För första gången är vi insläppta i Basels St. Jakobshalle där vi ska få se hela första programmet! Dock! Vi får inte ta en enda bild och får bara beskriva allting med text…lite som Mello 2008 i Västerås eller liknande. Men det går väl att plocka fram ur kroppen också! Nu kör vi!
Första intrycket är att arenan är väldigt, väldigt liten, ja kanske den minsta ESC-arena jag varit i. Det känns återigen mycket mer som Mello än Eurovision, och vi sitter ganska högt upp i en väldigt brant lutande sektion där min svindel gör att jag knappt kan skriva…
Öppningsnumret kör på alp-tema – vi är trots allt i Basel. Långa näverlurar, människor som ser ut som de skulle kunna varit med i videon till Bring Me Edelweiss 1988, modern dans… Det joddlas till The Code i ett nummer som är rätt fint, men så formel 1A typiskt att det skulle kunna vara en plojöppning av Edward af Sillén. Men det duger.
Sen kommer våra två kvinnliga värdar som skojar lite med att de försökt göra allting så långt ifrån förra årets programledare som möjligt (de är också en blond och en brunett som Petra & Malin). Regler. Blabla. Och sen kör vi. Faktiskt lagom snabbt och utan krusiduller eller
Islänningarna går på cirkus i ett supersnyggt vykort och river sen av ett superkul nummer i Minecraft-stil med båtar, spelmoment och en fyrkantig bläckfisk som fastnar i TV-rutan… De tar också av sina glasögon så de får kontakt med publiken. Grabbarna lät lite skrikiga här i arenan men SÅ svårt att avgöra när man inte hör TV-ljudet. Grym energi iallafall och jäkligt barnvänlöigt.
Polskan skottar snö i högklckat (och älskas av ”pressen” på plats) i sitt vykort. Sen river hon av ett nummer med extra allt. Det är stora drakar, massa eld, upphissning i taket, låååååånga toiner och drama, drama, drama. Det här lär ha sin publik! Tror de är vidare.
Slovenen gör nån gammal vintersport i sitt vykort. Det här numeret är SÅ övertydligt med den cansersjuka frun i hemmafilmer på skärmen…och sen hänger de honom uppåned i taket. Och precis när vi trodde frugan var död så….står hon på scenen. Alltså. Tröklåt. Men såklart svårt att värja sig för budskapet. Kan nog fungera.
Esten kör rollerderby! Det kändes härligt flatigt! Cash är verkligen inte tävlingens säkraste sångare och känns jättenervös. Numret är samma som i den lokala uttagningen med säkerhetsvakterna, fast här rusar ett påhittat fan upp på scenen mitt i och dansar med honom. Dessutom ganska kul LED:ar. Kommer givitvis att gå vidare, men han imponerade inte.
Reklampaus betyder Schweiziska hits i arenan.
Uppdateras löplande!
