Vi måste prata om att vi har en final i Melodifestivalen 2018!
Faktum är ju att finalen faktiskt blev precis som jag ville när det gäller Andra Chansen-bidragen, och jag fortsätter ju att hävda med en dåres envishet att det ÄR en riktigt bra final. Vi är ljusår från 2013, och till skillnad från förra året så finns här inte (i mina öron) en massa onödigigheter som Her Kiss, We Are Your Tomorrow, Building It Up, I Don’t Give A och Gotta Thing About You. Årets avslutningslåt är långt mycket mera Hasse Andersson än Owe Thörnkvist, Samir & Viktor har en Spotify-etta med sin bästa låt i tävlingen någonsin, och åtta av bidragen ligger topp 20 (alla topp 40).
Däremot kan jag såklart se att det för andra året i rad saknas en tydlig favorit, men det här med en otydlig frontrunner kan man ju också ta på lite på olika sätt. Antingen tänker man att det då blir orimligt spännande eller så ser man det som att Sverige inte heller i år har en Eurovision-vinnare i startfältet (jag får nog erkänna att jag är lite båda samtidigt).
Att vi däremot inte skulle ha en enda kandidat som är en möjlig topp tio-kandidat, eller ens en säker kvalificerare, är bara dumheter. Då har man varken kollat in konkurrensen, eller vet hur det brukar se ut i Eurovision. Jag säger inte att vi har tolv sådana bidrag i finalen (vilket land har det, det räcker ju egentligen med en) men de finns. Flera stycken.
Frågan är då varför så många, långt, långt fler än vanligt, i de forum och filterbubblor jag vanligen rör mig, tycker det är så vansinnigt dåliga låtar i år?
Min absolut främsta förklaring är någonting som vi ältat i veckor nu: Innehållet i programmet.
Som en värsta sortens bad influencer har Sunil Munshi & Co brutit ned och förstört allting positivt med årets program, och självklart färgas folks engagemang och uppfattning om låtarna av det också. Detta har hänt tidigare (2011 är mitt tydligaste exempel på ett år där det gnälldes och gnälldes, men där låtarna var grymma och innehållet, så här i backspegeln, faktiskt var helt okej) men i år är programmet så långt nere i botten och kravlar (Alltså på riktigt, den där introtävlingen direkt hämtad från nittiotalets reklamradio?? Och allt det där JÄVLA glittret?? Eller mimandet till helt omotiverade poplåtar?? Vad-i-fucking-helvete-är-det-här? Det är sämre än ungefär alla uppvärmningsakter vi sett i arenan genom åren. Får nån ens betalt för att hitta på det??) att hatet på låtarna verkar ha slagit i taket av bara farten.
Men är det bara innehållet då, eller är det något annat också? Om vi skalar bort det vanliga “det här är det sämsta året någonsin”-tjafset (jag har gått in och kollat kommentarer i bloggen – vi har hört det exakt precis varje år av någon sedan vi började göra detta 2007) och samtidigt tänker att inte ALLA vettiga människor kan ha gett upp om allt bara pga av Monster-Munshi, så känns det ändå som om “folk” i mina bubblor saknar något.
Eftersom jag själv, som sagt, tycker det är en toppenfinal, och eftersom många av bidragen går som tåget på Spotify ( = människor utanför mina bubblor verkar lyssna och älska låtarna) så är det klurigt att försöka lista ut vart den gyllene skon klämmer. Låt mig dock testa två teorier så får ni väl feedbacka om ni tror jag är helt ute och cyklar.
Först: Vi har en väldigt hög lägstanivå, men möjligen en lägre högstanivå än vi brukar (och egentligen är ju det sista det enda som räknas – har man en Euphoria kan man ju egentligen ha 11 stycken Stark i final). Men jag behöver inte plocka upp orimliga år som Måns eller Loreen/Danny för att förklara min poäng här. Jag tror nämligen inte det som saknas är en Eurovisionvinnare, eller förlåt, något som folk uppfattar som en Eurovision-vinnare.
Det jag tror saknats i år är en Sanna eller en Nano eller Frans. Någon man redan känner som överträffar alla ens förväntningar eller någon man får lära känna och som slår igenom stort.
I år känns det på något sätt som att den generella uppfattning är att alla, eller i alla fall många, snarare underpresterat, och det tror jag inverkar på den generella uppfattningen. Det kvittar för många att Mariette har en toppenlåt – är den inte bättre än hennes tidigare så är den en besvikelse. Kan inte Mendez sjunga kvittar det att låten har en av decenniets bästa refränger. Och det kvittar att Dotter har en fantastisk låt om inte publiken lär känna henne och får en första kontakt genom numret. Då blir det bara vi som träffat henne nedanför scenen som fattar vilken härlig tjej och fantastisk artist det är.
Min andra teori är att Melodifestivalen numera är så duktig på att låta som musik gör utanför festivalen, att man ibland glömmer bort att Spotifys toppskikt inte är skapat för att tävla med. En bra låt är en bra låt, men man ska inte glömma att de flesta stora radiohits är låtar som man kanske inte tokälskar på första lyssningen, men som sen växer och växer och växer (och tillslut så har man streamat Shape of You 1,5 miljarder gånger).
