Låt oss börja med det som är bra här också!
Dels gillar jag låten. Det här är vad jag skrev i tisdags: ”Jag har älskat Bollywood-musik sedan jag såg Monsunbröllop in my 20s (för övrigt regisserad av Mira Nair – mamma till New Yorks borgmästare Zohran Mamdani) och om ni missade låten “Naatu Naatu” som vann en Oscar 2022 så måste ni genast se filmen RRR. Men nog om det. Meiras uppföljare till Hush Hush kanske inte ens ska räknas till denna tydligt indiska-genre (eftersom den blandar in persiska ord och Meira själv är född i Afghanistan) men det är den känslan och vibben jag får, och jag tycker det är superhärligt.Det här är ju musik som vi här i norr annars oftast bara serveras i Eurovision eller i random sommarhit, så det är ju svårt att inte gilla detta med -11 utanför fönstret. Absolut inget revolutionerande – men en av mina favoriter här.” Det står fast.
Dels har Meira fått ett fantastiskt nummer som hämtat rakt ur Indiana Jones och De Fördömdas Tempel! (Ni vet den andra Indy-filmen där någon väser KALIMAA! och rycker ut hjärtat på nån stackars birollsskådis). Sex dansare i någon form av Hollywoodsk ”tempelutstyrsel” tågar in med små skålar med levande eld, medan Meira nonchalant ligger på uppbyggda klippor. Det ser fantastiskt ut och för en gångs skull (precis som med Felica) för flyttas vi till en ANNAN plats än Mello-scenen och här finns bilder som fastnar. Dessutom stannar de inte i grottan, utan medan lika mycket eld som hos brandsta pumpas ut så vandrar de ut på catwalken där Meira får chans att ”leka lite med sand” i något som direkt påminner om den där polska smörkärnaren från Köpenhamn 2014. Snyggt!
Det här är så vansinnigt Eurovision att jag bara kan le med hela ansiktet, och man undrar hur plötsligt det fanns så mycket pengar och idéer här? Eller, om det nu är ungefär samma budget, hur man kan använda pengar SÅ annorlunda så att något kan få se ut så här och nå’t annat ser ut som Timo? Eller, favoriten, stackars Klara i Göteborg? Det är mer ojämnt än manuset olika Mello-år.
Så utseendemässigt så får de här 5/5 och låtmässigt är det i alla fall refrängstarkt och precis lagom Eurovisiondumt. Men så är det ju det där med hur det låter…
Det här skulle rakt av kunna vara något Azerbajdzjan skickade för sådär 15 år sedan, men skillnaden är att de där supersnygga kvinnorna som framförde de låtarna oftast hade drillats i sång sedan de var typ 5 år. Meira….har inte det. Om vi säger så. Här känns det mer som att Dooset Daram skulle kunna vara persiska för tondöv i vissa stunder…
…och missförstå mig inte nu. Jag är uppväxt på 80-talet. Och jag är typ musikaliskt bröstmatad med Army of Lovers och Alexander Bards mission om att saker som inte är på riktigt är det mest genuina. Ju mindre någon sjöng, ju mera ytan knockade ut det klassiskt musikaliska och ju tydligare Jean-Pierre och La Camilla mimade till de droghyllande eskapism-låtarna, desto gladare var Alexander (och jag). Man kan vara artist utan att kunna sjunga. Jag älskade Milli Vanilli. Och A*Teens avancemang och nummer skulle förmodligen få den gamle Mello-Bard att skina upp av glädje; kanske inte tävlingens största röster – men dess största stjärnor och därför i final. Jag har inga problem med detta what so ever (förrän vi ska till Eurovision – DÅ är det en HEEEELT annan femma, men det tar vi finalen). MEN! Även OM man inte kan sjunga så måste man såklart (ha låten och) kunna dölja det väl…och det vet jag inte riktigt om det lyckas riktigt här. Eller det vet jag ju att det inte gör. Jag är inte så tonsäker…men jag är inte heller döv.
Just här på repet så lider ju även Meira av att Cimberly ställt ett enormt skåp sångmässigt på scenen precis innan (på lördag ligger ju Timo emellan), med att så utan ansträngning få fram sin låt att jag tror folk därhemma kommer rösta på henne just bara för det. Tonerna liksom rinner ur Cimberly. Ur Meira så…well…så hoppar de kanske mer ut lite på måfå?
Men, men. Det finns ju ett par dagar att se till att det löser sig och låter flawless därhemma. Upp med Dea Norbergs mick bakom scen – hon är ändå en av Sveriges vassaste sångerskor – och ner med Meiras. Och skäms inte för det. Hallå! Go full Army of Lovers. Äg det! Då kan det här absolut vara i final.
Just nu ser det ut som om det kommer bli ytan hos Meira vs sången hos Cimberly när det ska plockas en andra finalplats. Låtmässigt kan jag se båda i final, och i en rättvis värld är det just dessa två som går till final, men vi vet ju att det inte kommer ske…så det blir spännande att se vad folk väljer.
Det kan också vara det ENDA spännande med hela tävlingen på lördag!
Direkt när jag hörde minutklippet så tyckte jag att hennes låt påminner mycket om vad Arash brukade göra för sisådär 15-20 år sen (och det är positivt enligt mig)!