Första repetitionen: Greczula

Förutom min allra första deltävling i Göteborg med mina idoler i The Ark (Kunde jag fått en bättre start än en efterfest där Sylvester Schlegel föll genom ett glasbord? Nä!) så är den deltävling jag minns absolut bäst av Schlagerprofilernas första tid förrea gången vi var i Västerås…för SJUTTON år sedan! Helt galet. Det var D2 2018 och Sanna Nielsens Empty Room och Rongedals Just a Minute gick till final, men som också hade Olas Love in Stereo, Johnson & Häggkvists One Love och såklart The Nicoles Razborka. Klassiker. Kommer ihåg hur en besviken Carola kastade popcorn på andra artister inför den skandalhungriga presskåren och sen backade ut från festen för ingen skulle kunna ta bilden ”här lämnar en besviken Carola partyt”. Underbart. Saker jag lärde mig om Mello och journalister de där åren…

Nu är vi tillbaka i Västerås…eller OK, vi är ju inte det ännu. Vi har lärt oss de senaste åren att vi båda mår bra av en lite paus eller kortare vecka mitt i turnén, och det fanns ju liksom ingen chans att vi skulle missa min hemstad Göteborg, Måns i Ronnys adopterade hemstad Malmö eller, hallå, Viktoria Silvstedt i Jönköping. Så det fick bli Västerås dit vi ramlar in lagom till genrepet på fredag (lite som jag jobbade varje vecka själv ifjol). Sen att det råkade bli veckan där vi var minst imponerade av låtarna på uppspelningen hittills är ju en händelse som ser ut som en tanke. Men där har ni det!

Men med det sagt…. När SVTs rep-länk väl fungerar så föredrar jag att sitta och se det på TV precis som alla kommer se det på lördag när jag skriver om torsdagsrepen. Tystare. Lättare att ta in. Lättare att skriva något krativt. Och man kan sitta i typ pyjamasbyxor och käka en semla parallellt. I mean. Dream job! Nu åker vi. Först ut… Greczula!

Jag har läst på lite om Falkenbergs stolthet Greczula sedan i tisdags och det visar sig att vi är födda i typ samma lilla by hemma i Blekingen utanför Karlskrona. Bara en sån sak. Lite intressant att Radio Blekinge (som jag snackar med varje vecka för er som har P4 Blekinge i lurarna) inte nämnt det (de är mera på Malou Prytz-spåret – Malou pluggade i Blekinge som jag förstått det). Greczula har dessutom vunnit ungoms-SM i Pingis, vilket jag såg bordtennisförbundet anammat i Facebook-anonser denna veckan. Först Truls. Nu Greczula. Svensk pingis har ett bra år. Jag har också sett Falkenbergare gå (B-A-N-A-S) bananas över hans ABBA/The Queen/The Ark-pop, så jag misstänker att Sverige var långt mycket vänligare inställda till Believe Me vid en första lyssning än vad jag var i tisdags – och kommer förmodligen vara på lördag också. Jag har SÅ svårt att få musikal-vibben ur min skalle här. Inte för att jag inte gillar musikaler, jag hoppade typ jämfota och klappade händerna när nyheten om att den Edward af Sillén-regisserade svenska uppsättningen av fantastiska &Juliet kommer till Sverige om exakt ett år, men om det känns som om artisten skådespelar/poserar att vara artist i en låt som sååå gärna vill vara från en annan tid/låta som något annat så har jag bara väldigt svårt att ta till mig det.

Nu känns dock Greczula tillräckligt äkta i det han gör för att det här inte ska bli en katastrof i mina öron. Han är lyckligtvis ingen som måste klä sig i spandex och klara färger likt Elton John för att göra glamrock-pop, utan ser istället ut som en ung Thomas Hanzon (tänk Nionde Kompaniet) fast i svart läderjacka och örhänge. Tänk typ ”tuffaste killen på skolan-looken”. Funkar fint. Dessutom kommer han inflygande på en flygel från taket och DET har man ju inte sett innan i Mello. Kudos till det! Sen gör ju kanske inte det där överdimensionerade pianot mycket mer än att just landa i början av låten och sen lämnar det Greczula och säger ”nu får du sköta dig själv hela numret och bara sjunga rakt upp och ned!”. Vilket han gör helt okej, men DÄR känns det som någon tvingat in honom i rockmanér som han – iallafall på ett första rep – inte alls känns särskilt hemma i. Som han själv känner det jag varnade för innan; att han tvingas spela något han inte är eller vill. Dessutom blir det kanske inte så spännande. Snarare ganska trist tills pianot ropar tillbaka honom mot slutet så han får stå på det och han kan filmas från inifrån det (vilket han missar på varje rep denna torsdag, stackaren).

En del av mig fnissar också högt åt det väldigt svenska i att pianot är så väl förankrat med fyra grova kättingar att man misstänker det står en liten gubbe i gul hjälm nånstans på plattformen också och håller koll så vi inte får ännu en arbetsplatsolycka på Mello! Tryggt! Gulligt! Men ganska lite rock’n’roll.

Skämtosido. Även om jag personligen tycker scenshown är oändligt trist efter första minuten, och även om jag aldrig kommer kunna skaka av mig det teatraliska med den här låten, så tror jag Sverige kommer äta detta med sked. Medans jag känner lite faderskänslor när någon scenshowsansvarig tvingat ned Greczula på golvet för att snurra runt (något han verkar så obekväm med att hjärtat brister) så kommer Sverige se en The Ark möter Andreas Johnson möter Queen möter Rock of Ages möter Journey möter Elton John och rösta detta vidare utan problem. Själv ser jag en Sam Ryder från Temu med en sämre flygande scenografi än den Finland kommer skicka till Basel, så jag hoppas verkligen inte Sverige tycker Greczula har med vinsten att göra. Ett genombrott unnar jag honom dock. Och ett ”välkommen tillbaka med en ännu bättre låt nästa år”. Men där stannar jag.

Något jag dessutom oförbehållet älskar med Greczulas bidrag är att det helt är skrivet av nya namn i festivalen. Jag älskar (de flesta av) låtskrivarna vi ser i Green Room varje vecka, och jag tycker de år efter år förnyar sig och imponerar på mig, men OJ vad musiken i den här festivalen behöver nytt blod ochhelt andra tankebanor också (tänk om bara NÅT kändes som det var i takt med de låtar som publiken i Europa röstat mest på de senaste åren) så jag applåderar alltid nya namn oavsett vad jag tycker om låten. Förutom Believe Me är Adrian Macéus bidrag i deltävling 1 och Vilhelm Buchaus kommande bidrag i deltävling 5 skrivna av helt nya namn i festivalen! Senast ett bidrag helt skrivet av Melodifestivaldebutanter gick till final var Lisa Ajax Torn 2019 (Isa Molin kom ju sen tillbaka tre år senare och skrev Cornelias vinnare). Sedan dess har debutantbidragen med Malin Christin, Tribe Friday, Uje Brandelius, Klaudy och nu senaste då nämnda Adrian Macéus missat finalen. Dock! Både 2017 (Nano) och 2018 (Felix Sandman) nådde bidrag helt skrivna av debutanter andraplatsen i finalen.

…och tack Mellopedia för all fakta! Utan Gustav Dahlander på SVT vore det här så mycket mer tidskrävande att skriva!