Första Repetitionen: Hanna Ferm

Årets sista bidrag.
Fan det är alltid vemodigt ändå.
Det är ju de här torsdagsrepen som är hela grejen med att bevaka Melodifestivalen.
Roligare då att det är en av mina favoritartister och en av mina favoritlåtar i år.

Jag har sagt det flera gånger innan, men jag tar det igen. Fan vad jag älskar Hanna Ferm. Europas hetaste kvinnliga artist just nu må också vara svensk och heta Mabel, men det här är verkligen det närmaste Melodifestivalen 2020 kommer en snygg, kontemporär popstjärna. Snygg, sjunger grymt, cool, och samtidigt vansinnigt trevlig off stage.

Låten skrev jag redan igår hur mycket jag gillar. Det här är verkligen inte en in-your-face-Mello-bomb, utan en snygg, überhookig poplåt i Ava Max-land med en snygg liten Billie Eilish-krok någonstans mot slutet. Precis min påse.

Numret är också snyggt, även om det inte heller har en supereffekt som Dotter eller en Wall of Sex 2-vägg som Anna. Det består av två gigantiska plexi-glasburar med rök i, och allt bygger egentligen bara på ljus och starka färger…och så klart på Hanna. Hela hon är som en enda stor specialeffekt!

Sen sitter såklart ingenting på första repet när det gäller ljus. Det gör det ju aldrig. Vid något tillfälle försvinner hon helt i mörker. I ett andra så ser man bara halva Hanna. Och kameravinklarna är lite överallt. Men det ska bli spännande att se hur det här ser ut på lördag när det är klart. Och hur långt det räcker!

Och mick-ögonblicket. Mick-ögonblicket!! Lever för sådant!

För som jag skrev igår så är det en tuff uppgift att axla startnummer 28 för vem som helst, och mer rutinerade artister med långt mer direkta låtar har fallit under det trycka som nittonåriga Ferm och hennes Brave står inför på lördag. Svenskarna kan vara skoningslösa när de redan hittat favoriter under tidigare veckor att jämföra med. Och som sagt. Quirky, lågmäld pop är kanske inte lika mycket allas påse som breeed arena-schlager eller snipp-laser-Sia-pop… Men bara att en ung poptjej får ha den här positionen i festivalen gör mig samtidigt SÅ lycklig. Jag har så längtat efter detta alla pojkpop-tyngda år.

Jag hoppas SÅ det här blir en kandidat som kommer utmana Dotter och Anna i finalen.
Det är det så värt.
Heja Hanna!!
Du är min favorit i år.