Tillbaka i soffan! Nu är båda Schlagerprofilerna på plats, men jag släpper inte fram Ronny förrän i Studion senare. Nope, inte ens för Schlagerz. Men först ut: Erik Segerstedt!
Erik använder sig av en hel uppsättning klassiska Mello-scenografi-grejer: Hittepå-band? Check. Dansare som låtsas vara kör? Check. Springa ut i publiken för att få mera live-känsla? Check. Glasskonfetti på slutet som ser mer ut som det skulle tillhöra Dolly Style? Check. Och lägg till det att LED:arna är hiskeligt fula. Alltså next level ugly. Grabbarna försvinner i något som ser ut som den gamla 80-tals-Lisebergsklassikern ”Picasso”, där man hällde färg på en snurrande skiva för 50kr och fick den inramad som konst… Nej, det är kanske inte en katastrof. Långt, långt därifrån. Men det är bara så trist och förutsägbart och snarare snor potential från låten, än ger den en skjuts.
Lite synd faktiskt, för jag börjar tycka den här radiolåten är riktigt, riktigt bra.
Jag hade nog bara behållt Erik själv vid pianot och byggt på den Duncan/Arcade-känslan som låten faktiskt har (man kan säga vad man vill om den, men den vann Eurovision och är en av de mest streamade låtarna från den tävlingen genom tiderna) och så möjligen slängt in EMD-Matte också (han är fortfarande en liten effekt i sig…varför får vissa människor åldras sådär!?), för att sen avsluta på samma sätt med massa folk på podiet och det där lite sköna kaoset som låtens sista halva har. Det hade gett lite mer dynamik och de mest åtaliga hade inte gett upp efter 90 sekunder pga att ögonen börjat rinna av LED:arna och vi redan sett bilder på en anonym trummis 26 gånger. Tänk om nån vågat tänka lite utanför boxen här. Eller haft lite pengar att betala någon för att göra det. Synd!
OK, det kanske är lite väl hårt kanske, men jag tycker verkligen det här paketet har potential, och då inte bara på radio. Jag är nämligen väldigt positivt överraskad av Eriks återkomst, och tycker det här är en av veckans bättre låtar, något jag aldrig, aldrig trodde jag skulle säga den dagen han presenterades som artist i Mello 2025. Och sån’t är ju alltid så otroligt mycket roligare än motsatsen. Det känns som en låt som jag tänkt skulle kommit otroligt bra i Eurovision i år om den tävlat för typ Storbritannien eller Österrike eller Belgien eller liknande.
Jag hoppas Erik kan knipa en topp tre på lördag ändå.
Foto: Stina Stjernkvist/SVT
