Uppspelning: Så här låter deltävling två 2024

Välkommen till vecka två och till Göteborg! Staden där Eurovision förmodligen varit i år om våra kära politiker fått tummen ur de senaste 15 åren och byggt en arena med samma standard som i andra svenska storstäder, men som nu får nöja sig med en på pappret ganska blek deltävling och ännu en kväll i vår gamla islada på evenemangsstråket. Men jag är inte bitter. Nästan. Alls. Men nu sänds Mello alltså den här veckan för 20:e gången från Scandinavium, den lokal som har anordnat flest Melodifestivaler i historien.

Den här veckan hoppas jag på att få höra något nytt! Något som låter som något som jag inte hört i festivalen 100 gånger tidigare! Något som överraskar, gör mig glad/arg/ledsen, någt jag vill dansa till eller kanske bara dammsuga till, eller OK, bara NÅGOT som jag åtminstone vill adda på EN Spotifylista efter att den här helgen är över.

Då åker vi!

1 Maria Sur – When I’m Gone
Anderz Wrethov, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Julie ”Kill J” Aagaard, Maria Sur
Tema på scen: Klubb, krispigt, futuristiskt.

En låt in – och rent personligen så tycker jag redan det är bättre än allt förra veckan. Visst, min musiksmak har ju alltid haft kvinnlig popmusik som sitt stora fundament så jag är lite partisk, och visst, ni kan säkert bråka med mig om att det här har samma gamla house-vibbar som Marcus & Martinus bollade med förra året och därför inte heller är särskiltt nytt eller oväntat (min ständiga käpphäst i Mello 2024). Visst, visst. Men här finns samtidigt också några av de saker jag alltid efterlyser: Först och främst gör Maria Sur något HELT annorlunda mot förra året. Ni som var med då vet hur jag RASADE över Never Give Up,och hur jag hoppades Maria skulle få komma tillbaka med något annat än en mossig ballad och får vara POPSTJÄRNA, och ja, det är precis det som händer här. Nä, det är inte Noa Kirel/Chanel-dansigt, men här finns ändå plats för ett nummer som jag hoppas är fullt av dansare och den perfekta blandningen av ukrainsk och svensk ESC-staging/briljans. Det bästa från två ESC-giganter! Dessutom har den här hiten också begåvats med årets hittills trevligaste hook; en ”Will you lo-o-o-o-o-o-o o-o-o-o love me when I’m gone”-passage som är omöjlig att tvätta bort ur skallen även efter bara två lyssningar. Mycket snyggt! Nä, det här gillar jag. En helt rätt tänkt comeback hur det än går – och jag tippar det kommer gå bra! Intressant bonusfakta: Förra veckan gick låtskrivaren Jimmy ”Joker” Thörnfeldt till final med sitt nionde bidrag i rad, vilket är ett nytt Melodifestivalrekord. Skulle Maria gå direkt betyder det tio bidrag i rad (där LIAMOO kan bli nummer 11)! Sicken gubbe!

2 Engmans Kapell – Norrland
Larry Forsberg, Lennart Wastesson, Sven-Inge Sjöberg
Tema på scen: Spelglädje, värme, jordnära, live.

Den starka 2016-trenden, som ingen riktigt vet vart den kommer ifrån, i Mello 2024 fortsätter med återkomsten av Gävle-trion Larry, Sven-Inge och Lennart. Denna trio har vi inte sett till i tävlingen sedan Anna Book blev diskad med deras Himmel gjord för två just 2016. Nu har de hittat ett lokalband från Hälsingland och då Östen med Resten-auran ligger tungt över Engmans Kapell, så känns låten kanske mera 2006 än 2016 om sanningen ska fram. Det är ett klassiskt, gubbigt dansbandssound. Det är en text om att säga NO! NO! NO! till allt annat än Norrland. Det hela är väl lite gulligt, och Mello ska väl ha plats för alla åldrar och delar av Sverige såklart, men det här känns bara så oerhört inkvoterat att man nästan måste fnissa. Men va fan. Härligt att vita, straighta (?) män får vara de som kvoteras in för en gångs skull. De får så sällan chansen annars!! Pust. Ska man vara mera seriös så tycker jag det här är ovanligt blekt för att komma från Gävle-trion. De brukade ju åtminstone ha refränger som satte sig som ett klister när det begav sig? Nä, jag har inte så mycket mer att skriva om det här. Det här känns verkligen inget som den största delen av TV-publiken 2024 vill rösta på för att avancera mot Eurovision – och jag tror helt på allvar jag talar för alla ålldersgrupper i alla delar av landet när jag säger det, Jag tror helt enkelt Sverige kommer säga NEJ! NEJ! NEJ! NEjngmans Kapell.

3 Dear Sara – The Silence After You
Benjamin Rosenbohm, Jonas Thander, Marcus Winther-John, Sara Nutti
Tema på scen: Konstnärligt, personligt, organiskt.

