Jag är på ett våldsamt dåligt humör idag… Jag tror den här veckan är precis allt jag avskyr med att åka på Melodifestivalturné. Kallt, snö överallt så man liksom får dra fram sin väska istället för att rulla den som nån jäkla snöplog, nån märkligt liten värd-stad som dels är omöjlig att ta sig till på ett vettigt sätt (flera tågbyten som inte hänger ihop), SJ-tåg där tre av fyra toaletter (!!) är ”out of order” och så vet man att när man väl kommer fram finns det på sin höjd ett, kanske två, vettiga hotell i stan som SVT redan bokat upp så man får bo nånstans med linoleum-matta, svartmögel på toa och obefintligt wifi bara för att det är det som är kvar (OK, ingen skugga på där vi bor denna helgen, men ni fattar KONCEPTET). I värsta fall får man bo i någons källare. Suck.
Dessutom är det en såndär vecka där (oavsett hur svårtippat det är eller om man har en favoritlåt i startfältet) man erfarenhetsmässigt bara vet att här finns inget som kan vinna i finalen….och där det också alltid – ALLTID!!! – slängs in någon form av super-straight rösttsunami-grupp som kommer gå vidare oavsett vad de gör och som man bara måste acceptera att det händer.
Meh. Sån’t här var kanske kul 2011. Men nu är farbror för gammal för sådant här!
Nåväl. Appropå inget. Välkomna till dagens sista rep: Korslagda!
Alltså. Det här är så lite min grej att jag liksom har svårt att ens skriva nåt om numret. Band på scen. Stor kungakrona i taket. Snyggt ljus. Typ trappformade högtalare. Sa jag band på scen? Jag antar det är exakt vad det ska vara. Det ser dessutom dyrt ut och det har ju varit en framgångsfaktor i år.
Vad gäller låten så… Tja. Det är ju inte på riktigt det här och det känns ju rakt igenom. Det är liksom ett band som lajvar ett åttiotalsband. Samtidigt så gör det att låten kommer träffa rakt in i rockhjärtat på min generation (och nedåt) på lördag. Det här är kattmynta för männen som byter kanal, men också för deras sambos och barn. Sen att refrängen får mig att sjunga ”La-la-la la-la Gunilla!” det kanske bara är i mitt trötta, arga huvud.
Det här är som att få en torsdagsafterwork i lagom svensk småstad kastad rakt i ansiktet som en blaskig stor stark. Det är Eddie Medusa och Mello-AC/DC samtidigt. Det är pyro och gitarr-pose. Det är skinnvästar som luktar illa och att bli lite för full på personalfesten och glömma för en stund att kollegan är en bitch på jobbet.
Det är också förmodligen ohotat rakt till final på lördag. Men vinst där? Nä, tack och lov har vi jurygrupper som stoppar sånt (även om en stor stark kommer kosta 25kr på en bar i Stockholm före Korslagda slår Felicia). Jag lämnar det där.
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
