Det här är startfältets bästa låt. Det råder det liksom ingen tvekan om i min värld. Om den, och Anna, passar alla som sitter med lördagsgrogg, chips och rosa boa är jag däremot långt mer osäker på. Det känns som den kan vara en vattendelare. Å andra sidan älskade folk Caroline af Ugglas och Thorsten Flinck – och jag håller den här underbara indieballaden före dem i kvalité.
Anna skider in i början, mellan en flygel och ett gäng stråkar från Stockholm Strings, ställer sig blick stilla på en punkt och står sedan där resten av låten och sjungerPorslin precis lika skirt som den heter. Hon känns kanske däremot inte en artist som rör sig efter ett bestämt mönster och prickar kameror. Det känns mera att här får kamerorna försöka hitta henne, när hon värker fram Björn Olsson och Martin Elisson spröda ballad. Betydelse? Vet faktiskt inte. Men den här låten får faktiskt inte stanna i Karlskrona. Jag skulle bli så ledsen då. Party-låtar kommer det plenty av de närmaste veckorna. Men en lika vacker ballad som denna? Det skulle förvåna mig mycket… Och fina ballader från delfinal ett måste inte gå genom andra chansen till final. OK?
Hanna Fahl har förresten superbra tips på hur det här garanterat ska komma vidare på lördag. Ansvariga, läs!
