Första repetitionen: Pagan Fury

Sådär!
På plats i Lidköpings bandyarena, en arena som fått provisoriska läktarbyggen inför lördagen för att likna alla de andra arenorna vi åker runt i.

Först ut på bandyplanen är datorspels-gruppen Pagan Fury (möjligen det mest sponsrade bidraget i festivalens historia) som plats här i Lidköping inte ens är en grupp, utan bara sångerskan Mia ”Arven” Stegmar och fyra dansare. Mia har ni ju sett på en Mello-scen förut, dels som sångerska i Itchycoo 2004 och som en av Jon-Henriks änglar hängandes i taket 2015.

”Vi är ett band egentligen, men eftersom man inte spelar live i Melodifestivalen kände vi att vi inte ville ta in våra musiker, så vi gjorde det här i stället, säger Arven”

OK.
Arvingarna är ju också bara tre denna veckan, så whatever. Kanske en trend.

Nåväl.
Det här liknar ingenting ni sett innan i år.
En skog av LED-stavar och dansare (Daniel Koivunen, Edin Jusuframic, Ann Mirro och Mia Hellberg) utklädda till någon form av BDSM-dödshästar med hovar och märkliga masker. Arven själv har en halv fågel på axlarna. Mot slutet så ryker masker och hovar och dansarna blir befriade.

Jag tycker verkligen inte om det här. Sorry. Det är bara för konstruerat. En schlagerrefräng förklädd till rocklåt med ett hittepå-band. Är rocken verkligen så död i Melodifestivalen att det här var det enda rockälskarna fick? En låt som låter som något Finland kunde skickat för tio år sedan? Trist.

Sen är ju Mia, f’låt Arven, en duktig sångerska, och, det ska sägas, om några av de fyra låtar jag fortfarande tror är de som kommer slåss om toppstriden inte levererar på lördag så är det mycket möjligt att det här steppar in istället bara för att folk sitter där hemma och är svultna på lite gitarrer och åttiotalsrock.

Men förhoppningsvis blir det inte bättre än femma.