Scenen föreställer en backstagemiljö (tack, SVTs Bidragsbibel) efter en konsert, där Ann-Louise Hansson slår sig ner och översköljs av minnen – och framför sitt fjortonde bidrag i sin tolfte Melodifestival.
Och vilken låt sen!
Det här är riktigt, riktigt vackert, fint och värdigt.
En snygg P4-hit framförd av en artist som känns precis lika säker nu som hon alltid gjort, mil från Arjas lite småkitchiga (men härliga) schlager och Jan Malmsjös (f’låt) tokhaveri i Malmö. Dessutom en mycket fin hyllning till Lill-Babs, utan att det blir cyniskt, spekulativt eller in-your-face. WELL DONE Josefin Glenmark & Co!
Att det skulle ha med toppstriden att göra här känns väl lite väl optimistiskt, men det skulle vara otroligt orättvist om det här kom sist. Allting med detta är ljusår bättre än Pagan Fury och Anton Hagman, så en femteplats vore väldigt rättvist!
Och ja. Jag fick lite blöta ögon.
Fin snyftare, som få röstar på. Sjua.