Elin står på ett litet podie med sin gitarr (eller en ”dobro” blir vi upplysta om) och drar igång sin lilla, söta Salem al Fakir-proddade Lene Marlin-trall med ett ”yoou-hooo” (som får schlagernörden i mig att tänka på Dino Merlins start-rop 2011). Först känns podiet som en mini-version av Loreens förra året, men sedan glider två klossar isär framför och avslöjar en självlysande liten ö (Island! Get it?) i ett hav av rök.
Elin sjunger bra och låten är det absolut inget större fel på. Men den känns väldigt, väldigt anonym här, och trots att jag sagt just det en hel del (och haft fel) hittills, så saknar ju okända Elin lite av Hoffsten/Gadd/Cookies-stjärnglans, och borde få svårt att nå topp fem på lördag.
