Tiritiello. Underbart namn. När man heter Olausson själ så är man avis på sådant där. Sen låter ju många namn i årets tävling som maträtter… ”Jag tar en Tiritiello, tack! Men lägg på lite extra Kaliffa och ta bort Greczulan!” Jag steg upp 4.45. Bare with me.
Det här numrets stora USP är en säng på scen, vilket alltså fullbordar Melodifestivalens sängtriologi efter Wiktorias As I Lay Me Down och Molle & Ann-Louise Hansons Sluta (2002). Roligt. Fast den här sängen kanske mer ut som en blåbärsmuffin eller en av de där Mellobakelserna som varje värdstad med självaktning erbjuder. Allt får en vibe av ”en lila kaka i ett LED-hav av fjärilar” snarare än det utlovade ”nära, starka känslor, berättande, drömskt”. Allting känns också väldigt statiskt, exakt samma problem som drabbade Wiktoria, även om hennes låt hade rätt många fler BPM än det här. Jag tror helt enkelt inte en säng är en jättebra idé. kan vi bara komma överens om detta? Även om den är utklädd till en smulkaka.
Dessutom är första repet fnissigt rörigt. Kameran är typ upponed i början, vinklar helt fel och det känns som om en lite jordbävning drabbat Malmö Arena precis innan numret och att ingen riktigt vet vad de håller på med. Det kommer såklart ingen se på lördag, men för oss som spenderat dygn med att kolla på rep så är det förvånasvärt rörigt för att vara SVT en torsdag.
Nåväl. Tillbaka till bidraget. Jag har som vanligt ingenting emot den här typen av låtar, och slår alltid ett slag för lite svensk nu-pop, men jag vet inte varför det här skulle gå nån annan väg än Ida-Lova och Malin Christin? Låten är ju fin, men den saknar verkligen det där lilla extra, och Ella är ju duktig och bär sin låt, men har kanske inte tillräckligt med artistisk pondus ännu för att slå genom rutan. Allt är godkänt, men ingenting här luktar final och knappt ens kvalfinal. Det bara porlar på och existerar.
Adrian. Björn. Ella. Nomi. Många härliga debutanter i år – men varför har alla fått så anonyma låtar? Ja. ”De låter som musik gör nu”. Men NÅN måste snart tvätta bort den här Spotify-besattheten hos SVT och tala om för artisterna (och SVT) att det här också handlar om TV, Eurovision och att gå vidare i tävlingen. Det är verkligen bara veteranerna (och Greczula) som förstått det i år – och så har det gått som det gått också. Så välkommen tillbaka närsomhelst Ella, och jag vill absolut inte att du ska byta genre, men kolla lite mera på Miriam och Molly nästa gång.
Alla bilder från Stina Stjernkvist, SVT
Tänk att din text fick mig att ett litet tag hoppas. Blåbärsmuffins och bakelser och mina tankar gick till färg och le kid. Jag vill ha mer färg och lekfullhet! Saknar ett nummer som Le kid i festivalen, klara färger och mycket färg gärna, dollystyle är för pastelligt.
Oh, om det enda var så… Tyvärr är det bara svart och lila. 🙁