Missförstå mig rätt här nu, men på ett sätt känner jag att det är härligt befriande att se och höra att bara för att man är av samiskt ursprung så behöver man inte tvingas jojka i den här tävlingen. Inte för jag på något sätt inte gillar jojk (eller Jon-Henirik – erkänn det var det första ni tänkte) men det känns befriande på något sätt. Vem vet vad som kan tänkas komma näst nu när denna dörr öppnats? En latino-låt som INTE sjungs av Mendez eller Alvaro Estrella? Nåväl. The Silence After You låter alltså inte samisk, men inte heller som Dear Saras tidigare låter (OK, jag har bara hört Stockholm är kallt), och faktiskt inte ens typiskt Mello-svenskt (= det mesta vi hörde förra veckan). Nä, The Silence After You låter snarare 100% som dansk MGP. Vad menas med det? Tja. Lättlyssnat. Oförargligt. Rätt catchy. Lite Smith & Tell tribute-ish. Lite Snap-wannabe (Nä, inte Rhythm is a dancer Snap – Armenien-Snap). Så sportradio-vänligt att man förväntar sig någon ska skrika MÅL! mitt i och klippa över till BK Häckens-hemmaarena. Det känns som ett sent juryval som halkade med på slutet, och som om det inte hamnat här bollats vidare till länder som Danmark eller Malta nästa år. Samtidigt… Jag tycker det är helt okej. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Det är så teflon-tralligt att det blir smått oemotståndligt. Sen tror jag kanske inte det tar sig högre än allra bäst till ”det där som SVT inte längre kallas Andra Chansen” om inte Sara Nutti besitter nån superkraft. Men ändå. Trevligt. Och att det är danskare än om Den Lille Havsfrue dök upp på scen med röd pölse i håret drickandes en Tuborg betyder ju att man i alla fall tittat LITE ut i Europa (även om man kanske valde det enda landet som har en ännu mindre organisk uttagning än vad vi har).

4 C-Joe – Ahumma
Charles Koroma, Diana Kambugu, Michael Didriksson, Palle Hammarlund, Tony Malm, Twice Ice
Tema på scen: –

Jag tror aldrig att ett bidrag låtit mera 90-tals-Disney i Melodifestivalen någonsin. När man bara hör den här låten så får man direkt bilden av sjungande grodor och dansande fiskar i Kiss the Girl från Den Lilla Sjöjungfrun (där var hon igen). Eller är det kanske 1000-tals djur som skuttar fram från savannen bara för att buga för C-Joe på scenen i Scandinavium? Eller tar den bara tempot från I Just Can’t Wait to Be King och mixar det med ahumm-ljuden från Can You Feel the Love Tonight? Nånting animerat förväntar man sig ska sjunga detta i vilket fall. Allting annat är en besvikelse. Sen måste en del av mig ifrågasätta hur en sådan här låt hamnar i Melodifestivalen. Alltså, missförstå mig inte, återigen så är jag 100% FÖR olika genrer, influenser, åldersgenrer och så vidare i den här tävlingen. Det finns säkert ett formulär som kryssas i nånstans och som kollar av att en låt som den här fyller tillräckligt många boxar. Men den enda box som ALLTID behöver fyllas i är väl att låten är bra? Eller ok. Det här är inte en dålig låt per se, så låt mig omformulera det: Den enda box som ALLTID behöver fyllas i är väl att låten har något här att göra? Det här är ju tre minuter att göra yoga till. Och sån musik behövs ju också. Någonstans. Men hade det inte varit roligare att trycka in något som kan fungera i Eurovision här? Så vi hade EN sån låt varje vecka? Något som tagit ut svängarna? Tydligen inte. Jaja. Både yoga och Disney är ju stort i stugorna så kanske räcker detta för en fjärdeplats den här veckan? Och då var ”kanske fjärdeplats”-boxen ikryssad och jag ska vara tyst.

5 LIAMOO – Dragon
Anderz Wrethov, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Julie ”Kill J” Aagaard, LIAMOO
Tema på scen: Organiskt, spirituellt, mäktigt, styrka

