En klok bekant lärde mig för några år sedan att det finns inget som heter ”guilty pleasure”, dvs du ska aldrig skämmas för vilken musik du gillar. Bra sagt! Men med det i bakhuvudet så är väl kanske min tid som Modern Talking-fan inget jag skryter med… Nåväl, jag erkänner villigt att de ränderna har aldrig gått ur och att jag tokälskar det här. Jag älskar Martin och hans röst, färgerna i numret (både på ljus och mera bokstavligt) och att det fortfarande finns plats för KUL i Melodifestivalen. Alla bidrag behöver inte vara med för att vinna sägs det. Sant. Och min åsikt är att alla inte behöver vara kandidater till att passa i P3 eller toppa listor heller.
2. Ulrik Munther – Tell the World I’m Here
Som gammalt besatt U2-fan så hade den här låten mig redan under de inledande takterna och fällde mig redan vid den första lyssningen när The Edge-gitarrerna från Where the Streets have No Name brakar igång i andra versen. Utan tvekan den största hiten av alla årets trettiotvå låtar i min bok, och för mig en låt som känns som den skulle kunna erövra världen. Förra året så kunde jag inte bry mig mindre om Ulrik Munther – i år vill jag se honom i Malmö igen i maj.
3. Army of Lovers – Rockin’ the Ride
För de som inte var med när Army of Lovers drog igång i slutet av åttiotalet kan nog både den här entoniga låten och deras spektakulära playback-show te sig något märklig, vulgär eller till och med förkastlig. För mig är det däremot som om ABBA ställt sig på scen och gjort en 2013-variant på Nina Pretty Ballerina. Kärlek. Och den fungerar grymt på dansgolvet.
4. Anna Järvinen – Porslin
Modern Talking, U2, Army of Lovers… Den här topplistan kunde känts som en komplett runa över mitt åttiotal om inte den här sköra, extremt vackra balladen dykt upp här och varit skriven av en av medlemmarna i Sveriges kanske bästa band just nu (ja, jag snackar om Martin Elisson och Hästpojken). Att den inte gick igenom rutan och att folk missade att ta den till sig är en stor, stor MF-sorg.
5. Anton Ewald – Begging
Efter noggrant övervägande, lyssnande fram och tillbaka och privat testande av hur bra de är att dansa till så är jag (i alla fall nästan) helt säker på att Anton Ewald har min favorit ”kille-med-danspop-låt” i år. Produktionen är ace, killen kan sjunga om han bara får chansen och ”ah-oh”-knorren är min favorit-hook i årets festival.
6. Robin Stjernberg – You
Jag älskar när jag får byta åsikt om personer till det bättre och Idol-Robin är kanske den som gjort det mest på mig i år. Grym kille, sångare, låt och jojk-hook.
7. Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire
Det här hade jag kanske inte trott när jag gick in tävlingen, men den här hårda Queen/Wings-rökaren med extra allt går inte att motstå. Jag kanske inte bokar biljett till Sweden Rock, dock…men heja Ralf!
8. Eddie Razaz – Alibi
Ännu en danslåt av det slag som rusade till final utan att passera GO ifjol, men som i år alltså hamnar sexa efter ett gäng farbröder? Jag kommer aldrig fatta varför inte Sverige klickade med den här grymma danslåten.
9. Amanda Fondell – Dumb
OK. Amandas artisteri kanske inte känns som om det kommer direkt naturligt och allt blev lite rörigt i Skellefteå…men låten. LÅTEN!? Den är fortfarande grym.
10. Janet Leon – Heartstrings
Hade alla låtar mellan 10-15 på min lista på den här platsen, men tillslut blev det min kärlek till poptjejer som avgjorde. Hade bara refrängen gripit tag lite, lite hårdare hade Janet varit i final. Välkommen tillbaka!
11. Swedish House Wives – On Top of the World
12. YOHIO – Heartbreak Hotel
13. Sean Banan – Copacabanana
14. Behrang Miri – Jalla Dansa Sawa
15. David Lindgren – Skyline
16. Michael Feiner & Caisa – We’re Still Kids
17. Caroline af Ugglas – Hon har inte
18. Richard Wolff – En förlorad sommar
19. Felicia – Make Me No. 1
20. State of Drama – Falling
21. Erik & Tone – Hello Goodbye
22. Louise Hoffsten – Only the Dead Fish Follow the Stream
23. Eric Gadd – Vi kommer aldrig att förlora
24. Mary N’diaye – Gosa
25. Sylvia Vrethammar – Trivialitet
26. Lucia Pinera Karlsson – Mus Be Love
27. Cookies n Beans -Burning Flags
28. Elin Petersson – Island
29. Jay-Jay Johanson – Paris
30. Therese Fredenwall – Breaking the Silence
Jag är ledsen, men den här låten går in i ena örat på mig bara för att millisekunden senare lämna det andra helt utan avtryck. Pretentiös teflonmusik med ett musikhögskole-parti mot slutet som fortfarande skaver. Usch.
31. Joacim Cans – Annelie
Skomakare, bliv vid din läst! Bredbent svennebanan-Winnerbäck-möter-Nordman gick tydligen inte hem hos Cans-fansen. Och inte hos mig heller. Blä.
32. Ravaillacz – En riktig jävla schlager
Jag vill på något sätt egentligen bara lämna det här onämnt. Jo, refrängen sitter som ett klister. Jo, Tommy Körberg har en av Sveriges bästa röster. Jo, man får visst vara äldre och lyckas i Melodifestivalen. Men det måste finnas HJÄRTA! Fy.