Det blev ju väldigt ballad-tätt den här torsdagsmorgonen med SVTs omkastade repschema. Märkligt hur sådant kan påverka (ska bli skönt att se allting i rätt ordning i morgon) för just nu känns det otroligt oklart varför två sådana här ballader med kvinnliga artister ligger i samma deltävling? Man kan såklart inte tänka på allt, men att två så här nästan identiska uttryck ska trängas i samma deltävling, när de kvinnliga ballader vi tidigare fått (från Indra och Laila) är så enormt skilda från dessa uttryck är sådant jag aldrig kommer begripa mig på. Vad kommer de två följande veckorna som gör att det inte gick att byta mot en av de här?
Nåväl. Hemmahoppet Evas ballad känns i alla fall en bra bit från Emilias tävlingsmässigt. I ett annat startfält (där det redan finns tre på pappret givna finalkandidater och en överraskande ESC-smash) skulle jag klart haft ögonen mer fixerade vid denna fina Billie Eilish-variant av Molly Sandén Why Am I Crying. Jag överdriver inte när jag säger att det finns länder i Eurovision som lätt skulle kunna skicka detta rakt av till Wien – och få en riktigt bra placering där. Så bra är det.
Numret kör lite på samma idé som Laila förra veckan: Låt artisten och låten sköta jobbet! Därför så lägger de bara lila (såklart, årets färg hos SVT) och rosa ljus och en väldig massa glitter runt Eva, och det fungerar ljusår bättre än…tada…tre lila tygskynken. snygga effekter i golvet också när hon går i glitter. Enkelt? Absolut. Men tillräckligt effektivt.
Fasiken vad jag gillar det här. Låten vill jag bara höra mer av och 18-åriga Eva (som såklart kommer VÄLTA publikundersökningen i morgon då hon som sagt är från Kristianstad) är ju en enorm upptäckt, en stjärna i vardande, årets yngsta deltagare (men ljusår från den som känns mest oerfaren eller nervös) och någon jag absolut räknar med att vi kommer få se mera av i den här tävlingen framöver. Kul!! En av mina favoriter denna veckan.
Visst. Det ska nog mycket till om det här ska vara med och slåss om någon finalplacering på lördag (tyvärr) men helt klart ett sådant där härligt utropstecken som man älskar med Mello. Heja alla inblandade.
Fotograf: Stina Stjernkvist, SVT
