Hur en kille som gravt ångrar sin medverkan I Melodifestivalen 2026 ser ut vet vi ju alla efter att ha fått se Hampus Nessvold i tre veckor nu, och det är inte riktigt den känslan som debutanten Felix Manu utstrålar. Men nästan. Killen ser lite lätt rädd och hjälplös ut där på scen och sångmässigt… Well, vi kan väl enas om att den här deltävlingen inte kommer få Det Stora Laila Adele-priset…
Låten är fin. Men det är väl där den stannar. Den är fin. Inte mer än så. Och den hade behövt en långt säkrare och mer säljande artist än Felix för att krossa det glastak som ”fina låtar på svenska” fortfarande måste ta sig igenom i den här tävlingen. Och jag kan inte komma ifrån att det känns som om Felix skulle känna sig mycket mer bekväm i en annan typ av låt. Det kanske inte är så. Men det känns så.
Lyckligtvis har Felix sluppit ett band bakom sig (tack!) men jag undrar lite hur man kom på att man skulle sätta honom i vad som ser ut som min lokala PostNord-kiosk veckan innan julafton. Det ser mer ut som om någon bett honom att ta emot hela Malmös leverans av paket från Temu den här veckan än någonting annat. Var det Danny Saucedos Dummelidumdum-paket som låg kvar på Gärdet i nån garderob och var billiga att återanvända? Eller är det här lådorna som de packar ner alla de där 400 kronors merch-mössorna i när de ännu en gång inte lyckats få dem sålda till en familj som redan betalat 5000kr för en show utan smiink och pyro eller konfetti en lördagsförmiddag? Oklart.
Ingen skugga på någon inblandad här egentligen, även om allting – från låt till artist och nummer – förmodligen kändes bättre i teorin än vad det blev i praktiken. Men det här får det tufft att kravla sig in på topp fyra på lördag.







