Hur mycket älskar jag Göteborgs-veckan? Beebar i morgon. Solen skiner och det är (tydligen bara några timmar till) helt snöfritt. Och jag kan sitta i min soffa HELA DAGEN och bara mysa och se på rep. DRÖMMIGT!
Även om både låt, artist och nummer var OK ifjol så fick aldrig Team Arwin helt över mig på sin sida. Jag skulle säga att en tredjeplats utan finalplats var exakt vad jag tyckte This Dream of Mine förtjänade. Det här däremot…det gillar jag massa.
Jag antar att 18-årige Arwin kanske inte har samma pappa-referenser som jag när han hör glitter – i den röda läderklädsen så anar jag det rullat en hel del Benjamin Ingrosso i hans lurar de senaste åren – men för mig som växte upp med Orup, Glenmark och kanske framförallt min husgud George Michael, så är jag otroligt tacksam att låtskrivarna sneglat åt de hållen istället för att försöka lansera ännu en Theoz. Inget fel på Theo, men Theoz-pop och Samir/Viktor/Medina-låtar har länge varit de enda sätten en ny, ung kille kunnat lanseras på svenska i den här festivalen och jag bli SÅ glad varje gång någon försöker något nytt. Så även om det här såklart är ljusår från att vara George Michael så ligger det i alla fall mer på hans släktträd än att ha sneglat på massa fotbollslåtar.
Numret kanske inte sprudlar av kreativitet (gissa om det är en massa glitter), men det är ändå snyggt och gör jobbet. Två gitarrister (varav en ser ut som Niklas Strömstedt på 90-talet – det var väl den enda GES-referens som saknades antar jag) och fyra dansare känns åtminstone dyrt, den snurrande skivan under Arwin är kul (och hey – nu vet ju kidsen vad en vinyl är igen) och så pyro och konfetti på det. Man kan inte klaga. Sen kunde klippen vara mycket tajtare och bildrna renare, det är väldigt mycket kaos-i-rutan-känsla stundtals, men jag räknar med att det är sådant som är borta på lördag.
Jag hoppas också Arwin fram tills dess hunnit ta in kameror och scen och vågar njuta. Just nu är han bra, men de absolut bästa stunderna är när man ser han bara ler och har kul. När han släpper alla tankar på spelad coolhet och det liksom känns rakt igenom rutan hur mycket han vill vara där och hur kul han har.
Det här är helt klart en av mina favoriter denna veckan, kanske i år, och även om jag aldrig nånsin tror det kommer vinna hela finalen så skulle jag tycka det var riktigt roligt och rättvist om det fick komma dit.
Heja alla inblandade! Helt rätt tänkt och gjort!
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
