats komma till final fyra gånger sedan systemet med delfinaler började och mellan 2007 och 2013 lyckades man bara komma dit en enda gång – och då kom Anna Rossinelli sist i finalen. Vanilla Ninjas åttonde-placering med Cool Vibes sticker ut som det enda riktigt fina resultatet sedan alla länder fick börja sjunga på valfritt språk igen, även om Sebalter 2014 knep landets bästa placering på ett decennium när han kom på plats 13 i finalen i Köpenhamn med Hunter of Stars.
2016: Schweiz hade som vanligt en grunduttagning där de fyra olika nationella TV-bolagen (en för varje språkgrupp) fick vaska fram kandidater. Av dessa totalt 19 valde sedan en expertgrupp fram sex bidrag som tävlade i en TV-sänd final. 50% juryröster och 50% telefonröster valde därefter kanadensiska Rykka till landets representant.
Tidigt omdöme: En tämligen anonym ballad som så gärna vill blanda Polina Gagarina och Aminata (för att använda ESC-referenser…den vill nog helst vara Sia). Det blir tufft för Schweiz att komma någon vart med detta.
Omdöme (Ken): Efter att ha hört alla andra ballader (och det gått några veckor) så har den här låten växt något. Den har några riktigt snygga hooks och har dessutom en starkare identitet än många andra av årets bidrag. Fixar Rykka detta live, och får ett hyfsat nummer, så blir det nog final ändå.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA SCHWEIZ BIDRAG GENOM TIDERNA

Serbien

Artist: ZAA (Sanja Vučič)
Låt: Goodbye
ESC-historia: Serbien började sin ESC-historia under egen flagg med en smäll. Först tog man ett silver 2004 – med klassikern Lane moje – det första av de två åren man tävlade under namnet Serbien-Montenegro, och när det var dags att tävla som bara Serbien (efter att ha varit borta ett år då de två staterna inte kunde enas om vad som skulle skickas) så gick man och vann på första försöket med Marija Šerifović Molitva 2007. Därefter var Serbien i final alla år utom 2009 (då man kom tia i sin semi, men blev snuvad på finalplatsen då juryn det året hade ett wildcard och istället valde Kroatien), tog medalj igen 2012 då Željko Joksimović kom trea efter Sverige och Ryssland, och hamnade sedan snöpligt utanför finalen 2013 då Moje 3 kom elva i sin final med Ljubav je svuda. Kanske påverkade detta, och förmodligen det faktum att inga bidrag från Balkan var i final 2013, att Serbien 2014 valde att stå över tävlingen. I fjol var de dock tillbaka med besked då Bojana Stamenov sjöng Serbien till en snygg tiondeplats i finalen med Beauty Never Lies.
2016: Ett internt val som föll på okända 23-åringen Sanja Vučič. Låten är dedikerad till alla kvinnor som utsatts för våld i hemmet, och presenterades i en därför avsatt TV-show i mars.
Omdöme (Ken): En sådan där låt som man känner är med precis varje år, som kan dyka upp att representera precis vilket land som helst, och som man alltid glömmer bort när man ska försöka komma ihåg vad som är med. jag är helt likgiltig till detta.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA SERBIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Slovenien

Artist: ManuElla
Låt: Blue and Red
ESC-historia: Det lilla alplandet Slovenien är inget direkt framgångsland i Eurovision Song Contest. 2013 kom till exempel stackars Eva Boto näst sist med låten Vejamem i sin deltävling, trots att låten var skriven av Molitva-kompositören Vladimir Graić och året därpå blev Hannah Mancini tok-sist i sin semi med Straight into Love, landets sämsta resultat hittills. Den bästa placering man lyckats få sedan man gick in i tävlingen 1993 är två sjundeplatser; den senaste 2001 med Nuša Derendas Energy. Ja, faktum är att inte heller de fyra gånger artister från Slovenien fick äran att representera Jugoslavien mellan 1961-1992 lyckades de komma bättre än sjua.Sedan semifinalerna infördes har Slovenien bara tagit sig till final fyra, varav den senaste skedde förra året då fan-favoriten Here for You med Maraaya kom på plats 14 i finalen. Det kan också nämnas att Rebeka Dremelj faktiskt kom före Charlotte Perelli i delfinalen 2008, men då blev Sverige inplockade i finalen av juryn och Slovenien fick vackert stanna i semin.
2016: Tio bidrag (där bland andra Regina (1996) och Nuša Derenda (2001) hade med låtar) möttes i en TV-sänd final. Åtta bidrag rensades bort av en tremanna-jury (!) och sedan fick tittarna telefonrösta på de två som blev kvar. 27-åriga ManuElla slog tillslut konkurrenten Raiven med ynka 127 röster.
Tidigt omdöme: The Common Linnets förde verkligen en gång för alla tillbaka countryn till Eurovision. ManuElla vill nog gärna vara en tidig Taylor Swift, men landar nånstans närmare dansbandscountry från Skara med etnojojk.
Omdöme (Ken): Jag får sådana oerhörda Sandra Oxenryd/Through my Window-vibbar här… Visst. Upp-piffat med banjo och country-vibb istället för ABBA-dito, men samma lättglömda trall som vill vara så mycket coolare än den Skara-trall den egentligen är.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA SLOVENIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Spanien

