Om Göteborsk indie-pop var en av mina stora CD-högar runt 00-talet så var den andra full av tjejpop. Jag är ganska hyfsad på Britpop, på musikalmusik, på svensk indie och ganska mycket som brukar hamna på Way Out West. Men. En av mina största musikaliska grundpelare är popmusik som sjungs av kvinnor och jag kan inte se ett enda parallellt universum där jag skulle ha en musiksmak där inte Kylie Minogue existerar. Så är det bara.
Det är därför inte konstigt att Cimberly har en av mina två favoritlåtar denna veckan (min andra favvo i veckan står ju satdigt förankrad i en av mina andra grundpelare: Eurovision) när hon drar igång den här blandningen av diverse Agnes, Jacqlines Effortless och en hel hög andra poplåtar (som Jaki Grahams Set Me Free – Tack Kris!). Jag kommer alltid, alltid ha en soft spot för det här!
Så hur låter detta och hur ser det ut? Well, låt mig börja med allt som är bra!
Först och främst: Cimberly! Jävlar vad bra hon hon är så här en torsdagsmorgon. Sjunger, strålar, stjärna! Alla som inte såg henne i Idol kommer göra en upptäckt – och alla vi som såg henne kommer minnas varför hon vann. Hon är som den folkliga, varmare versionen av Jaqline när det kommer till Idoler, och sådana kvalitéer skadar aldrig i den här tävlingen. Topp-poäng rakt igenom.
Numret lånar friskt från Agnes Love, Love, Love – och sämre förebilder kan man ju absolut ha. Cimberly i guld, ensam till en början på en scen-på-scenen, och sedan dyker två dansare upp i samma snygga kläder och förvandlar det hela till en av de bästa stunderna i Dreamgirls. Superbra tänkt att hålla igen på dansarna och bara köra så här. Enkel, men effektiv, koreografi.
Det jag inte gillar är dynamiken och statiska i det som pågår med ljus och LED:ar. Jag förstår inte vad som hänt med SVTs kreativa gäng de senaste åren. När Björkman styrde och ställde skulle ALLA nummer – oavsett budget eller ESC-potential – ha ett ”money shot”. En bild som man MINDES efteråt. Vad hände med det? Nästa INGEN får detta numera – och den enda som verkligen har det (tom flera stycken i samma nummer) är så vinsttippad i finalen just nu att man snart knappt kan spela på henne (Felicia) längre. Så det saknas här också såklart.
Vad som är ännu värre är att jag känner man inte vågar bygga/hålla ighen längre. Ljuset bakom Cimberly är supersnyggt, ingen snack om saken, och de där prismorna som liksom ger illusionen av krossat glas är toppen… MEN. Måste man liksom öppna med det och sen köra det konstant i tre minuter? Kan man inte smyga igång och bygga? Låtar ljuset bygga som en låt bygger. Berätta något? Eller åtminstone lugna sig LITE med den här gigantiska ljusspya. Nu blir det som om nån ställer Cimberly framför en – väldigt dyr och snygg, men dock – skärmsläckare och så får det vara så.
Jag är också så SJUKT trött på allt rosa och lila ljus i år. Jeeeze. Måste alla nummer kombinera färgerna från Mello-loggan och chips-hyllan-på-Coop-i-februari? Tänk om vi kunde fått bara guld/varmt här istället. Slippa se Cimberly med rosa fläckar i ansiktet. Gaaah.
Men ljus går att fixa. Här finns en enorm potential och regnbågarna är snygga som fan. Och det KAN inte vara så att SVT är så glada i sina lampor att de inte ser det här också efter dagens förstarep (OK, jag bara manifesterar nu)? VÄL?? För Cimberly vill jag inte ändra på alls. Och jag älskar numera låten efter bara dessa 3-4 gånger jag hört den. Heja!
Det här förtjänar att vara i final den här veckan. Så är det bara.
