Schlagerprofilerna har återförenats på ett hotell i Hyllie! Dags att spendera eftermiddagen tillsammans med att titta på de två låtar repa som vi kanske kollektivt tycker sämst om i veckans startfält… Visst är det tur vi har varandra! Nu åker vi. Och först tar vi en tur till landet.
Jag vill bara först och främst säga att jag ÄR från landet. Jag bodde 19 år i Sveriges kanske mest bortglömda hörna (Karlskrona, jag pratar om dig) och det har ju utan tvekan format vem jag är. Däremot skulle jag aldrig, aldrig någonsin romantisera det. Att inte bo i en större stad har säkert sina fördelar för många och inte någonstans tycker jag bättre eller sämre om människor som gör det, men JAG avskydde varje sekund av det och flyttade så fort jag fick chansen. Karlskrona är en av Sveriges fem vackraste städer, men jag skulle hellre bo under Götaälvbron än att flytta tillbaka.
Så min fråga är om folk verkligen bryr sig om i fall man kommer från landet 2026? Är detta fortfarande något som många lider av? Ärligt menad fråga. Men den får jag kanske ta med nån annan?
NÅVÄL. Jag ska inte ta ifrån Erika Jonsson hennes historia. Hon är ju tydligen väldigt arg på någon här om man ska döma av texten. Kanske blir hon konstant uppläxad för hon kommer från landet som hon sjunger. Kanske säger folk på gatan till henne att hon inte ska ha på sig flanell. Kanske är man bara äkta om man lärt sig backa med släp som barn (??) och kanske kom verkligen inte countryn till Värmland förrän på 90-talet (HUR missade just det landskapet Dolly Parton och Mats Rådberg och Hasse Kvinnaböske som resten av oss som växte upp på ”landet” fick decennier innan och varför var man SÅ emot de som gillade country just i Värmland – jag kan säga att i Blekinge åt de contryn med SKED hela min uppväxt). Jag vill ju inte tro att Erika fördummar hela sitt landskap bara för att få till en text. Så det är säkert sant. Däremot så vägrar jag tro att alla numera vill dra till staterna och festa i Nashville. Nog har de koll på Trump även i Värmland?
Och det är verkligen bara texten som jag har enorma problem med här. Den gör att det fortfarande känns som Årets Webjoker eller Svensktoppen Nästa-artisten eller nåt. Ingen skugga på Erika, men någon på SVT borde sagt att ”du är en artist vi väldigt gärna vill ha med i tävlingen, men den här låten får du ta med dig hem igen och tänka om lite kring”. Något som det känns SVT borde gjort till ungefär 80% av bidragen i år…
MEN! Erika äger verkligen sin låt och sitt nummer. Det ska sägas. Och tillskillnad från de tre artister och låtar som kommit innan henne precis så känns det här helt smärtfritt och perfekt presenterat. Visst, det är band på scen (vilket ni vet att jag får eksem av) men de är placerade i något som känns som någons gillestuga (med mattor och plåtväggar) och bandandes i gult och grönt (TACK för att vi slipper rosa äntligen). Erika känns kalas-säker i sitt eget uttryck och traskar runt på scenen som om hon inte kunde bry sig mindre om vilka kameror hon ska titta i, och märkligt nog så funkar det ändå. Så guldstjärna till vem i det kreatyiva teamet som kom på det här. Helt rätt tänkt.
Inte så ofarligt som det borde vara eller som jag hoppats. Det här har sin publik. Och tacksamt nog för Erika så bryr sig nog den inte så mycket mer om just frasen ”Jag är från landet…”.
Fyra?
PS. De enda gliringar jag har fått om mitt ursprung var förresten från Stockholmare när jag flyttade dit från Götet och från Göteborgare när jag flyttade tillbaka från Stockholm…men det rörde mig ju inte i ryggen för jag ÄR FRÅN LANDET!
Foto: Stina Stjernkvist/SVT