Artist: Barei
Låt: Say Yay!
ESC-historia: Spanien är det land efter Storbritannien som varit med längst i tävlingen utan avbrott. Man gick in 1961 – och har sedan dess inte missat en enda tävling. Resultatet är fyra sista-platser (tillsammans fick dessa fyra bidrag bara ett ynka poäng), ett brons, fyra silver och två guld. Två guld som lite ovanligt kom åren efter varandra. 1968 slog Massiel lite oväntat ut favorittippade Cliff Richard med sin La La La och året efter, på den Salvador Dali-designade scenen på hemmaplan, var Salomés Vivo Cantando en av de fyra låtar som vann. De påföljande åren på sjuttiotalet blev fina för Spanien. Tre av deras silver håvades in under dessa år, man skickade stora artister som Julio Iglesias och fick en av tävlingens största hits någonsin med Mocedades Eres tú. Åttiotalet var värre. Ännu en sistaplats hann man med, och trots ett brons med Lady Lady 1984, var det få placeringar som inte var utanför topp tio. Azúcar Moreno inledde Eurovisions nittiotal då de gick ut först i Zagreb, föll offer för nyheten ”inspelad musik” då bandspelaren krånglade, och fick därför sjunga om. En liten TV-klassiker som mynnade ut i en fin femteplats. Det märkliga i det hela är att Spanien är det enda land i Eurovision-historien som ännu en gång efter det fått sjunga om sin låt – nämligen när de (nästan) inledde ett nytt decennium 20 år senare och Jimmy Jump hoppade upp på scenen i Oslo mitt under Algo pequeñito 2010. Fram till 1999 valde man ut sitt bidrag internt, men efter det testade man en lång rad urvalsprocesser, där Operación Triunfo mellan 2002-2004, som var en form av spanskt Fame Factory med enorma tittarsiffror, var mest framgångsrikt. Men man har också blandat in både MySpace och YouTube i uttagningarna genom åren. Mellan 2005-2011 kom man dock sämre än plats 20 fem gånger av sju, så 2012 struntade man i uttagningar och handplockade 33-åriga Pastora Soler som hamnade på en fin tiondeplats, landets bästa placering på åtta år. Samma placering snuvade Ruth Lorenzo åt sig 2014, men förra året fick Edurne nöja sig med en 21a-plats med sin Amanecer, trots att den skrivits av samma par som skrev Euphoria till Loreen.
2016: Spanjorerna hade sex låtar i final, med väldigt basic scenframträdanden, en måndagskväll i februari. Vinnaren valdes med hjälp av internationella jurygrupper (vars poäng presenterades i klump), tre kändisjurymedlemmar och så tittarröster, och Barei fick mest av både tittarna och alla de tre kändisarna (bland annat Loreen och förra årets spanska artist Edurne). De internationella jurygrupperna hade henne som tvåa.
Tidigt omdöme: Får de bara till ett bra nummer på den här popdängan så kan det bli en riktigt fin placering för Spanien. Årets bästa låt i ESC hittills (1/2) som låter som den lyssnat alldeles lagom mycket på Jess Glynne. Vi gillar!
Omdöme (Ken): En av de första låtarna som var klar för tävlingen – och dess favoritskap hos mig består. Älskar Jess Glynne-vibben och håller alla tummar jag har för att Spanien in sjabblar bort den här vinstchansen (ja, faktiskt) med ett trist nummer. Jag ger självklart även plus för Stockholms-videon!
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA SPANINES BIDRAG GENOM TIDERNA

