OK, låt oss ta det här med att Arvingarna bara är en trio på scen här i Lidköping.
Från SVTs bidragsbibel:
Till skillnad från 1993, 1995, 1999 och 2002 saknas Tommy Carlsson, som brukar stå för trummor och sång i bandet. ”Han hade en resa inbokad och planerad sedan ett och ett halvt år tillbaka. Förväntningarna med barnen var så stora, och han kunde inte backa. Familjen går ju i första hand, förklarade Casper Janebrink”.
Så nu vet ni det.
Men över till I Do.
Alltså.
HUR kan man ha älskat den här tävlingen sedan åttiotalet och INTE älska det här? Jag tror inte det går. I alla fall så älskar jag detta. Jag blir helt varm.
Härlig glad-schlager med sextiotals-feeling, stämmor och en titel som gör det omöjligt att inte tänka ABBA. Det här är bara SÅ kul! Och numret är ungefär allt man vill det ska vara (och även detta skapat av Lotta Furebäck och Sacha Jean-Baptiste). Varmt. Färgglatt. Trion på en upphöjd LED-scen där golvet byter färg och kör olika effekter som eld och Billie Jean-rutor när grabbarna rör sig över den. Lite Eloise-vibb på koreografin. Pyro. En high five! ALLT man vill ha!
Jag skulle älska att ha detta i final. Det behövs mellan alla de vinnartippade balladerna där.
Arvingarna till Friends!!
PS. Om grabbarna går vidare så är man ju orimligt nyfiken på hur de ska få in Tommy (den fjärde Arvingen) i det här slimmade trio-numret? Lufttrumma-i-kuliss!
Har inte casper haft ett sånt där halvt mikrofonstativ förut i melodifestivalen? Tycker det ser så konstigt ut.
Ska detta verkligen ta en finalplats före en eurovisionkompetent låt? Hur glatt det än är så nej tack. Men det finns väl risken tråkigt nog.
Charmigt lyckopiller. Kan det hota Lundvik? Tvåa eller trea.