Albin & Mattias – Första Repetitionen

När jag ser Albin & Mattias får jag precis motsatt intryck mot det jag nyss fick av Mimi Werner.

De här grabbarna har en närvaro och en utstrålning som räcker långt in bakom soffborden – men här saknar numret en tydlig idé (grabbarna går bara runt varandra) och låten en tydlig hook.

Jovars, låten är helt okej, inte Min Soldat-klass men bra, men dess stora problem här, när vi nu är i Melodifestivalen och inte på P3, är att den startar och slutar på exakt samma ställe och ingenting händer däremellan. Albin och Mattias röster är så lika varandra, så det där nödvändiga refrängbreaket – ja, det är uttjatat att nämna, men som Kristina Amparo i ovan nämnda hit – det kommer tyvärr aldrig.

Det finns väldigt mycket att tycka om här, men det känns inte som det når ända fram.

Andra Chansen borde inte vara omöjligt, och är nog rentutav troligt, om inte annat bara på grund av grabbarnas och låtens känsla av att ”vara något annat än typiskt Melodifestival”. Men final? Njaeeee.