Storbritannien

Artist: Joe & Jake
Låt: You’re Not Alone
ESC-historia: Efter alla fiaskon, tre sistaplatser de senaste tio åren – varav en på förnedrande noll poäng – och en rad placeringar på nedre halvan av resultatlistan, är det lätt att glömma att Storbritannien ofrånkomligen är ett av de mest framgångsrika länderna den här tävlingen har skådat. De har vunnit fem gånger (vilket ger dem en tredjeplats efter Sveriges sex och Irlands sju) och de har tagit brons tre – men deras verkliga ess i rockärmen är deras femton (!) silvermedaljer, en siffra inget annat land ens är i närheten av. De har dessutom varit med näst flest gånger efter Tyskland. Britterna missade bara två tävlingar i början, de gick in i tävlingen 1957 men stod över 1958, men har sedan dess varit med varje år, och har därför just nu rekordet i antal finalstarter i rad. En annan kul liten statistik-pärla är att även om Irland har rekordet genom att ha vunnit tävlingen tre år i rad, så var Storbritannien bara sju poäng totalt ifrån att vinna fyra år i rad mellan 1967-1970! Nu blev det vartannat guld, vartannat silver de åren istället, där deras första vinnare blev Sandie Shaw med Puppet on a String. Mellan 1959 och 1977 var man förresten bara sämre än fyra en enda gång på 19 försök, och under hela åttiotalet (utom 1987) låg man på topp tio. Nittiotalet dominerades som bekant av Irland, men BBC satsade också ganska friskt; Michael Ball, Sonia och Imaani tog silver, Gina G fick Storbritanniens senaste listetta i hemlandet 1996 och Katrina and the Waves tog hem landets senaste seger 1997. Faktum är att fram till 1998 så hade Storbritannien sedan starten bara hamnat utanför topp tio två gånger – och då på plats 11 och 13. Helt galet. Sedan hände något. 1999 fick alla länder börja sjunga på valfritt språk, och plötsligt föll den forna stormakten som en sten. Sedan 1999 har man bara två topp tio-placeringar och, som jag nämnde i början, tre sistaplatser. Att deras senaste topp fem-placering på den inhemska topplistan är Scooch Flying the Flag från 2007 säger kanske dessutom lite om materialet de skickat. Efter att ha testat Blue, Engelbert Humperdinck och Bonnie Tyler så slutade Storbritannien att skicka gamla avlagda akter och valde istället helt okända Molly 2014 och Electro Velvet 2015. Det gick inte mycket bättre…
2016: För första gången sedan 2010 så fick TV-tittarna i Storbritannien chans att rösta fram landets bidrag i en show på BBC4 kallad Eurovision: You Decide. Sex bidrag hade valts ut från inskicket, bland annat av en jury bestående av internationella OGAE-medlemmar, och vann gjorde en nybildad duo ihopsatt av de tidigare The Voice 2015-medlemmarna Joe Woolford och Jake Shakeshaft.
Tidigt omdöme: En helt okej ESC-variant av Coldplay-pop som dock skulle må bra av att produceras om för att få lite mer identitet. Inte hälften så illa som de brittiska ESC-fansen vill göra gällande, men behöver (som sagt en snyggare kostym och) ett scennummer som sticker ut för att få riktig fart.
Omdöme (Ken): OK. Jag hade nog hoppats på mera från Storbritannien nu när de verkligen försökt satsa i år, och jag tror kanske inte alls de får den utdelning och det resultat de hoppats på, tyvärr. Med det sagt så tycker jag det här är en helt okej liten låt. En helt godkänd skolavslutningsvariant på en Coldplay/U2-låt, liksom. Jag stänger inte av när den dyker upp i lurarna – men det är knappast låten jag väljer som förstahandsval heller. Jag tror dock den kan gå lite bättre än vad ”folk” tror om den får ett hyfsat sent startnummer i finalen.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA STORBRITANNIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Sverige

