Så kommer låten jag nynnat på hela dagen och som jag mest längtat efter att få se! Kan den 35-åriga narkossköterskan från Jönköping klara av att bära upp den här underbara Twin Peaks-balladen av Jörgen Elofsson?
Ja. Asså. JA!
Jävlar vad hon klarar av att sjunga den här grymt snygga låten.
Jag får rysningar över hela kroppen!
Om Melodifestivalen vore rättvis så skulle alla andra låtar denna veckan bara kliva åt sidan och släppa fram Crying Rivers, ge Faith Kakembo det stora genombrott hon förtjänar och skicka detta direkt till Friends. Så bra är det. Så finalvärdigt är det.
MEN!
Jag har suttit här SÅ många deltävlingar (väldigt många just deltävling 3) och hyllat ballader med grymma sångerskor som jag älskat och som sedan INGEN fattat framför TV och kastat ut direkt in första omgången. Dotters Cry. Kristin Amparos I See You. Isas I Will Wait. Så jag vågar inte alls vara säker på att detta funkar. Inte alls.
Å andra sidan har röstningen i år hyllat bra röster, bra låtar och varma, duktiga artister. Och detta har allt det. Så nog borde det gå? Åh det MÅSTE GÅ! Jag håller alla tummar jag kommer över. Det här skulle nämligen förtjäna ett Sarah Dawn Finers I Remember Love-stort genombrott.
PS. Fan vad jag kommer sakna de där traditionella artist-vykorten just här. Att folk kunde fått se Faith slita på sjukhuset i Jönköping och lärt känna henne lite innan låten. Det hade förmodligen hjälpt den här balladen på samma sätt som Bisharas tårfyllda snyftande om hur NY och RÄDD han var på scenen räckte ända in i finalen ifjol.
Det här får min femma på lördag.