Metro on Stage-vinnarna står på varsin egen liten och lysande scen. Sångare, gitarr, bas, trummis och kille-på-synt för er som inte är bekanta med det här hård-pop (grabbarnas egna beskrivning) -bandet. Sångaren Emil hoppar efter en stund av sitt podie och traskar omkring lite och får sällskap av några av de andra vid olika tillfällen. Klassiskt band-på-scen-nummer.
Bandets stora vapen är dock ändå en låt som låter som om du redan hört den 20.000 gånger förut på radion. Goo-Goo Dolls är väl de som nämns mest som referenser, men det bör finnas en uppsjö av fler hos dem som brukar har NRJ, Rix FM eller Mix Megapol som sin enda musikkälla.
Det är bra, men jag skulle inte personligen säga att jag älskar det här (hey, where’s the Modern Talking beats and the yoghurt, boys?). Jag tycker dock att det är kul att det (några år försent kanske) dyker upp i Melodifestivalen med ett band som känns lite up-and-coming. Och jag tror absolut det hamnar topp fyra.