Jag älskar LIAMOO. Det har jag gjort ända sedan Idol, och Hold You är fortfarande en av mina favoritlåtar från de senaste fem årens Melodifestival. Dessutom är han och hans sambo Schlagerprofilerna-fans har vi upptäckt, vilket liksom aldrig skadat någon (vi vet ju alla som läser detta vilka underbara personer sådana människor är)! Tyvärr ger just det just nu inte direkt några fördelar…  För även om jag gillar LIAMOO så ändrar det inte att jag (sakta men säkert) börjat kategorisera in honom i den så kallade ”Mariette-boxen”. Ja, ni vet den där lådan där artister som KÄNNS som de är med VARJE år ligger. Artister som när de är tillbaka (alldeles för snabbt efter sin senaste mittenplats i finalen) alltid ALLTID är tillbaka med en låt som låter ungefär som den förra, men som de själva tycker är SÅ SPECIELL och som gjorde att de BARA VAR TVUGNA att ställa upp en gång till. Dragon får mig tyvärr inte att känna annorlunda. Missförstå mig inte. Det är absolut ingen dålig låt (jag skulle säga att jag tycker även detta bidrag gör sig bättre i mina lurar än mycket jag hörde vecka ett) och jag skulle bli noll förvånad om LIAMOO är den som röstas vidare första av alla direkt till Strawberry på lördag. Det är bara det att – med risk att låta som en hackig vinylskiva – det här är så makalöst bekant. Nej, det låter varken som Bluffin eller Last Breath, men däremot hör jag en variant på Jimmy Jokers Cypern-bidrag i Eurovision ifjol. Eller Nano 2019 med en annan produktion. Eller varför inte ett tyngre syskon till Voices? Eller Freedom 2022. Den är i alla fall i den där skolan av låtar, en genre som jag inte riktigt vet vart jag hittar utanför de här sammanhangen, men som dykt upp här rejält (läs: alldeles FÖR) ofta de senaste åren. Så lite underwhelmed är jag allt, eftersom jag hoppats på ett riktigt hookigt/annorlunda vinnar-bidrag från LIAMOO nu när han kommer tillbaka för fjärde gången. Men snygg falsett. Den kommer man säkert en bra bit med ändå. Och jag ser fram emot hur det kommer se ut på scen. Vågar man hoppas på NÅGOT orginellt och nytt där? Det står att han skall vara ensam vilket borde betyda att vi för första gången i mellohistorien kanske slipper den där obligatoriska ”dansarna och två sångare står i en ring runt artisten” som ALLTID, ALLTID brukar komma med den här typen av låt (senast Faith Kakembo). Men det tror jag först när jag ser det.

6 Fröken Snusk – Unga & fria
Fröken Snusk, Sara Ryan
Tema på scen: Folkfest, energi, glimten i ögat

Vad får man om man kombinerar drottningen av EPA-dunk med Kizungozungo-SaRah? Svaret kommer här: Någon form av Hasse Andersson-möter-Rasmus Gossi-dänga med fioler och en så barnvänlig text att fröken borde byta namn. Jag är verkligen ingen stor expert på EPA-dunk, själv lämnade jag hela den där studentikosa After Ski-musiken bakom mig samma dag som jag lämnade Chalmers, men det här låter väl ungefär som alla de andra löpande band-tillverkade hitesen som Snusk-fröken levererat till sina fans en gång i veckan de senaste åren? Möjligen riktar sig detta ännu mera till barnen – det är ju textmässigt mera en låt skriven för skolavslutningen i tvåan i grundskolan än tvåan på gymnasiet  – men det här är väl ändå helt rätt ställe att göra det bytet av publik i så fall. Det jag tror talar emot unga fröken Snusk är hennes mask och vad hon gör med låten på scen. För även om man har barngrupperna i en liten ask, och även om alla streams ÄR riktiga och alla EPA-fansen bestämmer sig för att lämna vägarna och sätta på Mello denna lördag och tokrösta, så behöver hon ju de vuxna rösterna också…och i de grupperna är man kanske inte alltid lika toleranta mot gimmicks som fungerat utmärkt på Spotify? Eller det kanske är bara mina fördomar? Det får bara inte bli Kamferdrops (i och för sig ljuvliga) Amazon-krasch från 2018 av det hela. Eller, om ni vill ha ett senare exempel, Samir & Viktor 2024. Ännu en gång hoppas jag på nåt nytänk kring hur man vill presentera detta (och inte återigen en raggarbil och en korvmoj på scen som med Elov & Beny ifjol). Det är både Fröken Snusk och låten värda. Och vad man än tycker om både låten och Miss Snusk så känns det i alla fall underbart med en artist som är här och nu och som tar med sig sitt uttryck från listorna in i tävlingen. Sådant kommer jag alltid applådera oavsett genre.

Det var det hela. Tycker det är en lite roligare deltävling och Maria Sur har utan tvekan min favoritlåt denna vecka. Som någon sa: Om det nu måste vara generiskt och konferans-skrivet så får det ju åtminstone vara bra! Amen to that.

Samtidigt så ser (hör) jag bara tre låtar som jag tror har riktig chans på avancemang (och som har något att göra i en final) så det kommer bli småkul att se vem som tar den där sista (egentligen helt obetydliga) fjärdeplatsen. Och vem som går först såklart. Är det alltid Liamoo? Eller kan Fröken Snusk eller Fröken Sur göra det (Gud, den här deltävlingen känns mer och mer som Svarte Petter)? På lördag vet vi.

Just nu tippar jag:
Final: Maria Sur + LIAMOO
Finalkval: Fröken Snusk + Dear Sara
Ute: Engmans Kapell + C-Joe

Vi hörs på torsdag.