I Melodifestivalen (och även Eurovision för de flesta som kollar) har låtarna inte den chansen. Speciellt sedan det där hjärtat kom farande så har de ungefär en vers och en refräng på sig, innan människor tänker flipp eller flopp. Man kan alltid fixa upp en inte-så-direkt-radiohit med ett smashing nummer (Benjamin!) men har man inte de pengarna eller den talangen, så finns det risk att riktigt bra låtar far över huvudet på människor som kanske aldrig kollat upp vad som ligger i toppen på Spotifys Topp 50 eller lyssnat på andra radiokanaler än P1, och därför inte är beredda på drops, midtempo, instrumentala beats-refränger och swoosh-synthar? Och många, många ESC/Mello-fans började kanske en gång älska de här programmen bara för att de där kunde få alternativ till musiken de hörde överallt annars?
Vad tror ni? Kan det ligga något i det?
Men som sagt: Jag tycker vi har en riktigt bra final på lördag och jag är så SJUKT spänd på vilken låt internationella juryn kommer välja som vinnare åt oss.
För att appen helt kommer smeta ut folkets chans att välja en vinnare (för andra året i rad) när det saknas en ordentlig front-runner det har ni väl alla koll på vid det här laget? Men det tror jag kanske vi måste prata om nästa vecka.
Visst är smaken som baken, och min bak tycker verkligen att årets startfält är det svagaste sedan deltävlingarna startade. Nu är jag förvisso kanske rätt utanför mainstreammassan när det gäller Melodifestivalen, då jag också tycker att 2010 var ett av de bättre åren (okej, kanske inte helt off, 2010 hade ju trots allt betydligt fler telefonröster i finalen än t.ex. 2011).
Svaga låtar och ett riktigt taffligt manus å ena sidan; jag har ändå kommit i underfund med att det är appen som har gjort att mitt Mellointresse ligger på ungefär 1/3 av vad det brukar göra. Delvis kanske för att appen tenderar att döda de låtarna som jag uppskattar, men allra först och främst för att den har skapat ett slentrianklimat där folk inte längre röstar på den låt de verkligen känner för, utan bara hasplar iväg fyra-fem gratisröster vardera på fyra-fem låtar för att de alla lät ”helt okej”. Det förtar hela den magi och den känsla av engagemang som ändå är en av tävlingens kännetecken.
Asså vem fan bryr sig. Hela QX är tapetserad av schlager och mello. Samtidigt har bögar aldrig mått så dåligt. Men vem bryr sig så länge Jessica Andersson tar sig till final osv. Lol.
Nu vet du nog också att det ena inte utesluter det andra, varken i livet och speciellt inte på QX.se, men du skulle ju också kunna se det som att det finns många av oss som mår lite, lite bättre en stund just för att vi delar ett gemensamt intresse. Är du dessutom helt säker på att just nu är det tillfälle i historien som bögar mått som absolut sämst? I vilket fall: Hoppas du mår lite bättre som fick skriva av dig! Kram.
Jag tror faktiskt att även jurygruppernas poäng kan bli utsmetade och jämnt fördelade den här gången. Dels så har de fler poäng att dela ut i år: varje grupp ger poäng till alla bidrag utom två (1-2-3-4-5-6-7-8-10-12), vilket kan göra det jämnare. Dessutom så är många av årets juryländer lite ”små och udda” länder som kan tänkas rösta lite hur som helst, till och med på plojbidragen – ungefär som när Cypern till mångas förvåning gav en omotiverad tolva till Sean Banan 2013. Cypern är med och röstar nu också, liksom Albanien, Georgien och andra ganska oförutsägbara, och då skulle det inte förvåna mig om det blir spretigt!
Följden av detta kan då i sin tur bli att vilket bidrag som helst sticker upp och vinner om det bara håller sig framme lite extra i tittarröstningen. Kanske rentav Samir & Viktor eller Rolandz kan göra det, om tittarna är på anarkistiskt humör …?
Vi har en högre lägstanivå, helt klart. Och jag tror att svenska folket blivit bortskämda med att ha en tydlig förhandsfavorit. Har man inte det, och programmet är sämre innehållsmässigt, så tappar man intresset (mina kollegor älskade dock lipsync-batteln).
Tycker verkligen det ligger nåt i det du säger! Och också det faktum att folk älskar att hata mellon, har då programinnehållet sämre nivå än vanligt är det oerhört lätt att kritisera. Håller med om att det är en riktigt bra final, är nog bara 2-3 låtar som jag inte tycker om. Kram
Men till nästa år vill jag gärna ha mer etno och hårdrock 😊
Håller helt med dig om allt. Man borde egentligen inte heller vara förvånad att låtarna som hamnar i Melodifestivalen låter så som dom gör med tanke på att Sverige är en av världens största musikländer. Och just av pop. Mainstream och säkert liksom. Det som Sverige ofta är ju duktiga på är att paketera låten snyggt istället som gör att man minns den. Som Robin förra året. Eller som Benjamin gör. Håller på honom. Ett smart drag att släpa med egen LED-scen på en scen som inte ska ha LED-ljus. Det borde ju om något sticka ut! Men låten den har växt sig bra. Och det är väl där svagheten finns. Som sagt i Eurovision finns inte möjlighet till många lyssningar.. Felix skulle tror jag stå sig sämre med tanke på de bidrag som hittills är klara låter. Belgien, Frankrike, Portugal, Estland, Lettland och Tyskland för att nämna några. Vi behöver snarare skicka något modernt och ett nummer som sticker ut. Det som Sverige är bäst på.
