Då kör vi igång med repetitionerna i Malmö Arena – förmodligen Sveriges bästa arena (möjligen undantaget Globen) att ha Melodifestivalen i! Den är liksom bara perfekt på alla sätt; storlek, tillgänglighet, möjligheter till mat & annat. Heja Malmö!
Idag är det också EXAKT 100 dagar tills Eurovision! Bara en sån sak! Kanske får vi alltså se vårt bidrag i Tel Aviv just idag?
Först ut är en gammal räv i sammanhanget. Med Army of Us fyller ju nämligen Andreas Johnson upp en helt egen delfinal! Er hemuppgift kan bli att rangordna den finalen från 1-7 efter lördag. Vad går till final och vad ska gå till AC. Och kommer fortfarande Live to Die sist? Det kan vi prata om då.
Nu ska vi prata om årets bidrag!
Army of Us är ingen ballad och är helt rentvättad från de retrovibbar som många av AJs tidigare bidrag har haft. Här är det 95% Coldplay med ett stänk av Avicii som gäller. Radiovänligt så det förslår. Igenkänningsfaktorn är enorm. Vilket aldrig är dåligt i den här tävlingen.
OK. Så här. Jag skulle nog faktiskt dra det så långt att jag tycker att det här är Andreas bästa låt i Melodifestivalen. Lagom flirtigt med hur musik låter nu (eller OK, om jag ska vara lite elak, som den lät på Spotify Top 100 för kanske 1-2 år sedan innan allt blev Ant Wan, Post Malone och Fricky) men samtidigt grundat ända tillbaka till Glorious och hur man misstänker att Andreas egentligen vill låta som artist.
Samma sak med framträdandet. När vi träffade Andreas igår var han väldigt glad att vara tillbaka med ett band på scen. Att det kändes som att vara tillbaka i sitt rätta element och få vara den artist han ville vara. Och det är väl helt rätt.
Men. Om jag ska klaga på något så är det att just här och nu och med med denna veckas (eller kanske årets) startfält så gör numret att låten känns mycket äldre än vad den egentligen är. Det blir liksom mera julgala och Coldplay-hyllning än den poppiga arenavältande Summerburst-rökare det faktiskt är.
Missförstå mig inte. Bandet är snyggt (gillar verkligen ljussättningen i början när de liksom skimrar) och som sagt, Andreas ser långt bekvämare ut än när han stod på en liten glaslåda i Living to Die, men det osar liksom inte så mycket kanske-gå-direkt-till-final som jag kände i uppspelnings-rummet igår.
Men med allt detta sagt: Det här är så otroligt svårplacerat. Andreas är ju grym, har en helt egen deltävling med låtar som rutin och igen….det är väldigt reklamradio-bekant. Skulle sträcka mig till att säga att alla placeringar från direkt till friends till, tja, plats sex, känns fullt möjliga. Torsdagsgissar nog ändå att det ganska bekvämt borde hamna topp fyra, lite beroende på hur alla de unga debutanterna sköter sig.
Glitterbrallor!!!! Borde ge några röster 😀