Jag säger det direkt: Det är mycket här som jag inte är ett fan av. Heller.
1. Låten. Alltså. dels känns de tre minuterna som de är 23. Dels känns hela låten bara lite klumpigt och slarvigt skriven. Som att man mallat ihop en musikallåt lite snabbt efter att ha sett The Greatest Showman och sen nöjt sig med det. Det finns liksom ingen riktig finess…eller hook…eller originalitet. Det är liksom samma känslor jag hade för The Mamas In the Middle. Att man var nöjd med att få till något som lät tillräckligt mycket som sist, och så fick det vara bra. Nä, det här är inte mina tre minuter. Och det har liksom ingen vinnarfeeling. Det bara är.
2. Stagingen. Nämen snälla. Jag trodde tygstycken/lakan på scen gick i graven med bolaget Lionhearts namn? Hade vi inte slutat med att leka Hemtex i Mello? Jag kan köpa att det liksom är ett genomgående tema med vind/luft via dansarnas kjolar (här har vi mängder av dansare igen förresten – ”Hej allihop! Ni har väl laddat ned Svealandstrafikens app?”), men det där GIGANTISKA TYGHAVET som bara hänger över/bakom Annika? Njaaaa. Trots spydigheten nyss; kul med dansare dock. Snyggt att de kan vara med även i en sådan här låt!
3. Den gröna färgen på Annikas klänning. Alltså. Jag ÄLSKAR FÄRG! Jag vandrar dagligen runt i en megaorange jacka bara för att ge världen runt mig NÅGON form av färg och vänder i dörren på COS när hela herravdelningen bara är svart, brun och grå. Senast idag köpte jag en hel kasse med rosa, gula och klarblå kläder. Våga klä er i färg, människor! Heja Annika för detta! Men… Shrek-grönt på scen har vi ju sett några gånger tidigare och det har väl fungerat sådär. Färgen är iskall och blir märklig i rutan. Nån som har numret till Frida Green eller Loulou LaMotte?? Give ‘em a call!
Sen är det en kort lista på vad som fungerar riktigt, riktigt bra:
1. Annnika.
Vilken jäkla urkraft hon är och vad hon växt på ett år! Den där rösten skulle kunna sälja glass till inuiter. Hon har dagens absolut bästa rep från början till slut artistmässigt. Sprudlar av energi, känns extremt likeable genom rutan OCH (såklart) sjunger som ett jäkla ånglok. DAMMIT! Jag är SÅ impad!
En sådan här jämn vecka med inte mycket till hits så sticker Annika ut med sin värme, röst, energi, ja typ ALLT. Om man är halvnervös, uttråkad, etc i de andra numren så är det här som att bli inrullad i en trygg och varm yllefilt artistmässigt. Och självklart kommer det att generera röster på lördag. Jag tippar just nu det här som min säkraste finalist. Väldigt Eurovision-utagning på Malta.
Synd bara att ingen kunde gett Annika en roligare låt…
Foto: Stina Stjernkvist, SVT
