Jag säger det direkt: Jag är OTROLIGT svag för sextiotals-TV-estetik. Alltid varit. Folk som står på podier och dansar märkliga danser med armarna i svarta polos och raka klänningar. Typ Carnaby möter Partaj möter The Tammys Egyptian Shumba. Sån’t! Så jag blir utrglad att Linnea valt precis det till sitt nummer. Ursnyggt.
Allt startar med att Idol-fyran och melloprogramledaren hissas ned från taket i ett stort hjärta – och då hamnar mellan två trummisar på podium och quirky dansare. Nånstans i mitten hinner vi dessutom med vad alla DragRace-fans kallar en ”Ruveal” (”snabbt klädbyte” för er lite äldre eller mer heterosexuella) då Linneas svarta fodral åker av och ersätts av en vinröd långklänning. Och sån’t gillar man ju.
Svårare är det för mig att gilla låten. eller jag GILLAR ju låten. Jag bara älskar den inte så mycket som jag skulle vilja. Den är helt okej, mixar lite tidig Orup med sextiotal och Linneas första skiva, men det är SÅÅ mycket text som ska in så det är omöjligt att höra vad den handlar om i fall man inte läser texten på Mellopedia. Synd. Men Linnea är alltid fab. Det ska samtidigt sägas.
Linnea är ju kanske kvällens största namn, så om det gamla röstningssystemet varit kvar hade jag absolut inte räknat bort henne. Men nu? När det bara gäller att få flest personer att trycka på hjärtat? Är det då det här som alla kommer välja? Hmmm. Jag tror inte det. Kanske om det funnit något mer hookigt? Det ÄR jävligt snyggt och sofistikerat. och radiovänligt. Men röstningslockande? Nja.
Dock: Hissa ned sin artist från taket i gigantiskt hjärta? JA!! FEM QX!! Mera sån budget. Kom igen skivbolagen! Ni kan ju!!
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
