Dagsform: Det här är så jäkla bra och Martins röst passar verkligen perfekt till den här Uno Svenningsson-låten. Jag är fortfarande lite oimponerad av första delen av numret (det är skitsnyggt på scenen, men ser lite stökigt ut i rutan) men den där vita, krympande fyrkanten är genial. Så rätt förmedlande av känslan i låten. Med det där vykortet, Martins röst och den här låten så börjar jag mer och mer känna att detta är säkert i topp fyra i morgon. Kan en så här mogen ballad till och med ta sig till final fortfarande?
Ändrat sedan igår: Glitterjackan är borta, och Martin testar lite olika överdelar under repet. Vi får väl se vad det blir i morgon. Skinnbyxorna har fått stanna dock.
Vykort: Martin pratar om Las Vegas och vi får lite bilder från 2005. Men sedan går det över till att handlar om att Martin har något att berätta denna gången (med Las Vegas ville han bara underhålla) och så pratar han om sångens tema om psykisk ohälsa och hur viktigt han tycker det är att vi pratar om det.
Färgskala: Mörkt. Orange.
Redan sagts en gång för mycket: ”Det här är Martin Stenmarcks bästa låt i Melodifestivalen!”
Om bidraget var en drink: Whiskey sour
Kunde tävlat i Eurovision för…: Australien (innan de lät folket bestämma).