Artist: Frans
Låt: If I Were Sorry
ESC-historia: Kan vi berätta något om Sveriges Eurovision-historia som ni inte redan vet? Knappast. Alla vet ju att vi gick in i tävlingen 1958 med Alice Babs (och kom fyra), att vi vunnit hela sex gånger (näst bäst efter Irland), tagit silver en enda gång men brons hela sex gånger och att vi kommit sist två gånger (mest känt med Forbes 1977, men även med Monica Zetterlund 1963, då vi och ett gäng andra länder inte fick ett enda poäng). Sedan vi gick med i tävlingen har vi missat finalen fyra gånger; 1964, 1970 och 1976 då vi inte ställde upp och 2010 då Anna Bergendahl kom på plats 11 i sin semifinal. Vi var också ett av de få länder som aldrig var tvungna att stå över på grund av dåliga resultat på 90-talet. Under våra femtiofyra starter har vi hamnat topp fem hela tjugotvå gånger och topp tio hela 34. Fullständigt fantastiska resultat, och vi är utan konkurrens det bästa landet under det här århundradet. Vi har gett flest poäng till Irland genom åren (med Danmark och Norge som tvåa och trea), och vi har fått flest poäng från Danmark (med Irland och Norge som tvåa och trea). Vi är det enda land som vunnit finalen med över 300 poäng två gånger och vi är det land som vunnit flest semifinaler (fyra stycken, 1996 (för-tävling), 2011, 2012 & 2015). Adderar vi dessutom ABBA som är den kanske mest ultimata/klassiska vinnaren av tävlingen genom tiderna som grädde på vårt Eurovision-mos så har vi rakt igenom en fantastisk statistik att vara riktigt, riktigt stolta över. Just nu är vi ju som bekant dessutom inne i någon form av ny guldålder som Eric Saade kickade igång med sin tredjeplats 2011, Loreens vinst 2012, Robins fjortondeplats 2013, Sanna Nielsens brons (och semifinal-silver) 2015 och så klart Måns vinst både i semi och i tävlingen i fjol.
2016: Frans Jeppsson-Wall slog igenom som sexåring med låten Who’s Da Man om Zlatan. Dryga tio år senare slog han igenom ännu större i Melodifestivalen, med en låt som nu slagit svenskt rekord i antal streams på en dag på Spotify. Nu ska han försvara sitt lands färger i ett Eurovision på hemmaplan, något som inte alltid är det lättaste. Minns ni hur det gått sedan semifinalerna infördes? Kolla tabellen!
Tidigt omdöme: Här var det bara kärlek sedan första början.
Omdöme Ken: Sedan första gången jag hörde den här låten var den min favorit i årets tävling. Då trodde jag nog aldrig att även svenska folket skulle tänka samma, och ge Frans ett av de största genombrotten sedan Carola 1983. Hur det är går i Eurovision så är jag SÅ glad att vi väljer att skicka något modernt och HELT annorlunda från vad vi skickat tidigare. Heja Frans! Heja Sverige!
Omdöme Ronny: *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA SVERIGES BIDRAG GENOM TIDERNA

Tjeckien

Artist: Gabriela Gunčíková
Låt: I stand
ESC-historia: Efter ett uppehåll på fem år var Tjeckien tillbaka igen i Eurovision Song Contest förra året. De hade bara varit med tre gånger tidigare, mellan 2007-2009, och på de tre åren lyckades de inte bara missa finalen alla tre åren, utan dessutom med konststycket att komma absolut sist i sin semi två gånger och näst sist den tredje. Ett inte helt lyckat facit om man säger så, och detta var även anledningen, tillsammans med dåliga tittarsiffror på hemmaplan, till att man valde att vara borta tills i fjol. Tyvärr lyckades man inte nå finalen då heller, men Marta Jandová & Václav Noid Bárta hamnade ändå på plats 13 i sin semi med Hope Never Dies, så vi kan väl anta att Tjeckiens hopp, precis som i den låten, fortfarande lever kvar.
2016: 22-åriga Gabriela (en tidigare finalist i tjeckiska Idol) valdes helt internt av TV-bolaget, precis som sången som hon kommer framföra.
Omdöme (Ken): Motståndet var verkligen inte tufft, men det här är utan tvekan det bästa landet har skickat till tävlingen. En helt okej ballad, kanske en av de bättre i år till och med, som dock på grund av sin lite bleka refräng kommer behöva ett smashing scenframträdande för att inte glömmas bort.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA TJECKIENS BIDRAG GENOM TIDERNA