Och nu såg jag dessutom att AC-tittarsiffrorna kommit: 2,5 miljoner – överlägset sämsta AC-siffrorna sedan tävlingen gjordes om 2007. Ska bli VÄLDIGT intressant att se hur Bagdad Bob-Munshi & Co svarar på det längre fram i veckan.
Skriver under på i princip allt i den här krönikan. Mitt i prick!
Vad gäller slutvinnare så känns det som att det inte har spretat så här mycket inför en final sedan katastrofåret 2013. Håller med dig Ken om att det är mycket bättre låtar i år än då. Tyvärr är det ju som du skriver som så att appen helt gör att det enbart är internationella juryns val som vinner, så låt oss utgå därifrån. Även om det inte är samma människor (väl?) som sitter med där varje år så har de ju så länge jag kan minnas alltid premierat hyfsat kontemporära POPLÅTAR. Scenshowerna har varierat mellan spektakulärt/supertech (Robin 2017, Oscar 2016, Måns 2015, Loreen 2012 och Eric 2011) till mer basic (Robin 2013, Ace 2014), men alla juryvinnare vi har fått fram sedan det nuvarande systemet infördes har ju först och främst varit poplåtar (med Frans som enda midtempo-undantaget, och Heroes och Euphoria som ju varierar mellan mid- och upptempo).
Ska man applicera detta tänk på årets startfält så känns det ju som att Benjamin eller Mariette borde ligga bäst till, men jag vete fan alltså. Som det känns i dagsläget så tror jag att en Mariette-juryseger (samtidigt som hon är typ sjua hos folket, vilket ju inte känns helt orimligt om man ser till hennes listplaceringar) skulle kunna orsaka en riktigt klassisk ”fel låt vann”-folkstorm. SVT hade ju lite tur förra året att Robin ändå kom så högt upp hos folket som trea – var det inte så att någon uträkning visade att han kunde varit sjua-åtta också men ändå vunnit? Skulle ett sånt läge uppstå i år tror jag SVT kommer få en folkstorm på halsen av proprtioner som gör att de kommer att längta tillbaka till veckorna då kritiken ”bara” rörde innehållet…
On a positive note så kanske ett Mariette-utfall kan driva fram en förändring av appen så att man istället får ett begränsat antal röster att sprida som man vill istället för det hjärtröstandet, som ju är katastrof. Jag har själv en sju- och en femåring här hemma som i princip samtidigt som ALLA låtar går igång vill trycka fem hjärtan på allting. Nu stoppar jag ju dom från det givetvis, men en icke schlagernördig förälder (och de är ju några stycken…) struntar ju i vilket.
Nej, det är inte samma människor som sitter i IJ varje år, hade det varit det hade ju Ek från Aftonbladet avslöjat det relativt omgående.
Tittar man på startfältet ute i Europa så här långt så är det inte direkt någon överdrivet bra låtkvalité där heller.
Gustav på SVT:s schlagerblogg verkar ha gjort en liten spinoff på det Poplight haft de senaste åren innan de la ner, nämligen en liten IJ-panel, Poplight använde sig av webbskribenter och radioprofiler på olika ESC-sajter främst. Gustav verkar ha tagit 11st random ”normala” personer från 11 olika länder (inte samma länder ens som röstar i riktiga juryn till fullo), de poängen presenteras lite en och en verkar det som
Vi är lite på G att kidnappa den idén också! Håll ett öga här!
Håller med om att appröstandets utformning är helt katastrofal. Naturligtvis kan man inte ge folk möjligheten att rösta lika många gånger (gratis) på samtliga bidrag. Det kunde väl vilken idiot som helst räknat ut att det skulle resultera i att folk bara ‘tapar’ på med ‘hjärtan’ till både kreti och pleti. Vansinnigt att SVT inte drog lärdom av förra året och införde en begränsing för hur många appröster en person kan lägga.
Bryr mig personligen inte om programmet i sig då jag oftast snabbspolar eller stänger av ljudet i mellansnacket (tycker nästan alltid det varit skämskuddedåligt). Faktum är att både 2018 och 2017 var riktigt dåliga år med svaga startfält i finalen.
2016 var starkt med Frans, Zia, Molly, Lisa Ajax – alla hade varit bra vinnare.
2015 hade vi Måns, Jon Henrik, Saade, alla tre med riktigt starka låtar.
I år finns knappt någon man tror på i ESC. Jag gillar Jessicas och Liamoos låtar, men tror knappast någon av dem kommer göra mycket väsen av sig i ESC. Har varit väldigt mellanmjölk över allting.