Först lite bra saker: AmenA känns som en blandning av Girls Alouds Nicola Roberts och Laleh… och det är ju verkligen inte två dåliga referenser i min bok. Snarare absolut tvärt om. Stagingen kanske inte direkt skriker ”här hade vi pengar” men det är ändå snyggt med långa självlysnade snören i oregelbundna former. Och, låten, som jag utnämnde till årets sämsta i tisdags, har ju åtminstone en hook, till skillnad från Andreas och Ella.
Det var det.
För förutom hooken är ju inte låten mycket att hänga i julgranen, och AmenA är verkligen ingen Laleh när det kommer till att hålla toner om vi säger så. Hon är absolut inte sämst i klassen i ämnet, men direkt efter Måns ”hej jag har inget annat för mig än att ta längre sluttoner än den där självupptagna fransmannen i förra årets ESC” Zelmerlöw, så blev det ju lite knasigt.
Sån’t går ju kanske att fixa (det känns som jag skriver det varje vecka) men jag vet liksom inte om det ens är nån idé att försöka göra något av det här. Tänk om AmenA hade fått en Laleh-låt likt Mariettes lite bortglömda One Day? Då hade vi snackat. Nu har hon snarare fått en ringsignal.
Usch, alltid hemskt när man inte har mer att skriva än så här, men jag kommer liksom inte på något. Jag gillar fortfarande AmenA. Det är det jag tar med mig. Och att jag vill ha ett sån’t där självlysande snöre (jag vet inte vad jag ska göra med det, men ha-begäret är stort). Men till låten säger jag bah: Be good. Beep! Beep! Be better!
Alla bilder från Stina Stjernkvist, SVT