Tyskland

Artist: Jamie-Lee Kriewitz
Låt: Ghost
ESC-historia: Tyskland är det land som varit med flest gånger i Eurovision Song Contest (om man då räknar in de åren de tävlade som Västtyskland så klart). De var med i den allra första tävlingen 1956 och har sedan varit med i alla år – alla år utom ett (och det är för övrigt därför Storbritannien och Spanien har rekordet med flest tävlingar i rad). Året de missade var 1996 när så många östländer ville vara med så alla länder var tvungna att kvala innan, och Tysklands bidrag Planet of Blue med Leon inte ansågs hålla måttet. Självklart blev Tyskarna rasande – de var vid tillfället det land som betalade absolut mest pengar till EBU och på den tiden även ett av de länder där tävlingen fortfarande var riktigt populär. Resultatet? Från och med 1998 uppstod ”Big 4″ (som nu är ”Big 5″) som garanterade Tyskarna en finalplats varje år. Tyskarna har sex sistaplatser (den senaste kom som bekant i fjol när Ann Sophie fick landets tredje noll-resultat genom tiderna), men även sex brons och fyra silver. Hälften av dessa silver kommer från gruppen Wind som representerat landet tre gånger (1985, 1987 & 1992). Tyskarna har dessutom vunnit Eurovision två gånger, senast med Lenas Satellite 2010 och så klart med Nicoles Ein bißchen Frieden 1982. Tyskland är ju också känt för att hela 14 gånger sänt bidrag skrivna av Ralph Siegel (och dessutom ett av hans far), och faktum är att hälften av dem har nått topp fem. Efter en väldigt stark start i tävlingen – de första 40 åren kom man bara utanför topp tio 13 gånger – har det gått minst sagt sådär kan man säga. Andra halvan av 2000-talet lyckades de bara masa sig över plats 19 en enda gång. En kortare guldålder kom när man gjorde om tävlingen 2010, hittade Lena och vann, och därefter fick fina placeringar två år i rad. Men efter att ha skickat Cascada till Malmö 2013 så började det gå sämre igen och efter Elaizas plats 18 2014 så kom man alltså absolut sist i Wien.
2016: Det tyska TV-bolaget gick redan i november 2015 ut och meddelade att man internt valt artisten Xavier Naidoo att representera landet, och att en TV-sänd tävling skulle hållas för att utse hans låt. En massiv folkstorm uppstod dock när det visade sig att Xavier både sagt rasistiska och homofoba saker, och bara två dagar efter så ångrade man sig. Istället körde man en mer traditionell Unser Lied für Stockholm (där det roligaste var att tyska konstskolor fick komma med idéer till alla nummer – ni kan ana det i vinnaren nedan) med tio bidrag, en omgång med telefonröster som sorterade ut tre ”finalfinalister”, och sedan ännu fler teleröster som valde den 17-årige The Voice-vinnaren Jamie-Lee Kriewitz OCH hennes vinnarsingel Ghost från samma tävling(!) som sin representant i Stockholm.
Tidigt omdöme: Ännu ett litet försök att hoppa på Sia/Rihanna/Zara Larsson-trenden, men det borde vara alldeles för blekt för att komma någonstans.
Omdöme (Ken): En av startfältets moderna låtar som nu helt plötsligt sticker ut med sin Zara/Lisa Ajax-vibb. helt okej, men som minimalt fan av genren är det inget jag kommer lyssna sönder. Jag är dessutom inte helt med på Jamie-Lees cosplay-fetisch tillsammans med låten, men jag är möjligen bara för gammal.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA TYSKLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Ukraina

Artist: Jamala
Låt: 1944
ESC-historia: Förra året avstod Ukraina i från att deltaga på grund av finansiella problem i samband med krisen på Krim. Därmed avbröt man en tolvårig svit av finalmedverkan i Eurovision, en medverkan som sedan starten gett ett guld (Ruslana redan andra året 2004), tvåa silver (Verka Serduchka 2007 & Ani Lorak 2008) och ett brons i Malmö 2013 (med Zlata Ognevich och hennes jätte). Sämsta resultatet var en nittondeplats på hemmaplan 2005, men annars hade man kommit på topp tio två tredjedelar av alla gånger som man ställt upp.
2016: Två semifinaler med nio bidrag i varje, vaskade med hjälp av hälften tittarröster och hälften juryröster (juryn bestod av Konstantin Meladze, Ruslana & Andriy ”Verka Serduchka” Danylko) fram sex finalbidrag. I finalen användes samma röstningssystem (nytt Ukrainskt röstningsrekord), men när juryns favorit och folkets favorit hamnade på samma poäng, så var det folkets röst som avgjorde.
Tidigt omdöme: Årets hittills mest politiska bidrag, låten handlar om Stalins deportering av Krim-tartarerna 1944, men i förlängningen också om den nuvarande ryska ockupationen av området, är en ballad full av starka känslor och en stor, stor fan-favorit (wank) i vissa kretsar. Den kommer märkas i Stockholm, var så säkra.
Omdöme (Ken): Det här kommer gå bra, lita på det. Ukrainarna är fantastiska på att bygga nummer kring sina bidrag och i år har de en stor snackis som sticker ut ordentligt både text och musikmässigt och som kommer fånga ordentligt med röster, speciellt hos juryn. Själv har jag väl mera respekt än kärlek inför den här låten – precis som jag hade för Aminata i fjol. Och det gick ju väldigt bra för henne.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA UKRAINAS BIDRAG GENOM TIDERNA

