Anton Ewald – Begging
(Fredrik Kempe, Anton Malmberg Hård af Segerstad)
Omdöme: Bra och modern uptempopop. Inte åt Danny/Lindgren, utan mer electroRnB. Refrängen är vass som en kniv men jag saknar nåt… Kanske faller allt på plats imorgon när vi ser det på scenen. Det är inte lika självklart som Dannys två Mello-hits.
Chanser: Definitivt topp fyra. Antagligen topp2 om Ewald går genom rutan på ett Saade-liknande sätt (nej, det går inte att skriva en text utan att nämna Kempes förra popwink).
Påminner på något sätt om: Aldrig Aldrig korsat med Amazing.
Felicia Olsson – Make Me No 1
(Amir Aly, Henrik Wikström, Ingela Pling Forsman, Maria Haukaas Mittet)
Omdöme: Stor Bond-ballad som vi hört förut. Hold On Be Strong jämför vissa den med, men jag tycker det är lika trist som Jennifer Browns MF-debut.
Chanser: Minimala? Men om folk tycker om Skyfall så kanske man gillar det här. Fast nej…
Påminner på något sätt om: Never Been Here Before med Jennifer Brown.
Joacim Cans – Annelie
(Joacim Cans)
Omdöme: Hellström/Winnerbäck-aktig popvisa med gitarrdriv och lalala-refräng. Jag får kli av den här typen av svensk musik och hoppas innerligt att folk säger stopp.
Chanser: Jag är rädd att folk går igång på det här…
Påminner på något sätt om: Nåt Winnerbäckskt när han är på glatt humör.
Swedish HouseWives – On Top Of The World
(Peter Boström, Thomas G:son)
Omdöme: Japp, här kom den. Årets absolut bästa låt enligt Ronny. Det är Lili & Susies Show Me Heaven korsat med Jennifer Lopez Papi med starka drag av Lady Gagas Edge of Glory. Modernt, poppigt och vad trion än säger så är refrängen schlager. MEN extremt modern sådan. G:son/Boström har gjort det igen och i min värld kan ni som hoppas på detta inte bli besvikna.
Chanser: Snälla, snälla, snälla. Final. I alla fall Andra Chansen. Ja, så måste det bli.
Påminner på något sätt om: Se ovan.
Erik Segerstedt & Tone Damli – Hello Goodbye
(Robin Fredriksson, Mattias Larsson, Måns Zelmerlöw)
Omdöme: Minns ni Aleena & Stefan Anderssons låt från 2007? Här har ni del två.
Chanser: Jag hoppas att den här smått menlösa P4-popen i midtempo stannar på undre halvan. Det är inget fel på det här alls, men det bara puttrar förbi mina hörselgångar.
Påminner på något sätt om: Anything But You om man är i schlagerträsket, Hey Soulsister om man lyssnar mycket på sportradion.
Louise Hoffsten – Only The Dead Fish Follow The Stream
(Louise Hoffsten, Sandra Bjurman, Stefan Örn)
Omdöme: Bluesig poprock med ljummen refräng.
Chanser: Louise gör precis det hon ska göra när hon festivaldebuterar men det här tycker jag verkligen inte alls om. Och jag kan inte se att hon tar sig vidare. Femma?
Påminner på något sätt om: En uptempo Wicked Game i bluesig countrytappning?
Rikard Wolff – En förlorad sommar
(Tomas Andersson Wij)
Omdöme: En finstämd ballad som skulle kunna bli en klassiker på Absolute Sommar-plattan. Slår man upp ljuv sommarballad i vistappning på wikipedia så dyker den här låten upp i ett youtube-klipp. Sara Isakssons ljuvliga stämma fyller fint i Wolffs grova stämma.
Chanser: Inte alls hopplösa eftersom låten är otroligt vacker. Men föll folk inte förJärvinen förra veckan så borde den här inte ha så stora chanser. Eller så är det bara önsketänkande.
Påminner på något sätt om: Gärdestads För kärlekens skull.
Sean Banan – Copacabanana
(Sean Banan, Ola Lindholm, Hans Blomberg, Joakim Larsson)
Omdöme: Lite tyngre dansbeat än i fjol med en Dragostea Din Tei-refräng. Sean den förste Banan hade bättre verser (trots att den är enorma pluspoäng på att nämnaBabsan i texten) medan den här har bättre refräng.
Chanser: Han är ju barnens favorit så de borde vara stora. Men jag får samtidigt känslan att man vill klämma in för mycket på tre minuter. Vill han för mycket?
Påminner på något sätt om: Sean den förste Banan på charterdisco som bara spelarDragostea Din Tei omåomåomigen.
