Här kommer äntligen en låt och ett nummer som man känner vill vara Eurovision. Visst, jag kan sucka över att så fort en låt har ett drop eller låter lite gym-EDM så ska SVT plocka fram stora Marcus & Martinus-boken och läsa: Rött! Svart! Laser! Check! Och sen kör man på det… Jag vet. Jag måste lära mig att sätta lägre kreativa krav numera. Ken. Var NÖJD! Så jag är ganska nöjd.
Framförallt är jag nöjd att Felicia valt att gå den här vägen. Att hellre snegla på Cascada och på den typen av Eurovision-techno som brukar ramla ut från länder som Österrike eller Litauen, än att gå schlagervägen eller fortsätta med EPA-dunket. Här är hon mera Maria Suurs elaka styvsyster – and I am living for it!
Numret är alltså rött, svart, mängder av snygg laser och så en hel karavan av dansare med Felicia i mitten. Det finns liksom inte så mycket att skriva mer än det jag skrev i början: Det känns väldigt Eurovision och känns som det VILL nånstans längre än Göteborg. Jag kräver inte så mycket mer.
Sen finns här mycket att jobba på, det gör det alltid i tekniska nummer med nån form av ambition, men det räknar jag med att de fixar. Att låten är galet svårsjungen (även för en så pass duktig sångerska som Felicia – det är ju liksom inte Kaleen vi snackar om här) är ju också en uppförsbacke, men om hon inte sjunger sönder sig helt på de här repen så ska det inte vara ett problem heller på lördag.
Kul bonus: Vi får också se hela Felicias ansikte i numret (!) – fast inte samtidigt! Det börjar med hennes numera patenterade mask och blir sedan ett par solglasögon utan mask. Kul. jag börjar bli liote lätt trött på gimmicken med att gömma ansiktet, men det här är ett smart sätt att utmana/leka med det.
Det här är redan storfavorit på lördag och jag tror absolut ingenting kan ändra det. Det känns mest Eurovision, Felicia är numera folkkär och allting serveras på ett bekant sätt för tittarna. Kommer vara i final.
