Efter uppspelningen frågade Ronny mig: ”Tror du inte Indra kan vara med och slåss om topp tre?” Jag bah: ”Nä. Det är för mycket Skyfall”.
Hur dum var jag?
Dels så är det ju aldrig fel med bekanta tongångar i Mello (och absolut inte vecka ett), men framförallt hade jag ju inte förstått hur bra Indra är på scen. Jävlar vilken cool röst och vilken scenisk närvaro! Älskade det här, och hade nästan glömt vilken sucker jag är för duktiga nykomlingar. Glömde även lite bort låten, men precis som jag sa i tisdags så hade den lätt kommit topp tio från vilket land som helst i ESC, och nu är jag benägen att säga att svenskarna inte kommer stoppa den från att göra det så här tidigit på dess Mello-rea heller.
Nej, jag står inte upp och ropar att den vinner bara för att jag fått lite gåshud för första gången en seg första torsdagsrepsmorgon, men i min Mello-bok är det här klart mer finalvärdigt än både noll2 och (faktiskt) Greczula i den här trion låtar, och jag tror den har klar chans på topp 3. Hon går dessutom ut direkt efter Junior Lerin…
Sedan är inte numret det mest innovativa heller, det ska jag erkänna, men jag köper ändå det här för det känns ändå som huvuduppgiften här är att presentera artisten och inget annat. Indra börjar på podiet och traskar sedan mot stora scenen för att där (på repet i princip totalt försvinna i rök) fortsätta med varmt, orange ljus som känns långt mer varmt och eld än 68 raketer. När det sedan plötsligt börjar Loreen-snöa i elden så blir det ytterligare supersnyggt. Två noteringar dock; hastigheten som Indra måste ta sig mellan satellit-scen och main stage är lite för snabb. Inte för att hon inte hinner, men hela känslans i numret bli liksom fel när hon måste RUSA mellan dessa två punkter. Dessutom hänger det nån form av neon-ros (?) i taket som lyser precis i slutet. Den är snygg, men när den syns genom hela numret hinner man tänka ”va fan är det där” både 1-2 gånger. Antar det är fixat i morgon. Eller hoppas.
Nåväl. Israel kunde vunnit med den här låten tänkte jag skriva (för att redan vecka ett nämna elefanten i Eurovision-rummet) men de kan ju vinna med Junior Lerin också numera så det är ett dåligt exempel. Men det är liksom den typen av dramatisk ballad som just de brukar älska att skicka. Vi brukar aldrig göra det, och gör nog det inte i år heller, men bra jobbat alla inblandade. Mer såna här nykomlingar, tack!
Det här kommer jag hålla ögonen på – och det lär inte vara det sista vi ser av Indra hur det än går.
Förresten. Mello-bossen Anders Wistbacka sa häromdagen att (till skillnad från i Eurovision så är) AI tillåtet i Mello, och visst är det en intressant diskussion det där (och då menar jag inte bara att man kan använda Ai för att lägga in en annan sorts trumljud) med AI och musik. Jag förstår det är en debatt utanför, att det är märkligt med artister som inte existerar som är etta på Spotify och att musiker är oroliga (det var man ju när synthen kom också). Men i Mello är det ju liiite fnissigare? Eller?
För efter att ha lyssnat på Indra här så undrar jag: Är det superstor skillnad på att be AI skriva en ny Skyfall eller att be tre gubbar på ett Mello-camp att göra det? Om resultatet blir samma? Är i så fall verkligen AI det stora problemet just här?
Kan diskuteras i smågrupper.
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
