Så då var vi här! Sista låten! Och låten alla Europas schlagerfans snackat om sedan de där 60 sekunderna släpptes i morse. Vad de säger. Åh, det vill ni inte veta… Antingen är den FÖR Euphoria eller också är ”den ju inte Euphoria”. Samtiden. Men man kan väl säga att även de som inte gillar den är mest rädda för att Loreen ändå ska vinna….Eurovision (inte Mello) och därmed tangera Johnny Logans vinstrekord. Så där är vi.
SVT själva slängde ju ut detta med diskvattnet i morse. Ettor delades ut. Det var trist. Förväntat. Gammalt. Så gjort. Detta sagt av samma gäng som gav Mera, mera, mera femmor. Jag vill bara att ni har med det på lördag när ni ser det här och gör vad ni vill av det.
Själv är jag SÅ kär i den här låten, i Loreen och numera också i det här numret. För jävlar vad bra det är. Alltihop. Det är så långt över allt annat vi sett att vi verkligen inte hade behövt något annat det här halvlama året.
Äntligen får vi ett NUMMER: Något vi aldrig sett i tävlingen. Och det till årets bästa låt.
Har SVT medvetet mörkat alla nummer i år bara för att vi skulle stå upp och klappa händerna åt det här? Kanske?
Loreen är alltså inklämd mellan två gigantiska LED-klossar. Hon är klädd i någon form av beige kroppsstrumpa med enorma naglar och tja….annars är hon väl bara Loreen medan tekniken gör sitt runt henne? Det är rök. Det är ljus. Det är….sand. Det är underbart.
Och nä. Det sitter inte 100%. Här finns att jobba på. Men sådana här tekniska nummer funkar aldrig på torsdagen. Det är därför man repar. Och de riktiga vinnarna och hitsen har aldrig, aldrig funkat på torsdagen. Det ska de inte göra. Men VISIONEN måste vara där. Numret måste vara där. Och det ÄR DET.
Det har sina money shot. Det är Eurovisionstort. Jag vill. Vi vill. Om ni vill så åker vi! Det här kan bli kul!
Fotograf: Alma Bengtsson, SVT
Årets första och enda gåshudslåt: ÄLSKAR!
Nej, nej, nej. Please Loreen, skippa naglarna😱.
Ser framför mig s’profilerna pressade mot SVT och svenska folkets sovrumsdörr sjungandes ”vill du vinna Eurovision…?” genom nyckelhålet a la Anna och Elsa i Frost.
Hur det än går med det här tänkte jag bjuda på ett litet minne:
Året är 2012. Jag är fjorton år gammal, har jättesvart smink, och året innan fått en smärre världsutvidgning efter att min mamma tipsat om ”hon som skriver för DN om mello har en blogg, har du sett det, du som gillar sånt?”. Att det alltså inte bara är ett TV-program utan en hel sfär av fans och reportrar och skivbolagsfolk och nördar och folk som FATTAR? Wow.
Jag sitter på mitt tonårsrum och chattar med en kompis eller två när en länk dyker upp – någon har rippat Loreens framträdande från första deltävlingen och lagt upp filmen på en videosajt. Jag kollar på den halvbra videon om och om och om igen och det är som en besvärjelse varje gång. Jag kollar på videon tills den tas ned och letar sedan upp en ny rip, i princip hela vägen fram tills finalen.
Eller det är så jag minns det, i vilket fall. Svårt att mäta sig med det, såklart, men någon slags urkraft besitter hon ändå.
Men gud då fint! Vi skickade det till Hanna också!
Nu kom mellopeppen äntligen! Ska bli spännande att se
Tack för en bra rapportering!
Tack snälla!