Ungern

Artist: Freddie
Låt: Pioneer
ESC-historia: Precis som Estland ville Ungern debutera i tävlingen 1993 men missade förkvalet och fick snällt vänta till året efter istället. Då lyckades man å andra sidan riktigt, riktigt bra. Faktum är att till dags datum så har inte Ungern lyckats bräcka den fjärdeplacering som Friderika Bayer knep med Kinek mondjam el vétkeimet? i Dublin. Men det var lite nybörjartur. Året efter började man hamna en bra bit ned i resultatlistan, vilket först resulterade i att man (med gällande nittiotalsregler) inte fick vara med, och sedan helt enkelt inte ville vara med för att det gått så dåligt. Efter fyra försök tog man helt enkelt en paus 1998 och kom inte tillbaka med NOX förrän 2005, kom tolva, och valde sedan att stå över ytterligare ett år. 2007 hoppade man på tåget igen, tog silvermedalj i sin semifinal och fick med Magdi Ruzsas flatigt jazziga ballad sin andra topp tio-placering genom tiderna – något man sen kompenserade genom att sluta som absolut sist i sin delfinal året efter med ynka sex poäng. 2010 valde man återigen att stanna hemma, nu av finansiella skäl, men 2011 gjorde man storstilad comeback med det årets fan-favorit Kati Wolf. Tyvärr lyckades man inte följa upp hypen med ett bra nummer, och stackars Kati fick finna sig i att hamna på plats 22 i finalen. Katis hype gav dock ett stort, ökat intresse hemma i Ungern, vilket gjorde att ett uttagningsformat kallat A Dal (med tre kvalheat, två semifinaler och en final) såg dagens ljus, ett format som sedan dess lyckats ta Ungern till final varje år. De senaste tre åren har det dessutom gett dem en tiondeplats med ByeAlex Kedvesem, en mycket snygg femteplats med András Kállay-Saunders Running, och en mindre snygg tjugondeplats för Boggies Wars for Nothing i fjol.
2016: Det krävdes tre delfinaler och två semifinaler (där fyra jurymedlemmars individuella röster vägde lika mycket som telefonröstarnas gemensamma) innan en final med åtta bidrag kunde hållas. Där vaskades fyra bidrag fram på samma sätt, och sedan fick slutligen tittarna hela makten och valde (favoriten genom hela tävlingen) den 25-åriga Gábor Alfréd Fehérvári, alias Freddie, före bland annat tidigare deltagaren Kállay Saunders.
Tidigt omdöme: Det här är väl typ…okej. Men visst känns det otroligt gjort tidigare? Vi väntar ju bara på att allt ska klaffa för Ungern (de var ju på gång där med Kati och ByeAlex), och vi är ju alltid för att man skickar snygga snubbar, men det här tar dem (möjligen till final men) knappast till någon vinst. En standardballad med en snygg vissling.
Omdöme (Ken): Visst känns det som om Freddie tror han sitter inne med en långt mycket mäktigare låt än vad han gör när man ser video? Besvärande anonymt i längden.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA UNGERNS BIDRAG GENOM TIDERNA

