Första repetitionen: Måns Zelmerlöw

Det här har man ju väntat på! Dels för att jag såklart gillar Måns och låten, men också för att man här förväntar sig ett Eurovison-nummer, inte bara ett ”snälla ta mig till final och till toppen på Spotify på söndag”-nummer. Det är förresten den rimliga nivå på förväntning jag tycker man kan få ha här. En ambitionsnivå att vilja VARA i Eurovision (en ambitionsnivå jag förretsen önskar alla artister i den här tävlingen hade, inte bara de fem som vunnit ESC). Sen är allt det där ”kan det vinna Eurovision?”-snacket helt ointressant tills det vunnit Melodifestivalen.

Det kan också vara intressant att fundera lite kring hur det gått tidigare för Mello-vinnare som kommit tillbaka. SVTs Gustav Dahlander har svaret:

Statistik för återkommande vinnare
* Måns Zelmerlöw återkommer som tävlande artist efter 10 års frånvaro. Bland de Melodifestivalvinnare som har återkommit är detta det längsta dröjsmålet sedan Carola 1991. Hon väntade 15 år på att återkomma, innan hon 2006 tävlade igen och på nytt vann tävlingen.
* De Melodifestivalvinnare på den här sidan millennieskiftet som sedan har återkommit har i genomsnitt väntat 4,7 år innan comebacken.
* De fyra svenska Eurovisionvinnare som återkommit i tävlingen har väntat i genomsnitt 9,75 år på comebacken, vilket placerar Måns Zelmerlöw nära medelvärdet. I två av tre fall har det för dessa slutat med seger i comebacken.
* De Melodifestivalvinnande artister som har gjort sin Melodifestivalcomeback 2002 eller senare har i 10 fall gått till final i comebacken, medan fyra har slagits ut i Andra chansen och två (Charlotte Perrelli 2012 och Marie Bergman 2015) i deltävlingen. Två har vunnit (Carola 2006 och Charlotte Perrelli 2008). Bland artisterna som vunnit på den här sidan om millennieskiftet har ingen sedermera vunnit Melodifestivalen i comebacken. Eric Saades femteplats 2015 är det starkaste resultatet.

Kul va? Men tillbaka till Måns-repet.

Rep ett: Allt är bara mörkt. Man ser knappt Måns och man fattar knappt idén. Det är verkligen kaos. Älskar’t. Allt jag ville ha på ett första rep med Måns. Jag tror där är en fläkt nånstans. Och wtt grått/svart galler…eller typ panel….eller typ mönster. Oklart. Det är nog det jag kan skriva. Okej. Bring on the next. Dock: Jävlar vad killen sjunger 11.40 en torsdagsmorgon. Som om livet stod på spel. Det är liksom inte Malou Prytz här.

Rep två: Nu rör vi oss framåt. Med små steg. Nu har nån åtminstone satt en lampa på Måns så vi ser honom. Bra. Vad de än tänker göra så är ju Zelmerlöw alltid den bästa effekten själv. Annars så handlar allting om en stor, grå (förlåt) vagina som Måns står och går i, medan enorma fläktar blåser på hans kläder. Det låter kanske…märkligt…men det ser jäkligt snyggt ut.Eller kommer nog att göra det när veckan är lördag. Och det är verkligen inget försök till en Heroes 2 på scen, utan det känns som man mer gått på snyggt än på revolutionerande (hepp!) nummermässigt.

Rep tre: JA! DÄR KOM DET! Själva grejen med numret visar sig vara en jäkla massa papper/snö som virvlar runt Måns i vaginan! Wow! Det gjorde att allting fick ett helt annat liv och plötsligt blev något man aldrig sett innan. Supernice! Det är en lång väg kvar, men nu så ser man ju vad ambitionen är och att det här är årets snyggaste nummer hittills (tillsammans med Klaras nedåtgående spiralklocka). Phew. Vad glad jag blir! Jag ville ju ändå ha ett nummer med MONEY SHOTS (GUD vad de saknas i Mello numera. Nu har jag åtminstone Klara och Måns och får hoppas på en till hos Scarlet) och här finns ett helt surrealistiskt sådant där kameravinklar och ljus gör att det ser helt animerat och organiskt ut på samma gång.

Det här kommer ju inte ha nåt problem att ta sig till final på lördag om man säger så (men det trodde väl ingen oavsett hur detta sett ut eller låtit)? Sen ska vi ju diskutera om det vinner Melodifestivalen om två veckor. Men det tar vi då. Att han fortfarande är toppkandidat tycker jag inte är orättvist ett dugg efter det där sista repet.

Alla bilder från Stina Stjernkvist, SVT