Femte gången i Melodifestivalen som soloartist för Andreas – som därmed tangerar Linda Bengtzing i antal sololåtar. Linda har hittills ett bättre facit med fyra finalplatser mot Andreas tre, men Johnson har å andra sidan en historisk AC-plats med Carola, ytterligare en AC-plats och en finalplats från i fjol som låtskrivare också. Så övertag Johnson där.
Hur känns det denna gången då? Jo, precis som vi sa i Schlagerstudion igår så är det här den låt som vi båda tycker mest om av Andreas Melodifestivalbidrag (och till skillnad från Ronny så gillade jag ju då verkligen de två första försöken). Det är en filmisk ballad som ger mig en viss Bondfilms-vibb, utan att för den saken innehålla för tydliga spår av alla de element som vanligen brukar finnas i en låt då jag slentrianmässigt brukar använda Bondfilms-epitetet. Den är ”snygg” kort och gott. Kan den möjligen vara lite för subtil och ”inte-så-direkt” för en lördagspublik? Själv behövde jag några gånger för att den verkligen skulle sitta.
Slåss förmodligen som en av tre om Andra Chansen-platserna på lördag, och rutin och fans (och låt) borde ge den ett litet övertag där.
Numret, härligt nog regisserat av vår gode vän Edward af Sillén som gör kort comeback i Melodifestival-sammanhang, är förresten återhållsamt med Andreas på ett litet plexiglaspodium omgiven av tungrök och laser.