Vitryssland

Artist: IVAN
Låt: Help You Fly
ESC-historia: Vitrysslands historia i Eurovision är kort, full av motgångar och kanske mest känd för att de vanligen ändrar sitt artist- och låtval flera gånger efter att de valt initialt (och för att presidenten Alexander Lukashenko många gånger haft ett finger med i spelet). Man steg in i tävlingen 2004, misslyckades med att kvalificera sig från den då enda semifinalen med Aleksandra & Konstantins My Galileo, och har därefter bara lyckats ta sig till final fyra gånger. Första gången var 2007 då Dmitry Koldun var en av storfavoriterna med Work Your Magic (han slutade på en 6:e-plats i finalen, Vitrysslands absolut bästa placering), andra gången var 2010 när Robert Wells ackompanjerade de fem fjärilarna i 3+2 till en 24:e-plats, och de 2014-2015 då både Alyona Lanskaya och Cheesecake–Teo hamnade på plats 16 i finalen. I fjol kom Uzari & Maimuna på plats tolv i sin semi.
2016: 91 bidrag kom in till det vitryska TV-bolaget, och alla dessa fick sedan göra en audition för en jury, som sedan valde ut tio bidrag till en TV-sänd final. Här röstade bara tittarna och efter en strid på kniven mot tvåan, vann slutligen tjugoåriga IVAN (eller Alexander Ivanov som han egentligen heter).
Tidigt omdöme: Alltså IVAN är väl inte det mest karismatiska och sångsäkra vi sett, men visst har låten nånting rätt okej? Med bättre sång och lite coolare prodd så kan/kunde faktiskt detta kanske bli något. Kan någon tipsa Alexander Lukashenko? Han brukar ju vilja lägga sig i…
Omdöme (Ken): Ska de verkligen inte göra om den här någonting? Jag tycker ju fortfarande att det finns ju fröer till någonting intressant här…åttiotals-vibbarna inte minst. Men just nu känns det som de kommer få väldigt, väldigt svårt att ta sig till final.
Omdöme (Ronny): *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA VITRYSSLANDS BIDRAG GENOM TIDERNA

Österrike

Artist: Zoë
Låt: Loin d’ici
ESC-historia: Österrike debuterade i Eurovision 1957 – och kom sist. Något man sedan gjort åtta gånger genom åren, fyra av dem med den där fruktade nollpoängaren som resultat (senast på hemmaplan i fjol). Man vann första gången 1966 då Udo Jürgens sjöng Merci Chérie, och hade länge efteråt det tvivelaktiga rekordet i att vara det land som väntat längst på sin andra seger – något som såklart Conchita Wurst ändrade på 2014 då hon sjöng hem segern i Köpenhamn. Under de senaste trettio åren hade man annars bara blivit bättre än 10:a fyra gånger, och som bäst hade man en femteplats (Thomas Forstners Nur Ein Lied) 1989 och en sjätteplats (Alf Poiers Weil der Mench zählt) 2003. Österrikarna har i Eurovision annars mest varit kända för att de gillat att hoppa ut och in ur tävlingen. 1969 hoppade man av i protest mot att tävlingen skulle arrangeras av Franco-regimen och året efter för att fyra vinnare vunnit i samma tävling. I mitten av sjuttiotalet var man borta några år för man inte var nöjd med röstningssystemet, och 1998 och 2001 fick man inte vara med på grund av för kassa resultat. Därefter försökte man några år, men efter en rad taskiga placeringar drog man sig ur igen (2006, 2008-2010) med motiveringen att det inte hade någon betydelse hur talangfulla artister man än skickade – de skulle ändå aldrig kunna vinna när alla bara kompisröstade. 2011 var man dock tillbaka igen då nära grannen Tyskland arrangerade, och därefter har man stannat kvar i tävlingen.
2016: Tio bidrag i en final gallrades ned till två genom publikröster och en expertjury (med bland andra Conchita Wurst). Vinnaren valdes mellan dessa två genom endast telefonröster.
Tidigt omdöme: En härlig fanwank med lätt Vanessa Paradis-vibb som skulle kunna slå sig vidare i en svag delfinal, men som nog annars får finna sig i att vara härlig kanonmat.
Omdöme Ken: Sedan vi skrev vårt första omdöme har den här låten växt till en stor Schlagerprofilerna-favorit, som vi spelat i stort sedan den släpptes under årets Melodifestival-turné. Denna härliga mix av Vanessa Paradis och Kate Ryans Mylene Farmer-covers måste ju bara vidare! Ett litet gladpiller som är så dumt att det blir fantastiskt.
Omdöme Ronny: *kommer snart*

LYSSNA PÅ ALLA ÖSTERRIKES BIDRAG GENOM TIDERNA