Sista låten för veckan då, och låten jag igår dubbade till säsongens första riktigt vinnar-värdiga bidrag och veckans bästa låt i tisdags. Står det kvar? Jadå. Men skulle jag vara tvungen att skicka något JUST NU bara baserat på hur det sett ut idag (ungefär världens mest orättvisa grej) så hade jag valt Paul Rey.
Här finns nämligen lite att jobba på, något som är mera regel än undantag för väldigt tekniska nummer. För tekniskt är det. Eller åtminstone är det enormt mycket laser som måste sitta som en smäck för att grabbarna inte ska få sina huvud kapade eller försvinna i mörker. Men det kommer ordna sig. Det här kommer bli snyggt.
Killarna känns säkra där på sitt lilla fyrkantiga podie (tänk vad det ibland ger en enorm effekt bara för man ställer en mindre scen på en större scen och därmed ger artisten ett mindre och lättare rum att fylla) och jag har svårt att se att något ska rå på dem och gå före till final på lördag.
Det sa jag å andra sidan om Theoz också…
Så om jag ska hitta vad som skulle tala emot det här bidraget så är det väl kanske att det inte är så innovativt. Kanske hade jag hoppats på att man vågat ta större konstnärliga steg som man gjorde med Eric Saade, eller lekt mera med att grabbarna är tvillingar (utan att göra det lökigt såklart). Nu är det liksom….laser. Och det är ju snyggt. Och dyrt. Men det kanske inte vrålar ”det här har jag inte sett förut!”.
Men det behöver ju inte allt göra heller. Och hellre en snygg laser än fyra råttor på jakt efter julegröten.
Det här blir snyggt i Friends. Och i mina lurar.
