Första Repetitionen: Wiktoria

Dags för andra veckans torsdagsrep! Det går till som förra veckan när vi får klipp utskickade av SVT när de känner det känns lämpligt. Har man otur måste uppladdaren äta middag först och då kommer sista klippet ikväll någonstans runt 19.30. Vill därför bara redan nu förvarna om att jag INTE kommer skriva om Theoz idag, utan det kommer först i morgon. Anledningen är att jag tänkte fylla 50, så jag behöver dra iväg på middag (precis som SVT-uppladdaren så behöver jag äta direkt efter Theoz rep) så ni och jag får suga på den karamellen tills i morgon. Lite trist för det kanske är den låt/det nummer jag är mest sugen på att se och höra idag (förutom Grytan), men nu vet ni i alla fall! Förresten…

Om någon hade sagt till mig när jag fyllde 30 att jag skulle spendera min 50-årsdag med att skriva om hemliga Melodifestivalen-klipp till massa sköna läsare så hade jag förmodligen inte trott mig själv. Att göra det här med Ronny (som ju också fyller år idag men är WAY YOUNGER) har verkligen tagit mig till platser och fått mig lära känna en sån massa underbara människor jag aldrig träffat annars de senaste 20 åren! Så ljuvligt. Sen ska det ju sägas att om någon sagt till mig när jag fyllde 40 att jag INTE skulle göra det i en ishall tillsammans med massa roliga jornalister, SVT-folk och en underbar Henric von Z som kommer förbi med bakelser (utan istället hemma ensam i pyjamas i mitt arbetsrum med en kopp bryggkaffe), tja, då hade jag nog inte trott på det heller…

Mycket kan hända på tio år. Mycket kan också hända på tio timmar. Till exempel har jag börjat värma upp lite till Wiktorias låt.

Nja, jag vidhåller nog att detta inte har med någon toppstrid att göra, och att min magkänsla kring den är ett albumspår från Kylie Minogues 2020-skiva (ni vet den där som släpptes under pandemin och den enda konsert hon kunde göra var en online i ett avgränsat rum med typ sex dansare och kör) håller i sig fortfarande. Men då älskar jag ju Kylie. Ned till minsta albumspår. Så jag tycker det här är en helt okej låt som förmodligen kommer gå småvarm i mina lurar när den släpps på Spotify (kanske inte 36 spelningar på ett dygn som Marco Mengonis San Remo-låt från i tisdags, men ändå). Men här? Meh. Det händer alldeles för lite under de där tre minuterna för MF/ESC. Den spelar ut alla sina kort direkt, något som säkert är livsviktigt för radio/TikTok, men när man ser det så här i tre minuter = ganska tråkigt.

Ronny har dessutom redan delat ut sitt stora Hanna & Lina-pris till Wickan, eftersom All My Life (Where Have You Been) begåvats med ett lyxigt (ja, jag vet att det kanske känns konstigt att jämföra 26-åring med en 54-åring, men låten är ju Kylie så då fortsätter jag där) Kylie-nummer där hela hon + scenen gnistrar. Wiktoria glider ned för en pyramid som också är en trappa och hamnar rakt in i Jessica Anderssons Party Voice-nummer med fyra dansare. Och ja. Hon fortsätter på Kylie-spåret genom att göra det beprövade ”jag dansar – men bara tillräckligt för att det ska kännas som jag dansar mer”-tricket. Mot slutet dundrar det dessutom in ett gigantiskt stort guldigt W bakom. S N Y G G T!

Allting ser faktiskt fantastiskt bra ut. Det känns dyrt, Wiktoria är skitsnygg och sjunger (såklart) toppen och numret känns genomarbetat och med tanke, lite som jag kände med Eva & Ewa förra veckan (fast såklart helt annorlunda – bara lika glittrigt), och jag tror det här räcker för att pusha Wiktoria till topp fyra (vilket jag var lite tveksam till efter uppspleningen).

Och, som sagt, hade bara låten haft någonting som inte fick den att kännas som den går på repeat den sista minuten utan som fick den att brinna till och kännas mindre enformig, då hade jag nog till och med kunnat börja diskutera det här med en finalplats. Jag tror folk ändå gillar Wiktoria, hon har gått direkt till final tre gånger tidigare, och hon sjunger suveränt. Men finalplats-diskussion just nu? Där är jag absolut inte än.

Fotograf: Alma Bengtsson, SVT