”Vintern har varit svår, men det var igår, idag är det vår!”
I säsongen andra avsnitt djupdyker vi ned i Melodifestivalen 1978, en festival som förmodligen är en av de mest effektiva någonsin – fast också möjligen inte. En festival där två andra låtar än vinnaren blev megastora på Svensktoppen, men som också levererade en av de tydligaste sistaplatserna i tävlingens historia. Dessutom träffar vi Björn Skifs, som får berätta historien om Det blir alltid värre framåt natten innan den blev mest känd som ”låten där Sverige tappade texten i Eurovision” och så funderar vi på om man kanske inte visste hur rim fungerade på sjuttiotalet?
Pudlar från mitt påstående om ”Sinnessjukt stark delfinal” 2002. Går inte att säga med Rickard Skiöld, Zoe och Camilla Lindén i startfältet.
Men Världen utanför och Adrenaline är nästintill femplusschlagers om man ser till hur tävlingen sett ut åren innan – Last to know är en kultklassiker för oss som älskade 90-talets girl- och boybands, och Kom och ta mig har väl ändå någon slags bonnschlagerkvalitet – plus att de med sin skräll, (inte så politiskt korrekta förvisso) bråk och sedermera försoning med Magnus på något sätt var det första steget mot den gyllene Tobbe Ek-eran där kvällstidningarna och tävlingen på något ömsesidigt sätt utnyttjade varandra för maximalt genomslag.
Så underbart att dessa poddar är tillbaka igen – har nog lyssnat 3-4 vardera på de gamla! 70-talspoddarna blir det dock bara en lyssning på när man är född 1980… =)
Hoppas verkligen på fler 90- och 00-talspoddar framöver nu när alla favoritåren från 80-talet är genomgångna.
Vill jättegärna höra 93 (första telefonomröstningen, klassikervinnaren Eloise, vattenkvinnan Emme m.m.), 00 (klassikermellanakten, Carolas ledig-skylt, Loas allmänna pompösitet – och så några underskattade låtar) och inte minst första (helt sinnessjukt starka delfinalen 2002 (Jennie Bergfoth! Brandsta vs Magnus! Adrenaline!)
Ni är grymma – fortsätt göra vad ni gör! Tack för er insats!