Jag hoppas det är avsiktligt att Sylvester Schlegel inleder sitt nummer med scenen i de svartvita färger som The Ark hade 2014. Älskar nämligen sådana blinkningar! Därefter blir det däremot färgglatt och Sylvester bränner av sin progg-sjutiotalsglamrock-Håkan Hellström-text-låt med härlig mogen-man-falsett. Jag gillar’t!
Däremot tror jag inte att Sylles publik är den mest röstbenägna på lördag och tyvärr tror jag han får det svårt att hamna bland de fem som går vidare. Att han däremot presenterat sig som soloartist för en mångmiljonpublik och krattat vägen för alla oss som vill höra mera i riktning mot kommande skivan råder det ingen tvekan om. Och det är ju inte illa det heller.