Första repetitionen: Drängarna

Att vara husdansare i Melodifestivalen måste vara ett av världens mest varierande dansarjobb. Här förvandlas Edin Jusuframic, Lamin Holmén, Keisha von Arnold och Lisa Arnold från super arty 80-talsdansare till pigor och drängar på bara några minuter…

Och inte bara dansarna. Melodifestivalen kastas också på bara några minuter från dagens Spotifylista rakt tillbaka till nittiotalet och/eller det tidiga nollnoll-talets glada partybidrag. Och jävlar vad det funkar.

Jag skulle kunna skriva en lång harang om hur jag avskyr den här typen av After Ski-musik, att låten inte är något jag någonsin skulle lyssna på annars och en hel massa annat dumt bara för att låtsas att jag har lite ”bättre” musiksmak än det här. Men varför skulle jag göra det? Jag älskar ju det här!

De här fyra grabbarna, som jag redan igår dubbade till ”Timoteijs pappor”, har så uppenbart tusentals After Work-spelningar i ryggen. De står här på ett upphöjt träpodium med varm belysning bakom och bara river av sin låt med den sortens självklara rutin som liksom nästan går att ta på. Lägg sedan till det någon form av line dance-möter-svensk-folkdans-möter-hiphop från dansarna och ni kanske fattar varför jag ler så brett att övre delen av huvudet hotar att falla av.

Favoritögonblick? När dragspelssnubben hoppar ner och pappa-på-fyllan-dansar med mössan i högsta hugg.

Om inte Mello-publiken plötsligt drabbas av något kollektivt kreddryck eller tänker FÖR mycket Eurovision (för dit ska det ju inte, men det behöver faktiskt inte ens alla tolv finalbidragen sikta mot) så är det här gjutet i topp fyra på lördag. Möjligen direkt till Friends.