Dingedingedingedingdingding, förra året gled Sean Banan in i vartenda dagisbarns medvetande och när han nu stiger ut på scenen i Göteborg gör han det förmodligen med samma samlade förväntningar från Sveriges barn som Eric Saade hade efterManboy (och jultomten har varje år). Men för att citera ett barn jag sprang på efter ett rep i Linköping 2011: ”Jag tyckte Manboy 1 var bättre än Manboy 2!”
Jag älskar Sean. Hans genomtänkta vansinne som är extremt barnsligt (men samtidigt alltid gjort med glimten i ögat) och hans totala acceptans av att hans minst sagt vuxna sexhumor först och främst gjort honom till Sveriges mest önskade barnprogramsgäst. Men jag tror ändå jag tycker Sean den förste Banan 1 var en bättre låt än Sean den förste Banan 2 (eller Sean den andre banan)…
…fast vad har det för betydelse här?
Vansinnet är ju kvar. Minst sagt. Och ni har nog aldrig sett något sådant här på Melodifestivalscen tidigare. Det vågar jag säga.
Låten: Refrängen är minst lika klistrig som sist, dinge-dinge-ding-ding-ding är copa-copacabanana-copacabanana och även om verserna är späckade med text (varav hälften förmodligen passerar rakt över huvudet på alla barn) så det borde inte vara något problem…
Numret: …då nästan allt illustreras i numret. Som som sagt är HELT vansinnigt. Det startar bakom ett stort lakan med en snygg skugga, går över i temat ”Eurovi-Sean”, komplett med gamla EBU-loggan när lakanet faller och sen traskar Sean ut i publiken där det sitter mängder av statister spelandes olika delar av texten (inklusive en pappa-pappa-barn-grej).
”Det står max åtta på SCEN” lär ha varit han sätt att tänja reglerna inför SVT – en regel som förmodligen lär förtydligas till nästa år. Därefter är blir allt glimrande explosion av färg och festlighet (efter vad som känns som ett hav av svartklätt allvar och musik-som-faktiskt-är-bra-på-riktigt), det dyker upp dansare (och Sean får visa att han faktiskt blev upptäckt i en danssåpa med lite robotdans/locking), femtioelva klädbyten och avslutas att Sean iklädd gigantiska änglavingar skickas upp i taket. Jesus.
Topp fyra igen. Utan tvekan. Och om man kunde rösta genom att slicka på frostade lyktstoplar eller genom att äta fingerfärg och dra kompisen i håret hade han vunnit.
Bonusinfo: Låtskrivarna Banan och Lindholm har gjort numret själva.